Ole Pade tog initiativ till resan med Lars Eric Bergman som guide. Syftet var att på plats studera och digga miljöer som bildar bakgrunden till SMJ:s järnvägsmodell, eller för att uttrycka det på ett annat sätt,
“Hur har verkligheten lyckats med det vi byggt i järnvägsmodellen”.
Bakgrundinformation från Lars Eric
Färdmedel
Vi fick ihop tillräckligt med resenärer för att hyra en liten buss att åka med. Med alla resenärer i samma fordon fanns det alla möjligheter att kunna berätta om de resmål vi skulle besöka för att vara förberedda när vi komm fram.
Kostnad
Vi åkte i hyrd liten buss med Ole Pade som chaufför. Det fanns plats för 16 resedeltagare i bussen. Kostnaden beräknades till ca 325:- per deltagare med 16 resenärer. Tillkom kostnad för mat och evt. fika för var och en under dagen.
Resplan och preliminära tider
08.00 Avfärd Stockholm
10.00 Besök i Ängelsberg (bruksmiljö, hytta, smedja, järnvägsknut)
12.00 Via Högfors (bruksmiljö med bevarat kolhus) till Norberg
13.00 Norberg (lunch, utvalt besöksmål, Elsa Anderssons Kondis)
16.00 Skinnskatteberg (stationshus) + ev. mat på restaurangen
17.30 Mot Stockholm
Anders Lundin
Ordförande SMJ
Resereferat
Text: ALu Foto: ALa, AB, HP
Strax före klockan 08.00 samlades de första resenärerna vid Welcome Hotell i Barkarby. Förväntan låg i luften och det var idel glada miner i det milda höstvädret. Vår medlem och chaufför Ole kom med den gröna bussen vid kvart över åtta och vi kunde rulla mot nordväst vid några minuter över halv nio.
Första stoppet var vid stationshuset i Ekensho… Enköping där vi plockade upp vår reseledare och guide, Lars Eric som rask greppade mikrofonen och gav en introduktion till resan och tankarna bakom den. SMJ:s järnvägsmodell baseras på en verklighet som inte längre finns kvar.
Mycket möda har lagts på att skapa en trovärdig historieskrivning som bildar grunden för järnvägsmodellen. När denna grund togs fram utgjorde området kring Ängelsberg och Norberg viktiga inspirationskällor.
Det var några år sedan den senaste inspirationsresan ägde rum och med många nya medlemmar som inte tidigare deltagit på någon resa var det dags att ännu en gång knyta ihop verklighet och modell. Lars Eric hade sammanställt dokumentation om våra resmål under dagen och dessa dokument delades ut i bussen på vägen till Ängelsberg.
I Ängelsberg gick vi först till Herrsmedjan. Den ligger på privat mark men Lars Eric hade utverkat tillstånd så att vi kunde se smedjan på nära håll. Utanför låg flera exempel på tackjärn som väntade(?) på att bearbetas. Det var dock inget skift på plats när vi var där. Under promenaden bort mot hyttbyggnaden såg vi flera bekanta byggnader från Bångfors, till exempel dagkarlsbyggningen, inspektorsbyggnaden och våghuset. På väg mot hyttan delades gruppen och några gick direkt till caféet medan andra gick mot hyttbyggnaden. Vid hyttan berättade Lars Eric om hur malmhanteringen i hyttan gått till och vi lärde oss förstå innebörden av uttryck som malmhund, rostugn och blåsmaskin. Till slut gick även gruppen med bruksmissbrukare till fiket där hembakad morotskaka serverades. Den första av flera kulinariska toppnoteringar denna dag.
=> Bildkavalkad från “Bångfors”, dvs. Ängelsberg
Bussen tog en sväng förbi Ängelsbergs station, lokstallet och villa Ulvaklev innan vi körde till Högfors. I Högfors finns ett kolhus i trä. Huset har imponerande mått, till exempel är det cirka 150 meter långt och omkring 15 meter högt. Tyvärr har naturen gjort sitt bästa för att dölja byggnaden så det är tur att en mindre variant kan beses i Bångfors.
Vi stannade i centrala Norberg där lunch intogs på olika näringsställen. Räkmackorna på Elsa Anderssons konditori fick högsta betyg. Några av oss hann gå en sväng och hittade äldre byggnader centralt belägna i samhället.
