för år 2020
verksamhetsberättelse
SMJ styrelses


“Annus Horribilis! En krönika över ÅTTIOTVÅÅRINGEN SOM GICK I KARANTÄN”

Styrelsen

  • Presen­terat vid före­ningens årsmöte 2021-​09-​30.
  • Styrelsen har bestått av ordförande Anders Lundin, kassör Leif Persson, sekreterare Hubert Österlund samt Mats Dahlström, Mikael Ekelund och Håkan Löfgren Suppleanter var Otto Berg von Linde och Sten Lannér.
  • Styrelsen har under året haft 9 protokollförda möten plus årsmötet, varav 6 har varit telefonmöten p.g.a. pandemin.

Pandemin
Bergslagsborna är allmänt kända för sin starka fysik och sin förmåga att bita ihop och kämpa vidare när livet blir som djävligast. När berget inte vill ge med sig i gruvorna, när snön ligger manshög i skogen så hästen vägrar att ta sig fram, när snöstormen sätter sig som isbark i skägget så man inte ens kan få in snuset, när det är så kallt så brännvinet fryser i pluntan, så har bergslagsbon danats för hårda tag.

Järnvägsbolagets styrelse hade i slutet på januari hört talas om någon sorts kinesisk förkylning som hade börjat sprida sig runt om i världen. Men det var väl som den där fågelinfluensan knappast något att oroa sig för. I slutat av februari hade dock ”Covid-19” som sjukdomen kallades för, drabbat de större städerna i Sverige. Att de starka bergslagarna skulle få några problem med lite snuva var knappast troligt. Ekensholms Stationsinspektor Löfgren kunde meddela från säker källa, hans hustru arbetade på lasarettet därstädes, att ryktet om att en kopp klorin eller lite rödsprit silat i en konsumlimpa torde räcka för att hålla sig frisk, inte kunde betraktas som en säker medicinering. Fröken Andersson i växeln meddelade krönikören att styrelsen nu var direkt orolig för järnvägsbolagets trafik. Antal passagerare minskade enär uppgifter från statliga hälsoministeriet sade att man borde undvika folksamlingar för att slippa det lömska viruset. Ekonomidirektören Persson sågs i korridorerna med bekymrad min och chefen själv vägrade att ta emot besök, han jobbade hemifrån lät fröken Andersson meddela. Man hade nämligen på ålderdomshemmen, både i Bångfors och Ekensholm rapporterat att flera av gamlingarna var allvarligt sjuka. När Begravningsentreprenören sågs köra mest varje dag upp till sjukhuset började oron sprida sig bland stadens borgare. Stadshotellets källarmästare klagade över bristen på matgäster. Till och med damer från fröken Larssons etablissemang hade hörts beklaga sig över minskat antal kunder. 

Men det fanns ljusglimtar i eländet. Juhlins mekaniska rapporterade full sysselsättning liksom Mohällarnas snusfabrik, som till och med hade ökat försäljning under årets första månader. 

Polischefen annonserade med myndig stämma att ”han minsann skulle se till att ekensholmsborna höll sig hemma och inte sprang runt och smittade ned sina medmänniskor”. Att åka tåg och utsätta sig för livsfarliga virusrisker var inte att tala om.

Till och med malmtrafiken minskade kraftigt när efterfrågan på vår rejäla järnmalm kraftigt minskade uti Världen. Rederi AB Polstjärnan hade börjat dirigera om sina fartyg till mera lönsamma vatten.
Aldrig hade vårt järnvägsbolag varit med om så svåra tider. ”De här är faan i mig värre än krig” sa lokstationschefen på Mohällarne när han närmast tårögd kom ihåg de fullsatta tågen och alla tunga malmvagnar som rullade under fyrtiotalet. För att rädda kassaflödet måste till drastiska åtgärder. Tåg ställdes in, loken togs ur trafik och konserverades, personal permitterades, det blev i det närmaste tomt och ödsligt på stationerna. Ett och annat tåg hördes dock i fjärran skramla på SJ-banan. Sorg och förstämning rådde i Bergslagen, medan människorna höll sig snuvande och hostande hemmavid och i sjukhussängar. 

Janne i Otterbäcken tyckte sig finna en fristat genom att kasta loss och segla ut på Storans kobbar och skär men glädjen blev kort när det visade sig att den förbaskade förkylningen förstört smaksinnet. Den sedvanliga groggen på gin och tonic som han så förtjänstfullt ansåg sig berättigad efter en hård dags segling smakade ingenting! Situationen var allvarlig för bergsmännens folk!

