4 oktober 1955
Fotbollsfest i all ära, men det kan komma litet påtryckningar efteråt. Inte på hur matchen avlöpte utan … läs vidare så får du se.
Text: Björn S Foto: LGF
Sistlidna helg var det stor fotbollsfest i Valnäs. Det var vårt eget stjärnlag Möggle AIK som skulle kvala till division II mot det fruktade Valnäs IP.
Möggles supportergäng de s.k. Yellow Army ställde som vanligt mangrant upp på Valnäsvallen. Ortens Polismakt hade för att undvika bråk på läktarna beordrat samtliga åskådare med gul halsduk upp på Norra ståplatsläktaren. Detta delvis av praktiska skäl eftersom polisfinkan ligger på gatan bakom Norra läktaren.
Denna gång skämde supportrarna för ovanlighetens skull inte ut sitt lag. Orsaken syntes vara att man glömt att ta med sig lagret av pilsnerdricka, som alltså var kvar på det från Ekensholmsbanan chartrade tåget.
Redan i matchens inledning så lyckades motståndarna göra mål och de höll sedan ledningen hela första halvlek och större delen av den andra. Emellertid lyckades i slutet av matchen Möggles Hans “Rudan” Gren göra mål. Dessvärre blev målet bortdömt av domaren Tor “Nyckelharpan” Lundin med motiveringen att Rudan tilltvingat sig bollen efter att först ha sparkat ut tänderna på en motståndare. Yellow Army protesterade givetvis så gott de kunde, men protesterna blev litet lamare än eljest p.g.a. torra strupar.
Möggle förlorade alltså och det var ett mycket nedslaget gäng av spelare och supportrar som sedermera embarkerade tåget. Nu blev det tillfälla att få släcka den förfärliga törsten. P.g.a. att mängden dricka nu måste konsumeras under en avsevärt kortare tid än man tidigare beräknat, så blev verkan desto större. En banarbetare som hade matrast vid den nedlagda Ersbennings station rapporterade senare om div. plattformsgrindar, gardiner o.dyl. som kastats av tåget i riklig mängd. Hans tjänstefordon erhöll dessutom en buckla av en förbipasserande pilsnerflaska.
Vid Farsarvets station var man på förekommen anledning tvungen att göra ett längre behovsuppehåll. Kön till den lokala bekvämlighetsinrättningen blev ganska lång. De som uträttat sina behov började strosa eller snarare vingla omkring på stationsområdet. Poliskonstapel Bertil Löfqvist, som återkommit till tjänsten efter en bilolycka, fick nu mycket arbete med att finka ett antal personer. Arrestlokalen blev snart överfylld, men Farsarvsgruppen räddade situationen genom att upplåta sin byggfutt som tillfällig arrestlokal.
När det sedan var dags för tåget att avgå, så var det inte längre många passagerare kvar; en del sov i moder naturs sköte och andra i Ordningsmaktens lokaler. Man stoppade ett förbipasserande godståg och upplät en tom godsfinka för de resande. Godsfinkan ansågs bättre svara mot passagerarnas antal och deras dåvarande tillstånd.
Björn S