I början
Eftersom SMJ till en början inte hade någon klub­ban­lägg­ning så träf­fades medlem­marna hemma hos varandra. Man tittade på modeller, utbytte erfa­ren­heter samt körde på hemma­banor.

Klubben gjorde även resor för att studera miljöer och tåg samt bedrev järn­vägs­hi­sto­risk forsk­ning. De medlemmar som främst intres­se­rade sig för detta bildade år 1958 till­sam­mans med lika­sin­nade Svenska Järn­vägs­klubben (SJK).

Hamngatan
År 1950 fick vi äntligen en egen klubb­lokal i Sagerska huset vid Hamn­gatan i Stock­holm. Huset ägdes av en klubb­medlem, ingenjör Henry Sager. Hyran var behag­ligt låg; den var lägre än den medlems­av­gift ingenjör Sager beta­lade in. Där byggdes den första klub­ban­lägg­ningen efter före­bild från Tierp Carl­holms Järnväg.

Konces­sion för den verk­liga järn­vägen hade funnits men den blev aldrig byggd längre än till Stöms­bergs bruk. Mannen bakom SMJ:s version av Tierp Carl­holms järnväg var vår ordfö­rande, kapten Sven Lager­berg.

En histo­risk note­ring; för att kunna bli medlem i SMJ måste aspi­ranten först rosta en burk manna­gryn som därefter användes som ballast. Vid rost­ningen av ballasten spreds en förfärlig lukt i bostaden. Äkten­skapen tålde förmod­ligen bara en burk rostade manna­gryn. Klubben upptäckte efter ett tag att det fanns skal­en­liga djur i land­skapet. I synnerhet mjöl­baggar som var förtjusta i ballasten.

Kapten Lager­berg hade hemma i sin bostad en egen modell­järnväg (Lunde­berga - Claestorps järnväg). Till den banan konstru­e­rade han ett trafik­spel där tågen bl.a. fram­förde efter grafiska tidta­beller.

Trafi­kidéerna infördes senare även på klub­ban­lägg­ningen. Det är det konceptet, om än i vida­re­ut­vecklad form, som vi använder än i dag.

Tidningen Teknik för Alla star­tade en modell­järn­vägs­klubb som fick namnet Rallarna. Deras klubb­lokal var belägen på S:t Eriks­gatan 10. Rallarna avveck­lade så småningom sin verk­samhet och gick upp i SMJ. Vår nuva­rande station Ekens­holm kommer ursprung­ligen från Rallarnas bana.

City förändras
Under det stora rivnings­ra­se­riet i Stock­holms centrum under 60-​talet fick även det Sagerska huset skatta åt förgäng­elsen. SMJ blev utan tak över huvudet. Efter många och långa förhand­lingar med Stock­holms stad blev vi så småningom erbjudna den nuva­rande lokalen på Rosenlunds­gatan på Söder­malm.

I augusti 1969 avslu­tades verk­sam­heten högtid­ligt på Hamn­gatan. Ordfö­randen greve Sven Lager­berg sydde ihop det blå-​gula bandet, låste körcen­tralen varefter nyckeln symbo­liskt kastades i Stock­holms ström.

Inför flytten
Från början hade vi tänkt oss att bygga upp den gamla banan igen. Men den nya lokalen hade förut­sätt­ningar för att bygge en avse­värt större anlägg­ning. Därför utlystes en spår­plan­s­täv­ling utlystes i Göte­borgs Modell­järn­vägs­klubbs (GMJS) tidning Skar­vjärnet. Det vinnande, men modi­fi­e­rade förslaget lades till grund för den nya anlägg­ningen.

Den bärande idén var en enskild bana någon­stans i Bergs­lagen. Det skulle finnas en lång enkel­spårig bana med flera mötessta­tioner som gav arbete åt många tågkla­re­rare. Trafik­un­der­laget skulle vara tung malm­trafik och trans­porter av skogs­pro­dukter. Vi skulle ha en egen säker­hets­ord­ning (före­bild Säo 1950). Det skulle finnas samtrafik med stats­banan. Tidse­poken skulle vara en höstdag 1955, vilket skulle göra det möjligt att fram­föra tåg fram­drivna av ång-, diesel- eller ellok.

Nya anläggningen
Klub­bens nuva­rande lokal är 183 kvadrat­meter stor som till största delen upptas av modell­järn­vägen. Det finns en lokhytt vari­från varje lokfö­rare kan fram­föra sitt tåg längs hela banan. Växling kan även ske lokalt vid varje station. I lokalen finns också verk­stad, bibli­otek, förråd och en liten kaffe­hörna (kallad Café Bakfickan).

Den nya banan är helt fingerad, men alla miljöer eller delar därav har sina före­bilder i verk­lig­heten. Däri­genom har vi skapat en total­bild som passar vår trafi­kidé. Vi har även bedrivit ortnamns­forsk­ning. Alla orter längs banan har givits verk­lig­hets­trogna namn och försetts med bakgrunds­hi­storia inne­hål­lande histo­riska kuriosa och uppgifter om invå­na­rantal, indu­strier och övriga näringar, skolor etc.

Vår järnväg heter Saxnora Mohäl­larne Järnväg med bansig­natur SMJ, som samti­digt råkar vara klub­bens förkort­ning. Linjen mellan Saxnora och Farsarvet (förbin­del­sesta­tionen med stats­banan SJ) är före­bildsen­ligt nedlagd då gruv­fälten i Saxnora är stängda. Person­tra­fiken från Saxnora sköts numera med buss.

I dagligt tal kallas banan för Ekens­holms­banan.

Jubileum
Klubben fyllde 60 år under 1998 och utlyste då en tävling mellan tågsätt från inbjudna gäster. Då detta avsåg dels att främja idén med att bedriva trafik på en bana och dels att akti­vera gästerna så fram­fördes tågsätten av gästerna med bistånd av klub­bens ordi­narie medlemmar.