Ekonomi och Försäljning
Det har inte varit lätt för krönikören att inhämta uppgifter om hur det går för vårt järnvägsbolag. Nä, huvudkontoret i Ekensholm förblev stängt för murvlarna med anledning av spridningsrisken sas det. Men visst kan man misstänka att orsaken var att inga oroande nyheter skulle komma pressen till del som ytterligare skulle sänka aktievärdet. Som tur är har fröken Andersson i växeln ännu inte blivit permitterad, varför en enklare pandemimiddag på stadshotellet därstädes lyckades lossa tungans band på nämnda fröken.

Enligt uppgift hade de stora bilinköpen kostat stora summor som skulle ut samtidigt som pandemin slog till och börsen störtdök. Dessutom var det dags att betala för de nyligen levererade traktorer som var tänkt att glädja bergslagens odalmän. Oroliga veck kunde anas i pannan på ekonomidirektören, samtidigt som kostymklädda herrar från både Johnsonkoncernen och Enskilda Banken syntes med svettiga överläppar springa omkring i korridorerna. 

Det har dock visat sig att den tidigare så förhatliga automobilen som lockar folk från tågåkande kom att bli räddningen för vårt tågbolag. Plötsligt rapporterades det en kraftigt ökad försäljning. Sannolikt har bergslagarna kommit på att utan tåg måste de ju ha bil. Det vanskliga inköpet av hundratals automobiler har på ett mirakulöst sätt räddat ekonomin. Ärlige Lasses Bil & Metallhandel hade bråda dagar för att hinna kränga alla SMJ:s fordon som plötsligt hade funnit ägare. 

Och plötsligt hade jordbrukarna börjat förstå att man helt enkelt inte kan vara utan en BM 10 när man skall plöja och skörda. Lite varstans i landskapet såg man nu den lilla gröna maskinhästen kämpa med plogar och harvar för framtida skördar omgiven av stånkande fotogenrök.  

Tempot på huvudkontoret har enligt fröken Andersson blivit betydligt lugnare på senare tid. Finansdirektören har setts med både kaffekopp och wienerbröd leende i lugnt samspråk med den kvarvarande personalen på ekonomiavdelningen. Hans lugna leende kunde dock ibland brytas av ilsken tillsägelse till personalen om att inte glömma betala fikat.

Men den riktigt stora överraskningen inträffade under senhösten när fabrikör Persson på Ekensholms lokverkstad, broder till Finansdirektören ni vet, efter visst fummel lyckade slå portkoden och med ett stort leende springa uppför trapporna ropande ”var är brorsan, var är brorsan!”  

Detta för huvudkontoret så ovanliga ståhejet kunde inte motstå fröken Anderssons nyfikenhet, varför hon medels elektroniska omkopplingar i växeln efter ett tag hade hela bilden av vad som inträffat.

”Karln har sålt 20 lok!” Hade direktören ringt och meddelat banken. Det, under förra året så hemliga projektet lok littera Sb hade uppenbarligen blivit en succés. Plötsligt hade världen förstått det SMJ vetat hela tiden ”Ångans tid är tillbaka”. Vad gör man inte för miljön som lokmästaren sa. Att bokhandlarna i Ekensholm och Farsarvet inte sålt så många av SMJ:s berömda böcker var intet mot 20 ånglok!

Aktieägare och sponsorer (Medlemmar)
Trots att Direktör Lundin vid ett flertal tillfällen sänt ut positiva rapporter om företagets aktiviteter, kan man konstatera att de närmast sörjande medlemmarna inte känt samma anda av framåtskridande. Knappast någon har hört av sig eller kommit ned till stationerna för att beskåda vårt stolta järnvägsbolag. Stillhet och i många fall förtvivlan har rått över nejderna i avvaktan på bättre tider. En och annan har öppnat chiffonjélådan och fingrat på sina aktiebrev och undrat om det verkligen ha varit så god investering. Men att sälja nu! Till underpris, nä de flesta tänker sitta hemma vid spisen och hoppas på nya ekonomiskt varmare tider. Särskilt oroande är hotet om en nyemission som det stod om i näringslivbilagan före jul. Det får räcka med den där årsavgiften för att kunna få köpa billigare biljetter som aktieägare. Lite irriterande har det varit med ordförandes tjat om detta gång på gång.

Årsmötet blev en medioker tillställning enligt flera av deltagarna. Några stolar utspridda i Ekensholms väntsal gav inte någon direkt feststämning. Inte ens kaffe med en bit smörgåstårta och utan konjak, trots att man betalt den där avgiften tyckte en av deltagarna på bruten danska.

