8 juli 1955
Vår lokalreporter, Syllvia Ångström, har i veckan gjort ett besök vid Farsarvets stationshus, som under en längre tid varit ”stängt” för renovering och i vissa avseenden till och med total ombyggnad.
Text: LEB Foto: LGF
Det som för närvarande varit föremål för vår nyfikenhet är frågan hur det sedan långliga tider fallfärdiga taket skulle kunna repareras.
Det visade sig att man helt sonika rivit bort allt ovan stinsbostaden och rest ett helt nytt tak!
Då taklaget, som det kallas bland byggare, är klart, hör det till god ton att byggföretaget bjuder arbetarna, på s.k. taklagsöl på någon trevlig lokal. Sker detta sätts en taklagskrans upp på takets högsta krön, men sker det inte, eller anses det att byggaren varit snål, blir det ingen krans utan en galge med en docka hängande i snaran!
Byggföretaget, i detta sammanhang Byggf:a LEBEMAN Trä o Son, var dock aldrig i närheten av att få en galge upprest. Där är man nämligen mycket mer angelägen om arbetarnas välvilja än deras nyktra leverne.
Själva tillställningen hade, i brist på lämplig lokal på orten, arrangerats i den fortfarande obebodda men i viss mån renoverade stinsbostaden. Ett renoveringsarbete som man idag inser lika gärna kunde ha varit ogjort.
Eftersom inbjudan till denna sorts festiviteter ALDRIGomfattar respektive, hade man från LEBEMAN:s förbeställt ett större antal taxibilar för gästernas trygga hemkomst, vad det led.
Vid vårt besök noterade vi att stationen i sin ofärdighet ändå verkade färdig. Vi förevisades nämligen en rad skioptikonbilderutvisande en station i full verksamhet (inte bilder från taklagsölet!!!) Vid vår fråga upplystes vi om att Svensk Filmindustri spelat in några interiörer för en kommande film av och med Viktor Sjöström. Arbetsnamnet på filmen är: Stinsen är död – Döden är stins.
Nya SBA håller ett vakande öga över skeendet.
Syllvia Ångström genom Lars Eric