2 oktober 1955
En liten titt bakom kulisserna, i det här fallet i den privata bostaden som ofta inrymdes i ett stationshus av modell större.
Text: LEB Foto: LGF, LEB
Farsarvets stationshus, Sjuttioelfte etappen.
Detta mångåriga idiotbygge sjunger nu äntligen på sista refrängen. Det har under årens lopp beskrivits in- och utvändigt, bit för bit på dessa sidor. Till slut har man nu äntligen och förhoppningsvis slutgiltigt skapat den sista pusselbiten och därmed lagt locket på, d.v.s. taket. Ett tak som inte bara är ett skydd mot nederbörd utan även tjänar som ett skydd mot all framtida insyn i dessa intressanta interiörer, trots att de ändå krävt minst lika lång byggtid som det yttre skalet.
Järnvägens lokaler på bottenplanet, har sedan länge kunnat ses här i tidningen, men inte förrän nu har en fungerande elbelysning kopplats in i samband med att stinsbostaden blivit färdig. Det är troligen därför som Stins Hult, till slut efter många propåer från nya SBA, gett vika och låtit vår reporter Syllvia Ångström presentera den magnifika våningen i ord och bild för våra läsare.
Syllvia Ångström genom Lars Eric
Niels Huldt von Falkenstern. Numera i dagligt tal helt enkelt Nisse Hult, sedan han avsagt sig sitt adelskap. Stins i Farsavet sedan 1949.
Stins Hult bebor, i kraft av sin position vid Statens Järnvägar, denna magnifika våning om 5 rum och kök och 220 m2. När han inte är i tjänst delar han den med sin fru Thomasine.
Till för ett år sedan bodde även dottern Beatrice här. Hon är nu fyllda arton och har av förståeliga skäl rymt från denna av föräldrarna så innerligt älskade plats, men för henne så utomordentligt gudsförgäten. Dessutom blev hon ju varje natt väckt av de genomgående gods- och nattsnälltågen till och från övre Norrland.
Det nyrenoverade köket.
Här har Hustru Thomasine funnit sig väl tillrätta med uppgiften att laga familjens mat. Lite skillnad mot Östermalmsvåningen är det naturligtvis, men hon slipper i alla fall allt tjafs med tjänstefolk, vilket är en lättnad.
Skuggfritt och färgriktigt ljus!
Särskilt glad är Hustru Thomasine över köksutrustningens höga standard, bland annat de lättstädade golvplattorna, köksfläkten och belysningen under överskåpen, men framför allt för den epokgörande belysningsnyheten för tiden, det färgriktiga, skuggfria ljuset från Lysämnesröret.
Matsalen, eller Salen kort och gott.
Numera kommer naturligen inte så många ur den gamla umgängeskretsen på besök, trots närhet till järnvägsförbindelser med Huvudstaden. Av den anledningen är utrymmet i salen numera helt till fyllest. Tillsammans med den ”inre kretsen” händer det till och med att man då och då intar middagen i köket.
Salen och akvarellsalongen från ovan.
Akvarellsalongen med de tre Zorn-akvarellerna: ”Vårt dagliga bröd”, ”Sommarnymf” och ”Sommarnöje”.
Tapeten som bildar bakgrund till dessa utsökta tavlor, är en välbevarad tapet från husets tillkomst år 1899 – samma år som Zorn målade ”Sommarnymf”.
Under tavlan ”Sommarnöje” ser man radiogrammofonen, en Blaupunkt Arkansas 55 med inbyggt barskåp i den vänstra delen. Det årets Top of the Line!
Det är också här som Familjerna Stins och Banmästarns brukar träffas en gång i månaden för ett uppfriskande parti Fia med knuff.
Överblick av Stins rök- och arbetsrum.
(Observera rangordningen. Månne en värderingsdetalj som hänger kvar från tiden som adelsman.)
Då något järnvägs- eller privatanknutet bestyr måste uträttas hemma, gör Stins det här, under överinseende av sin store konstnärsidol Anders Zorn i form av: ”Självporträtt i rött”.
Tapeten som också går i rött är ett nytryck från Duro och heter ”Gamla Grand”.
Det trettiotalistiska möbelinslaget i svart, är något Stins också vurmar för. Fåtöljen och rökbordet med askfatet och tändsticksasken, är centrala i Stins liv och detta njuter Stins av i golvlampans mildrosa sken.
Stins rök- och arbetsrum sett utifrån genom fönstret.
Här sitter alltså Stins, ständig beskådad av sin idol A. Z. Den tid Stins tillbringar vid sitt skrivbord är nog kortast möjliga. Annat lockar i den gröna fåtöljen i bakgrunden under golvlampan…
Detta är lägenhetens Hjärta – i vart fall om man frågar Stins.
Rökrummet sett ur annan vinkel, där Stins under långa kvällar sittande i sin älsklingsfåtölj njuter av Zorns oljemålning: ”Badande kullor i bastun”.
Varje sådan kväll brukar börja med att Stins går till radiogrammofonen i Akvarellrummet, drar undan luckan som döljer barskåpet och slår upp en rejäl Singleton of Glendullan whisky.
Återvänder sedan till rökrummet och sätter sig i sin gröna älsklingsfåtölj, (till höger utanför bild,) där han därefter tänder en av sina superba Montecristo-cigarrer.
Här blir han sedan sittande, länge, länge, med sina tre njutningsmedel: Whiskyn, Cigarrerna och Tavlan! Allt gamla ovanor sedan tiden i storstadssocieteten.
Överblick över den mera privata delen av bostaden.
Herr och Fru Huldts nattläger.
Här infinner sig Stins långt efter det att hustrun börjat sussa på söta örat. Och vem skulle inte det, hellre än vänta på en make som redan är på örat och dessutom stinker cigarr.
Dessutom vet hon att hon snarast möjligt i morgon bitti måste öppna fönstret och vädra i rökrummet.
Familjens ”dressinghörna”
Den antika kalsong- och sminkbyrån är en femtedjedel av en magnifik sovrumsmöbel från familjen von Falkensterns familjeslott i Bayern.
Möbeln som tillverkades 1694 delades efter kriget mellan de tre återstående sönerna.
Sovrumstapeten är ett nytryck av en gammal tapet: ”Nyckelviken Två” från Duro.
Ett uruselt måleriarbete tvingas man tyvärr finna sig i, då SJ tycker att det gamla privatbanehuset man fått ”på halsen” vid övertagandet av NCJ* gott kan duga åt Stins!
*Norra CentralJärnvägen, förstatligad 1947
Gästrummet
Här bodde dotter Beatrice till för något år sedan. Fungerar nu som gästrum.
Lär en gång ha hyst Prosten P. S. Alm i Ekensholms församling. Alm skulle på en förrättning i Valnäs. Men SMJ-rälsbussen från Ekensholm var försenad och missade anslutningen till sista tåget mot Valnäs. Att ha prosten sovande på träbänkarna i väntsalen passade sig inte. Inte ens om det var i II-Klass-väntsalen!