Den här resan är en del av den information/utbildning om och kring 50-talets Bergslagen som Lars-Erik Bergman och undertecknad (Janne O) påbörjade vid SMJs 75-årsfest, med en inblick i 50-talet och hur livet i Sverige tog sig ut då.
Det vi nu skall studera och uppleva är gruvnäringen i Bergslagen som hade sin absoluta topp på just 1950- och början av 1960-talet. Under 50-talet fanns ett mycket stort antal gruvor i drift i Bergslagen.
Tuna-Hästbergs gruva
Detta var under 1950-talet en stor och modern gruva. Det är också intressant att fundera över hur samhället runt gruvan utvecklades och hur de som bodde och verkade där såg på sin situation och sin framtid. Vi börjar med ett föredrag om gruvnäringen i Bergslagen och där finns det möjlighet att också få detta belyst.
Nedstigning och uppstigning i gruvan kan vara ansträngande. Men det sker i lugn takt med anpassade pauser. Normal fysisk kondition torde vara tillräcklig. Den som har problem med hjärta, lungor eller leder i ben och armar bör avhålla sig från besök i gruvan. För dem kan extra visning av anläggningarna ovan jord arrangeras.
För oss som följer med ned i gruvan väntas en upplevelse av extraordinärt slag som vi aldrig kommer att glömma. Vi kommer också att få en titt på anläggningarna ovan jord.
=> Bildkavalkad från Tuna-Hästbergs gruva
Lokmuseet i Grängesberg
På eftermiddagen lämnar vi Tuna-Hästberg och styr kosan mot Grängesberg och Lokmuseet. Där kommer vi att få se de berömda Ångturbinloken litt M3t. Dessa lok användes på den södra delen av TGOJ (OFWJ-delen, som införlivades med TGOJår 1925). I början av 50-talet elektrifierades TGOJ och elloken litt Ma, Bt och Hg övertog linjetrafiken på TGOJ. Litt Bt och Hg finns att beskåda på museet i de ursprungliga gröna färger de hade under 50-talet. Även de gröna personvagnarna och de typiska malmvagnarna finns där. Lok TGOJ Ma i senaste färgen kom nyligen till museet.
=> Bildkavalkad från lokmuseet i Grängesberg
Själva resan
Passa på att studera landskapet vi färdas genom. Speciellt landskapets färger (det är ju samma årstid som vi vill avbilda på Ekensholmsbanan). Använd gärna fantasin och fundera över hur det skulle se ut med övervägande och betydligt smalare grusvägar.
Några detaljer kring resan:
- Antal deltagare: 22 stycken
- Färdsätt: personbilar (5–6 st, 4 personer i varje bil)
- Färdväg:
– Stockholm–Tuna-Hästberg via Västerås/Ludvika: 24,2 mil
– Tuna-Hästberg–Grängesberg: 3,8 mil
– Grängesberg–Stockholm: 23,2 mil - Total körsträcka: 51,2 mil
- Agenda och tidtabell:
07.00: Avg Stockholm
10.00: Ank Tuna-Hästberg
10.30: Föredrag om gruvnäringen i Bergslagen
11.15: Soppa och macka
11.45: Nedstigning i gruvan (80 m c:a 420 trappsteg)
13.30: Marknivå och besök på kross, anrikning etc.
14.30: Avg Tuna-Hästberg
15.00: Ank Lokmuseet Grängesberg
17.30: Avg Grängesberg
20.30: Ank Stockholm - Klädsel: Oöm och med stadiga skor som man inte halkar i.
Janne O
Reserapport
Text och foto: ALu
Fem SMJ:are agerade chaufförer och vi lämnade Stockholm vid 7-tiden på morgonen. Ett kort fikastopp gjordes i Ludvika varefter vi fortsatte till Tuna-Hästberg som ligger cirka två mil norr om Ludvika. Vi samlades i den gamla skolan och fick där lära oss mer om gruvans och samhällets historia.
Tuna-Hästberg är en gammal gruvtrakt där malmbrytning har förekommit sedan 1400-talet. Ursprungligen var gruvbrytningen en bisyssla för bönderna men under 1800-talet började man organisera sig i så kallade bergslag där flera bönder hjälptes åt med malmbrytning och förädling av malmen. I slutet av 1800-talet bildades bolag med syfte att fokusera på gruvdriften.
Den anläggning som nu kallas Gamla Gruvan (där Äventyrsgruvan nu finns) byggdes och byggdes ut i olika etapper under andra halvan av 1800-talet. Med hjälp av grävda kanaler kunde man få fram vattenkraft till gruvans närhet. Vattenkraften kunde sedan användas att driva pumpar och hissar i gruvan. Malmen som bröts transporterades med linbana till anrikningsanläggningen. Under perioden cirka 1890 till 1930 upphörde och återupptogs driften i gruvan beroende på malmkonjunkturen.
