Folke W dog härom dagen i sin nuva­rande bostad i Bangkok, Thai­land, efter en längre tids besvär såsom KOL, svåra balans­pro­blem och hjärt­svikt men att det skulle vara något extra allvar­ligt på gång har inte tidi­gare fram­gått.


Folke W, mång­årig medlem i SMJ har passerat yttersta växeln. Folke gjorde många insatser för SMJ, både som husbyg­gare, som admi­nist­ratör (han var med i styrelsen under ett antal år i slutet av 80-​talet och början av 90-​talet) och inte minst som redaktör och primus motor för SMJ:s första egna bok – Ekens­holms­banan – Bergs­lagen på spåren. De av oss som var med i redak­tionen för boken minns speci­ellt det avslu­tande mötet där bokens slut­gil­tiga utform­ning och inne­håll bestämdes. Redak­tions­mötet ägde rum en helg ombord på en stor motorbåt i den före detta torped­båts­basen på Gålö i Stock­holms södra skär­gård. På andra sidan bryggan låg en av vete­ran­tor­ped­bå­tarna och det var en stark ljudupp­le­velse när den lade ut och gasade ut på närmaste fjärd under vår frukost.

Folke var mycket intres­serad av språk och funge­rade även som språklig kontrollin­stans för fler­talet av SMJ:s skrifter, bygg­be­skriv­ningar och texter på hemsidan under den tid han var aktiv inom SMJ. Mycket av detta arbete gjordes i det dolda men bidrog till ett strin­gent och adekvat uttrycks­sätt i de publi­ka­tioner som SMJ kree­rade.

Sågen i Ramsbo och masugnen i Bång­fors utgör en högst konkret och varaktig påmin­nelse om Folke och hans bidrag till SMJ. Kanske heter sågverks­di­rek­tören Folke i förnamn i den grön­kö­pings­värld som komplet­terar modellen?

Anders Lundin
Ordfö­rande

Har många trev­liga minnes­bilder men den star­kaste är nog (med risk för att mitt minne sviker något) week­enden på Gålö som Folke arran­gerat och där vi valde och vrakade bland det det rikhal­tiga mate­ri­alet för att besluta vad som skulle ingå i blå boken. Folke hade verk­ligen ansträngt sig för att få fram ett rikhal­tigt underlag, även från i samman­hanget kända bra förfat­tare utanför klubben! I början av boken står en del om hans sedan barn­domen växande intresse för hobbyn.

Han besökte oss på klubben för något år sedan medfö­randes sin  thai­ländska livspartner och hennes tonå­riga son. Han visade då stort intresse för våra fram­steg på banan, samti­digt som han visade sitt säll­skap runt.

Otto Berg von Linde
(Hedersord­fö­rande)

Folke W var kommen­dör­kapten i marinen och utbildad anes­te­si­lä­kare (narko­slä­kare) och jobbade många år som stafett­lä­kare och även på sjuk­trans­porter från bl.a. Forna Jugo­sla­vien.

Folke bidrog på många olika sätt med sitt stora kunnande på många fronter. Hans text­be­ar­bet­ningar och typo­gra­fiska kunskaper var stora och han gjorde många arbeten även utanför klubben. Eftersom Folke var gammal Lidin­göbo kände han speci­ellt för det området och företag och före­ningar där var ofta uppdrags­gi­vare.

Efter karriären i marinen så stude­rade Folke till stats­ve­tare och bidrog med många värde­fulla insikter från sin nya bostad i Bangkok. Jag kommer ihåg ett Skype-​samtal vi hade under orolig­he­terna där för ett antal år sedan. När det hördes några smällar i bakgrunden så kom det bara litet lako­niskt… ”Det är masking­e­vären man hör men man går inte ut just nu eller badar i poolen på fem trappor, det är säkrast.” Folke var också en entu­si­as­tisk seglare och bl.a. mång­årig redaktör för en båttid­skrift.

Folke var alltid entu­si­as­tisk i allt han blev intres­serad av. Skulle det göras något så skulle det göras ordent­ligt som när han byggde in några nya instru­ment till båten. De monte­rades i böjd teak­panel, som han själv basade i en låda på golvet i vardags­rummet.

Folke var en mycket duktig byggare av lok och vagnar, men arbets­platsen kunde ibland vara bättre vald. I en hyrd och möblerad våning använde Folke den fina flygelns lock som arbet­syta, den hade rätt höjd. Trots utlagda skydd att arbeta på fick Folke ta fram den svarta Humbrol­burken när det var dags att flytta…

Lars-​Gunnar F