TEXT: Anders Lu
Tjugotvå värmegrader i Sveriges djupaste gruva
Följande artiklar ger bilder av hur det var att åka ner i och arbeta den djupa Ställbergsgruvan. Artikeln från 1952 känns dessutom väldigt tidstypisk i sin närmast klämkäcka anda. Det är nästan att man kan höra den något gälla rösten från en SF-Journal läsa texten.
Ur Gruvindustriarbetaren nr 11, november 1952.
Databearbetad av Jan Kruse
Tjugotvå värmegrader i Sveriges djupaste gruva – Värmen och den mindre syretillgången tröttar i Ställbergsgruvan
912 meter under marken gnor gruvarbetarna i Ställberget i sitt anletes svett för att komma ändå närmare jordens medelpunkt. Med varje skift och varje dynamitskott holkar man ur de rikedomar, som ligger fördolda i jordens innandömen i en ständig strävan söka att mätta järnbrukens malmhunger. Klingsporsschaktet i Ställberg är Sveriges djupaste gruva och bland järngruvorna lär den vara djupast i Europa. Det är sjudande liv såväl ovan som under jord med inriktning på modernisering och rationalisering. Gruvbolaget firade i år 70-års jubileum och vid nästa jubileum är man säkerligen en bra bit under de tusen metrarna med brytningen.
Värmen är kännbar så här pass djupt, förklarar Sven Nyström, när vi kliver ur hissen på 850 meters nivån, där han jobbar ensam och maskinlastar för tillfället. Luften är något sämre här nere än i orterna högre upp, vilket beror på det mindre syret. Man känner skillnaden och blir tröttare efter ett skift i de djupare trots att man arbetar i skjortärmarna och så lätt klädd som möjligt. Har arbetat här i tre år och det har gått bra hittills. Hur varmt det kan vara? 20–22 grader. Så sätter lastmaskinen igång sitt avgrundsvrål och stänger in oss i den trånga och kolsvarta orten, medan det täta dammet släcker pannlamporna i Nyströms och gruvfogde Åkerströms gruvhjälmar. För några sekunder smyger en vanmaktskänsla över den gruvovana besökaren i vetskap om det instängda råtthålsläget på ett fantastiskt djup utan reträttmöjligheter för egen maskin.
I sällskap med gruvfogde Åkerström hade vi åkt fem meter i sekunden från marken till 700 meters nivån, där vi tog en titt på grovkrossen med mera innan vi äntrade nästa hiss för vidare befordran till 850 meter. I en tom malmvagn dalade vi sakta de 150 metrarna. Längre ned var det för tillfället uppehåll i brytningen och föga idé att åka. – Det är klart att större uppmärksamhet måste riktas mot gaserna, som blir mera märkbara på de större djupen, förklarar Åkerström. Likaså ställer det större krav på ventilation, hissanordningar med mera. Men det blir ingen skillnad på malmens kvalitet. Den blir i varje fall inte bättre, snarare tvärtom ju djupare man kommer. Malmförekomsten har undersökts till 1 050 meter. På 500 meters djup har man förbindelse med Haggruvan genom en ort som är 1 700 meter lång och malmen fraktas med diesellok till Klingsporsschaktet för uppfordring. Malmkroppen är 100 meter lång och tre meter bred och har en lutning av 70 grader. Därigenom uppstår långa orter och en kostsam brytning. Man får även därigenom ovanligt mycket gråbergsbrytning och gråberg, som säljes till fyllnadsmaterial, gjutningar vid byggnationer och så vidare. Malmen går till största delen på export via Oxelösund, bland annat till Holland, Finland och Amerika. Ställbergsfältet sysselsätter i runt tal 100 man, därav ett 70-tal under jord.
Med sina gruvor i Stripa, Idkerberget, Stora Skedvi med flera är Ställbergs gruv AB landets näst största exporterande järnmalmsföretag. Moderniseringen pågår inte endast i gruvan utan även ovan jord i flera avseenden. Gruvstugan är under tillbyggnad och likaså tillskapas nya kontorslokaler, vilka båda blir högmoderna. I samband med gruvstugans ombyggnad inrättas även ett solarium för gruvarbetarna. Personalresturangen är trevlig med väggmålningar av konstnären Gunnar Klys och en nybyggd avdelning för tjänstemännen. Doften av nygräddade vetebullar vägleder oss till fru Tenórs moderna köksregioner. Hon svarar för det timliga behovet åt ett 40-tal gruvkarlar och ett 15-tal tjänstemän. En middag kostar 2:25, kvällsvard 1:50 och frukost 1:25.
Naturligtvis spisar ungkarlarna där och för deras räkning har man moderniserat en byggnad till ungkarlsbostäder. Det är 12 vackra rum med dagrum och pentry med mera i stil med tidens krav. Om någon anmärkning skall göras mot något är det läget, som blivit något för nära själva laven. Man bor på industriområdet. För möblerat rum med städning och bäddning betalas 35 kronor i månaden. Även bostadsbeståndet utökas och för närvarande är man i färd med fem nya bostadslägenheter om två rum och kök, berättar överingenjör Sven Dahlhammar. Dessutom har man gått igenom hela det äldre bostadsbeståndet och moderniserat. Ytterligare bostadsbebyggelse planeras.