Enligt rykte på huvudkontoret har inte ens styrelsen setts sammanträda av rädsla för viruset. Man ringer varandra och har möte över telefon! Det har inneburit att ”man inte ens kan få sig en rejäl matbit på Glada Stinsen innan mötena” som den för sitt stora matintresse kände herr Dahlström, sa. Nä, tiderna är dystra ”jag har aldrig längtat efter en spruta så mycket som nu” muttrade Janne i Otterbecken när han stod och tjuvläste tidningen Tåg i Pressbyrån. 

Men, det finns hopp om framtiden. De allra äldsta medborgarna har börjat att få vaccinationen! En konduktör från Mohällarne tyckte att han borde få gå före i kön eftersom han träffar så mycket folk. Det blev stort rabalder i Ekensholms Nyheter med 
arga insändare. ”Bei uns herrscht Ordnung” deklarerade vår karaktärsfasta polismästare och uttalade i bestämda ordalag vad lagens långa arm avser att göra med såna som tror de kan gå före. Nä, vi får alla se tiden an, ställa oss i kön och börja planera för en ljusnande framtid.

Som Stadsteatern i Ekensholm som börjat repetera på sitt nästkommande lustspel, nämligen Thor Modéens ”Härlig Tider Strålande Tider”! Vi gör vad vi kan för att få igång hjulen igen säger teaterchefen. Tänker sälja biljetter på SMJ stationer och planerar för Teatertåg till Ekensholm när väl spektaklet kommer igång. 

Stationsinspektör Löfgren har skaffat fram SJ:s gamla reklamfilm ”Klart Tåg Ut”, så personalen får uppleva lite tågkänsla nu när stationerna står tomma. 

Järnvägen och dess fagra trakter
Järnvägsledningen och kommunen har fortfarande inte kommit överens i frågan om hållplats eller station vid Ålbro. Aktionsgruppen ”Gärna tåg-men inte här” har varit mycket aktiva under året genom insändare och demonstrationer. Motprotesterna har ebbat ut sedan Raggar-Kalle fick jobb på Domnarvet och flyttade till Borlänge. Lugnet har lagt sig i frågan på grund av Coronan. Några möten i församlingslokalen är ju inte att tänka på i dessa tider. Med spänning avvaktar den tågtokige krönikören beslutet om en station i dessa vilda bergslagstrakter.

I Mohällarne går livet sin gilla gång. Nu, när persontågen nästan slutat att rulla, har lugnet lägrat sig. Något nytt stationshus blev det inte i år heller! Ingen har riktigt klart för sig varför, men det ryktas om bråk mellan arkitekten och järnvägsbolaget. Ett glädjande besked från stan är att Husvagns- & fritidsbåtstillverkaren Movagnen AB har noterat ökad efterfrågan på sina husvagnar, nu när svenska folket skall semestra hemma i sitt vackra land. Så öppna O-vagnar med last av välbyggda Movagnar ses då och då lämna stationen. 

Enligt lokaltidningen har diskussioner förekommit med målet att kunna öka malmexporten över Mohällarne när vi väl fått bukt med viruset. Vattensystemet vid sjön Storen lämpar sig väl för fartygstrafiken speciellt nu när urlastningstekniken nere vid hamnen förfinats. ”Hoppas att det blir export till England så man får lite att göra” som tullmästare Snok uttryckte sig efter Brexiten.

Polismästaren i Ekensholm är kraftfullt frustrerad sedan den visat sig att det har blivit byråkratiskt nästan omöjligt att installera de kinematografiska hjälpmedel som skulle kunna minska den ökande kriminaliteten i stan. Buset skjuter och spränger som aldrig förr och då kommer en del politiker och talar om den personliga intrigiteten. Nä! Jag vill ha kamerorna nu, ryter vår polischef! Bråket har nu hamnat på inrikesministerns bord och kommer då antagligen att under lång tid befinnas sig i den så kallade långbänken.

Vägmästa´rn i Ålbro har länge klagat på den branta och smala vägen upp mot järnvägsövergången vid Kvarngruvan. 

De tunga fordonen har svårt nog att ta sig upp för backen för att sedan riskera rött ljus när ett tåg kommer. Sedan gör vägen en skarp sväng som man knappt kan komma runt i med 20 ton malm på flaket. Vintertid är det inte alla som har fått på snökedjorna å då kanar de bakåt i backen med risk för trafikproblem. Olyckor har redan inträffat så nu har vägmästa´rn hemställt hos Väg & Vattenbyggnadsstyrelsen (VoV) i Ekensholm om medel för en ombyggnad. Behovet har blivit akut när gruvan nu håller på att konstruera en ny lastkaj för att i vissa fall kunna tippa direkt från lastbilar i järnvägsvagnarna, vilket kommer att innebära ökad lastbilstrafik. 