På 1930-talet ökade efterfrågan på järnmalm igen och Tuna Hästberg med sin manganhaltiga malm kom i ropet. Gruvan köptes i denna veva av Stora Kopparberg och malmen skickades därefter till Domnarvets järnverk i Borlänge. Uppfordringen av malm gjordes via den Gamla Gruvans bergslave (med sitt donlägiga (sneda) schakt) fram till mitten av 1950-talet. Då flyttades uppfordringen av malm till det nya schaktet som ligger mer centralt i samhället.
Personschaktet i den Gamla Gruvan användes under hela gruvans livslängd. Det är 80 m nivån i den Gamla Gruvan som numer är Äventyrsgruvan.
Under föredraget i gamla skolan fick vi lära oss mer om olika typer av bryttekniker, borrutrustningar, gruvtåg och anrikningsmetoder. Vi fick även se bilder från Tuna Hästbergs gruva när den var i drift. Samhället har naturligtvis präglats av gruvan. När det gått bra för gruvan har det gått bra för samhället. Gruvan lades ner 1967 eller 1968 (olika uppgifter finns) och efter det har samhället krympt. Nuförtiden finns jobben i Grängesberg eller i Ludvika och många innevånare i Tuna Hästberg arbetspendlar till dessa båda orter.
Efter föredraget i skolan åkte vi upp till Gamla Gruvan. Där utrustades vi med skyddshjälmar (var tredje hjälm hade pannlampa) och fick tydlig information om att det är cirka 400 trappsteg ner i gruvan och lika många upp igen. Temperaturen i gruvan är bara några få grader över noll så varm klädsel rekommenderades. Några i gruppen valde att gå en guidad visning ovan jord för att se på anläggningarna och lämningarna på marknivån.
Ivern att komma ner i gruvan var tydlig! 400 hala trappsteg var en utmaning för många men när vi väl var nere på 80m nivån var förväntan stor. Det ska sägas direkt – det var MÖRKT i gruvan. Pannlamporna fyllde sin uppgift väl. Vår guide i gruvan, Rickard från Baggbodykarna, berättade om gruvan och hur brytningen gått till genom åren. Orterna gick verkligen åt alla håll eftersom man följt de olika malmstråken. Här och var hade det blivit stora salar vilket var mycket spektakulärt, speciellt när Baggbodykarna satt upp belysning som färgade vattnet i salarna blått eller grönt. Vi kikade på väggar där man kunde se manganstråk i berget och på väggar där Sandvik hållit på med provborrningar. Gruvarbetarnas verkstad där man bland annat slipat om skären på borrarna fanns delvis kvar liksom rastkojan med tillhörande sophög. I sophögen låg gamla plastpåsar från sent 1960-tal som gruvarbetarna haft sin lunch i. Här och var fanns rester av gruvbanor som använts för att transportera malmen från brytställena till bergschaktet.
Namnet Äventyrsgruvan ger verkligen skäl för namnet, det var verkligen ett äventyr att vandra runt nere i djupet och mörkret och se resterna av omkring 100 års intensivt arbete.
Efter att ha återlämnat hjälmarna hoppade vi in i bilarna och styrde mot Grängesberg. Vi hade gott om tid och hittade ett café i centrala Grängesberg där stannade för en fikastund. Uppe vid Lokmuseet och GBBJ möttes vi av Christer F som har en mycket stor kunskap om TGOJ och malmhanteringen i och kring Grängesberg och Ludvika. Christer hade ordnat så att ett av turbinloken dragits ut på vändskivan för möjliggöra ett närmare studium. Christer var sedan vår guide runt om på Lokmuseets område och berättade om några av de olika fordon som föreningen äger. Många fordon är förknippade med olika anekdoter där det hänt saker i samband med utfärder eller då fordonen hämtats till Grängesberg från olika platser i landet och Christer bjöd på några sådan anekdoter.
Besökarna vandrade sedan runt bland de uppställda fordonen och det blev väl en och annan bild tagen. Det senaste tillskottet i samlingen var ett TGOJ Ma-lok fortfarande målat i den moderna TGOJ-färgsättningen. Eftersom de övriga TGOJ-fordonen är ommålade till 1950-talsgrön kan man gissa att även Ma-loket ska byta skepnad i framtiden.
Efter några timmar i Grängesberg tackade vi för oss och åkte mot Stockholm igen. Det hann bli mörkt innan vi var hemma men under hemresan väcktes många tankar om hur vi kan får fler doser av gruvkunskap och vad som blir nästa område att dyka ner i – hyttor, kalkindustri, valsverk eller något annat?
Janne – hur ser planerna ut?
Anders Lu