Förtjänstläget för underjordsarbetarna ligger någonstans i toppen för de mellansvenska gruvorna medan ovanjordsarbetarnas inkomst håller sig någonstans kring medeltalet. Medelåldern är här, som vid de flesta andra gruvor, rätt så hög men detta förhållande har blivit betydligt bättre på senare tid liksom att arbetskraften blivit stabilare. Någon ovanligt stor fluktuation på arbetskraften har det egentligen inte varit, jämfört med många andra industriföretag.
En av de yngsta underjordsarbetarna är Lennart Kindström, värmlänning till börden och ordförande för Gruvs avdelning 23. Han kom till Ställberg för tre år sedan och fick övertaga ordförandeklubban vid årsskiftet. Gruvs avdelning har ett 80-tal medlemmar och den lilla LS-avdelningen här gör inget större väsen av sig, försäkrar han och betygar att man inte har några nämnvärda organisatoriska problem att brottas med. Kontakten med arbetsgivarna är i stort sett friktionsfri. I företagsnämnden, som Kindström tillhör, syftar man till ett breddat intresse för denna verksamhet och en studiecirkel är arbetsklar med intresserade deltagare. Intresset för skyddskommitténs arbete är rätt bra, sedan bolaget fick en skyddsingenjör. Med tillfredsställelse noterar Kindström bolagets strävan att förbättra bostäderna för såväl familjer som för ungkarlar. – En grupp som vi vill ha fram litet bättre och som vi är inriktade på att försöka hjälpa upp i lönehänseende är ovanjordsarbetarna, förklarar Kindström, som även uttrycker bekymmer för ungdomens obenägenhet att stanna i hemtrakten och ta jobb i gruvan.
En dag i gruvan
Följande artikel har vi hittat på nätet för ett par år sedan men vi kan inte hitta den nu för en mer precis källangivelse. Den är i alla fall författad av Marianne Matsson.
Göta Karlsson arbetade åren 1971–1977 som spelstyrare i Ställbergs gruva. Hon gjorde förmiddagsskift från klockan 06.00 till 14.00 eller eftermiddagsskift från klockan 14.00–22.00. Arbetsdagen började med att man gick till gruvstugan och bytte om och sedan åkte alla ner till 500-metersnivån.
Där hade Göta sin arbetsplats, men för att komma dit måste hon köra ett lok med vagnar efter. Det var kallt att sitta i loket, så ibland erbjöd sig någon manlig medarbetare att göra jobbet, för det var varmare i vagnarna.
Götas arbetsplats var ett lite utsprängt rum, där hon satt ensam. Rummet var inte större än fyra kvadratmeter. Utanför i schaktet fanns gruvhissen, som var en tunna. Göta såg till att de arbetare, som skulle till 620-metersnivån kom ner. I tunnan fanns mestadels 3-4 personer, men den kunde ta många fler. Ett år under semestertiden hade Göta hela ansvaret för hissen från marken ner till 900-metersnivån. En gång per skift kom basen och fick lite kaffe, som kokades på en platta där nere. Göta hade en hel del tid över där ner i underjorden, så hon stickade och sydde mycket. Hon gjorde bland annat två stickade sängöverkast.
Färden ner i det mörka schaktet går med fem meter i sekunden. Man tvingas svälja för att undgå lock för öronen, men det blir en vanesak De kunde komma med ett lokomotiv, som skulle ner eller upp i gruvan och då var det Götas uppgift att klara det. Då måste tunnan kopplas bort och en hiss monteras dit istället. Det var ett ansvarsfullt och spännande arbete. Ibland ringde någon nerifrån lägre nivåer och ville komma upp. Inom gruvan hade man lokaltelefon.
Man måste förstå, att en kvinna, som satt ensam 500 meter ner i gruvan och arbetade inte på något sätt kunde grubbla och grunna på att bli instängd. Cellskräck kan man glömma. Det var bara att göra sitt jobb. Göta var en duktig och tuff gruvarbetande kvinna och hon tyckte mycket om det här arbetet. Själv kan jag inte tro att jag hade klarat av en enda dag i den här miljön, trots att jag tänker mig att betalningen var rätt bra. Malmen i Ställbergs gruva var känd för sin stora manganhalt och var därför mycket värdefull.
Värmen i gruvan kunde bli besvärande, då temperaturen stiger från 8 grader på 500-metersnivån till 16-18 grader på 915-metersnivån och fortsätter att öka. Det starka bergtrycket gjorde också att det var viktigt att förstärka taken i orterna med bult och nät i Ställbergs gruva. Fuktdrypande väggar glimmar till under djupdykningen. Pannlampor skymtar som irriterande bloss i schakt som passeras med ilfart.
// Marianne Matsson