Där började Julle och Berth M att skruva ner pannåerna och att dra ut de stora kablarna som går ut i teknikrummet. När Julle och jag kom ner i går så ringlade kablarna sig som ett stort ormbo vid förarplatsen för SJ så det verkade bra att dra ut dom i teknikrummet. Det var trångt i hålet att få ut de första kablarna men vartefter så gick det lättare. Så då fortsatte vi av bara farten att dra ut resten, Julle drog bort kablarna i teknikrummet och till slut hade vi en hög med 18 kabelbuntar på skrivbordet… Tornadon Juhlin hade passerat teknikrummet.
Tips: behöver någon bra kopplingstråd (som iofs är entrådig men 0,6 mm i diameter så den är inte så skör) ta en sådan här bunt om du kommer ner till klubben. Då har du tvinnade parledningar en masse att arbeta med hemma. En del kommer att sparas på klubben andra att så småningom skickas på återvinning tillsammans med de sista reläsatser.
(Hela berättelsen fortsätter i sin helhet efter bilderna.)
/Lars-Gunnar F
Förklaring till bilderna: Först några bilder på panelen som den såg ut. både som helhet och på insidan hur den var uppbyggd (tänk på att den dels är byggd på 1970-talet, dels med samma panelmekanik som användes på SJ-panelen från 1950-talet eller så). Sedan kommer några bilder från kabelrensningen och rivningen av panelen. Som slutbild kommer en arbetsbild på den nya översiktspanelen som är under framtagande (blir enbart i svart och vitt, färgstrecken är enbart måttlinjer).
OBS – Bara för att panelen i förarhytten är riven så kan vi ännu inte riva stativ 4, det återstår en del omkoppling och felsökning/störsanering på de omkopplade spårledningarna.
Har ni undrat över hur en panelbit med alla sina lampor och omkopplare så ut på baksidan. Jag har tagit några bilder på detta och som ni se är det gediget arbete men jag undrar om det är någon utan färgseende som har dragit ledningarna, alla har ju samma färg. Vilket gigantiskt petjobb att hålla ordning på alla ledningar och få dom till rätt ställe!
OK, kablarna var nu borta men hur i h-e skulle vi få bort fackverket bakom tavlorna. Det var ett gediget bygge kändes de som. Om kablarna var sydda både men varandra och i fackverket så att det var jordbävningssäkert kändes fackverket när kassaskåpssäkert… men det var en chimär, det var en koloss på lerfötter. Vi kom att likna det med montering av ett köksskåp på väggen, då har man ju ofta en stödlist som man sätter i underkant på skåpet. Det fanns det även här, men även en i överkant. Bort med alla skruvarna! Men inte rörde sig fackverket för det…
Julle hämtade sin multisåg och kapade på ett antal ställen och även då fick man ta till en blyhammare för att få loss bitar. Det var limmat och spikat bakifrån i ett bakstycke. Då kapade han de långa stödreglarna i bitar mellan de gamla skruvarna, men nä inte något som rörde sig.Då kom urkraften Juhlin fram och ”Den SKA ner” var den kärnfriska kommentarer från herr Juhlin. Fram med ett litet bräckjärn och se… då släppte allt på en gång.
Så nu stod vi där med en stor möbel av något slag, det var väl bara att hasa fram den till kanten på förarhytten och låta den glida ner på golvet. Nä, så enkelt var det inte. Det kilade fast sig mot innertaket, så fram men kapen igen och bort med den nedre hörnan och då gick det bättre. Nu står ”möbeln” på golvet mellan pelarna ut med paradsträckan och Svenne Lampa har lovat att ta med sig sticksågen och få ner din i hanterbara bitar så att den kan slängas.