I en annan del av Norberg, Mossgruveparken, kunde vi se gamla gruvlavar och andra konstruktioner som använts vid gruvbrytningen. Något som skulle kunna kallas för ett ekorrhjul stod där men var inte i ett skick som inbjöd till att man ville testspringa i det. Här kunde vi även se hur stånggången anslöt till laven för att driva vattenpumparna i gruvan. Några vänner av ordning i gruppen såg till att en av de uppställda gruvvagnarna återbördades till att stå på spåret.
=> Bildkavalkad från Mossgruvan och Polhemshjulet
Efter att ha hämtat en nyckel i en kiosk åkte vi mot Polhemshjulet. På vägen dit passerade vi några lämningar av den omfattande järnvägstrafik som bedrivits i Norbergsområdet. Från Ängelsberg kom Norbergs Järnväg. Från Krylbo i nordost kom Krylbo-Norbergs Järnväg (KNJ). KNJ levde kvar som privatbana till det bittra slutet på sent 1950-tal medan Norbergs Järnväg införlivades i SWB som i sin tur blev förstatligad i mitten av 1940-talet. Respektive bana hade sitt eget lokstall i Kärrgruvan och båda lokstallen finns kvar ännu idag.
Vid Polhemshjulet kunde vi digga mer stånggång och framför allt själva hjulet. Hjulet finns inne i ett hus och först när man kommer dit in inser man hur stort hjulet verkligen är med sina ca 15 m i diameter (ombyggd 1877). Beräkningar av effekten på hjulet och stånggångslösningarna visar att effekten vid hjulet är cirka 15 hästkrafter. Effektförluster i stånggången gör att effektuttaget vid gruvan är omkring 7–8 hästkrafter. Stånggångarna hade gått i flera olika riktningar vilket kunde studeras i den dokumentation vi fått.
Vid Polhemshjulsskylten tog vi resans gruppfoto.
För att få se en hyfsat välbevarad gruvmiljö styrdes kosan mot Klackberg. Här finns flera byggnader kvar från gruvbrytningstiden bland annat en lave och ett maskinhus byggt i slaggsten vid Floras schakt.
Här möttes vi av Torsten Bergman som berättade om anläggningen, dess historia och demonstrerade även hisspelet och kompressorerna som försåg gruvan med tryckluft. Både hisspelet och kompressorerna fungerade och hade använts från dess att de installerades under tidigt 1900-tal till gruvans nedläggning 1967. I området fanns också många andra intressanta lämningar från gruvdriften och omlastningen till järnvägsvagnar och det var relativ lätt att bilda sig en uppfattning av hur det sett ut på den tiden då allt var i drift. Bilder och texter i det utdelade materialet bidrog till tolkningsmöjligheterna.
=> Bildkavalkad från Klackberg
Vi tog farväl av Norbergsområdet och rullade söderut. Ett kortare stopp gjordes vid Västanfors station (nu för tiden benämnd Fagersta C). Förutom stationshuset i samma stil som de övriga längs statsbanan Frövi–Krylbo noterade vi ett plattformstak som måste tillhöra landets kortaste. Från en bro i Västanfors såg vi slussar som påminde mycket om dem som finns i Bångfors.
Efter en tvär högersväng och en liten nerförsbacke var vi framme vid Dagarns station vars stationshus uppvisade stora likheter med Ersbennings stationshus. Stationshuset i Dagarn var välbevarat utan synliga spår av vandaler. Byggarens lösning av konstruktionen för takfönstret vållade en del funderingar men det var onekligen en udda lösning. I Dagarn såg vi för övrigt dagens enda rullande tåg och vi fick en tut-hälsning av föraren.
=> Bildkavalkad från “Ersbenning”, dvs. Dagarn
Dagens sista besöksmål var Skinnskatteberg vars stationshus är en spegelvänd version av Snytens dito. Och som den initierade vet är Snytens stationshus förebilden till Farsarvets station. Även Skinnskattebergs stationshus var tämligen välbevarat.
Efter att ha gynnat Skinnskattebergs pizzeria hoppade vi in i bussen på nytt. Via Västerås och Enköping (där reseledaren Lars Eric lämnade oss) körde vi sedan mot Barkarby.
=> Bildkavalkad från “Farsarvet”, dvs. Skinnskatteberg
En inspirerande dag var till ända men den gav definitivt mersmak och redan på E18 började resonemangen om vart nästa inspirationsresa skall gå.
Tack Lars Eric för din guidning och tack Ole för initiativet och busskörandet!
/Anders Lu