16 april 1955
Bilolycka med personskador vid järnvägsövergången ute i skogen ner mot Mohällarne. Polis och ambulans har kallats till platsen.
Text: Björn S Foto: LGF
En bilolycka händer så lätt, men den här gången blev det tyvärr stora skador så efterräkningar är att räkna med.
Sistledna helg var det stor fest i Bångfors Herrgård. Det var konsul Encrona som höll fest med anledning av sin sonson Hubert Encronas 25-årsdag. Hubert Encrona har tillbringat det senaste året i den Konungsliga Hufvudstaden anställd som konsulent vid ett större försäkringsaktiebolag.
Under festligheterna gick Hubert ut på herrgårdstrappan för att svalka av sig efter dansen. Då upptäckte han sin farfars nyimporterade Rolls-Royce Silver Ghost av 1951 års modell. Eftersom han tidigare inte hade sett sin farfars nya bil och eftersom han är nyfiken av naturen, så undersökte han nu bilen.
Vid provsittning av förarplatsen så fann han att bilnycklarna kvarglömts i tändningslåset. Hubert bestämde sig raskt för att ta reda på om reklamen stämde, nämligen att hästkraftsantalet i en Rolls-Royce alltid är tillräckligt. Testfärden synes enligt samstämmiga vittnesuppgifter ha ägt rum i ett synnerligen raskt tempo.
När konsul Encrona en stund senare även han gick ut på herrgårdstrappan för att svalka sig, upptäckte han till sin fasa att bilen var borta. Ett upprört telefonsamtal till närmaste polisstation följde.
Senare på kvällen när poliskonstapel Bertil Löfqvist var på väg hem i sin Citroën efter avslutat arbetspass, så blev denne omkörd av en svart Rolls-Royce på ett ganska oansvarigt sätt. Konstapel Löfqvist kände givetvis igen den efterlysta bilen och upptog genast förföljandet.
När bägge bilarna i hög fart så småningom skulle passera järnvägsövergången mellan Kolaråsen och Möggle så upptäcker de att det skulle även kvällsrälsbussen från Mohällarne göra.
De bägge bilarna bromsade kraftigt. Rolls-Roycen kom därvid att hamna framför rälsbussen. Kollisionen blev häftig och bilen släpades med ett 50-tal meter innan den slungades åt sidan. Av den fordom så granna lyxbilen återstod endast skrot, medan Hubert Encrona klarade sig med några intryckta revben.
Poliskonstapel Löfqvist lyckades undvika kollisionen genom att köra i diket. P.g.a. den höga farten så studsade hans bil upp ur diket och flög över banvallen mot en garn som växte vid sidan av vägen. Bilens tak blev därvid kraftigt intryckt, men även konstapel Löfqvist klarade sig från äventyret med endast lättare skador. (Det visade sig dock att han hade en icke nämnbar passagerare som fick tas om hand av ambulanspersonalen.)
Efter olyckan så rapporterades det skedda telefonledes till konsul Encrona. Denne blev förståeligt nog mycket upprörd och bestämde sig omedelbart att han skulle dra in underhållet för “25-öringen”. Denna felsägning s.a.s. myntade uttrycket konsul Enkrona & konsulent 25-öring.
Tidningens redaktion har inspekterat olycksplatsen och tvingas konstatera att även järnvägen får ta på sig en del av ansvaret. Järnvägsövergången är inte bara obevakad utan även synnerligen obevakad. Hur mycket vi än tittade kunde vi inte se en endaste skylt som varnade för järnvägsövergång. Vi måste därför för den ansvarige för järnvägen, baningenjör Juhlin, påpeka detta missförhållande och kräva att det å det skyndsammaste sätts upp någon form av varningsanordning å olycksplatsen.
Björn S