Alla neddragna aktiviteter skylls på den förbaskade Coronan. Varken Kalibreringsspåren eller Uppackningen har ännu fått den tekniska upprustning som tidigare har varit utlovad. Man skyller på att det helt enkelt inte finns utbildade arbetare att få tag i som vill bo i husvagn och hålla social distans. När sedan Statt stängde redan klockan åtta var det helt omöjligt att locka någon kunnig till våra fagra nejder.

I Farsarvet har det från tid till annan setts lantmätare med sina pinnpojkar nere vid Lantmännens byggnader. Enligt information från gamla järnvägare har det setts ovanliga utländska bilar med finklädda herrar vandra runt och pekande med kartor i händerna till synes funderande. Men på vad? Enligt Stationsinspektör Lundin, bror till direktörn ni vet, pratade dom ryska vilket oroade Hemvärnschefen så till den milda grad att han ansåg som sin plikt att smygandes i skydd av mörkret undersöka saken. Han lyckades då finna ett bortslängt papper adresserat till ”Farsarvets Bilfabrik Autoimport (VEB)”. Hemvärnschefen, som hade ett visst intresse för tyska språket under 40-talet visste att berätta att VEB betyder ”volkseigener Betrieb”. Bestört hade han genast sprungit hem och ringt SÄPO. Kommunens starke man vägrade att lätta på förlåten och hänvisar till Farsarvets kommunala tomt AB, Det är en murvels absoluta plikt att noga bevaka dessa mystiska händelser inför framtida krönikor.   

Det tekniska
Förra årets många tekniska nyheter har under 2020 följts upp med tester, förfiningar och utprovning så att säkerheten hela tiden har varit helt under kontroll. Relähuset i Farsarvet är nu helt tömt på sina reläskåp som så förtjänstfullt har tjänat SMJ under många år. 

”Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Stationsinspektören” som herr Lundin uttryckte det när den nya manövercentralen invigdes i Farsarvet. Nu behöver han bara trycka på en liten knapp och se på sin ljustavla hur växlarna läggs om så att tågen kan färdas tryggt och säkert. 

Den stora tågtavlan vid Farsarvet som, låt vara hjälpligt, visade hur tågtrafiken flöt fram, har monterats ned. Det var en sorgens dag för traktens smågrabbar när de spännande små röda lamporna släcktes ned och hela tavelarrangemanget bara var borta. Hur skall de tågtokiga nu veta när ett tåg är på ingång? Men krönikören kan lugna de oroliga. Enligt envisa rykten är nya modernare anordningar beställda och under framtagande på firma LGF i Stockholm. De skall med den senaste teknikens möjligheter inte bara visa hur tågen kommer och går, utan även ange signaler och annat viktigt utefter den spännande järnvägsmiljön. 

Ett nytt tekniksprång som den stolte stinsen uttryckte det när han före fjärde snapsvisan mäktade informera om järnvägens tekniska framsteg på personalens kräftskivan i höstas.

Lokförarfacket tekniska kommitté knorrar fortfarande över de svårigheter som föreligger vid framförande av tågen. Regleranordningarna är gamla och utslitna, vilket ibland kan innebära risker för passagerare och gods. Ibland säges det vara svårt att veta om tåget skall gå framåt eller kommer att backa eller om det går alls! Förarnas protester i form av vägran att utropa stationernas namn misslyckades totalt enär de flesta passagerarna tyckte det var skönt att slippa höra dessa störningar i högtalarna.

Övrigt
Så har ytterligare ett år timat uti det fagra Bergslagen. Ett år fyllt av nya och ovana problem. Men, det visade sig naturligtvis lätt kunna lösas av de kloka bergsmännen. För ett folk vars brännvin kan frysa till is, med manshög snö att forcera för djur och människor, som kan ta sig ned i urbergets helvete är järnvägens störningar inte något att oroa sig för. 

Nä, ni bergsmän i Saxnora, Farsarvet, Bjursjö, Ramsbo, Femparshyttan, Ekensholm, Bångfors, Hammartolfta, Mohällarne, Kolaråsen, Möggle, Valnäs, Ersbenning, Ålbro och Hedköping kan lugnt kura vidare i stugvärmen för att vänta på den vår som är i antågande. När tågen åter rullar med fullastade vagnar längs vår livsnerv Saxnora-Mohällarnas Järnväg.

Hubert Österlund
SMJ sekreterare under verksamhetsåret 2020