Klubbens historia
SMJ styrelses
verksamhetsberättelse
för år 2009
Styrelsen
- Antalet medlemmar vid årets början var 93 och vid årets slut 101. Detta historiskt sett imponerande medlemsantal är glädjande för klubben och förhoppningsvis är det inte enbart ett resultat av det faktum att föreningens försumliga sekreterare slarvat med påminnelserna om betalning av årets medlemsavgift.
- Under året har styrelsen sammanträtt åtta gånger.
- Årsmötet hölls den 23 april i klubblokalen.
- Nio ordinarie trafikkvällar ägde rum under året. Dessutom hade vi ett antal bokade visningar och en klubbträff för andra mj-klubbar.
En av årets större händelser ägde rum på årsmötet, där föreningens ordförande Otto Berg von Linde efter endast 47 år på posten framställde önskemål om att få dra sig tillbaka. Trots den korta tid herr Berg von Linde lett föreningens verksamhet, hade medlemmarna förståelse för hans önskemål. Även ledamoten herr Otterbeck avböjde omval. Resultatet av dessa avgångar blev att "hela havet stormar" utbröt bland styrelsens ledamöter. Som den fasta klippan i ett oroligt hav blev endast kassören herr Persson kvar på sin tidigare post, medan övriga ledamöter fann sig sittande på nya stolar jämfört med tidigare. Ny ordförande blev den tidigare sekreteraren herr Lundin, ny sekreterare den tidigare ledamoten herr Ekelund och nya ledamöter de tidigare suppleanterna herrar Holmberg och Lattermann. Otto Berg von Linde slapp dock inte helt undan; han erhöll uppdrag som styrelsesuppleant. Nytt blod tillfördes styrelsen dock genom att herr Seth Olofsson förmåddes sätta sig på den lediga återstående suppleantstolen.
Årsmötet uttryckte sin uppskattning av Otto Berg von Lindes arbete för föreningen genom att hastigt och lustigt förära honom titeln "hedersordförande". Detta visar att samhällets demokratisering alltmera genomtränger de djupa Bergslagsskogarna; den förre bäraren av denna titel var nämligen greve, och nu har den förärats åt en vanlig adelsman. Månne en dag hedersordförandetiteln, i en avlägsen framtid, rentav kan bäras av en simpel medlem av präste-, borgare eller bondestånden?
Ekensholms lok- och vagnverkstad fortsatte under året sina leveranser av ånglok littera H3/A6 samt C3- och G-vagnar. Fabrikör Perssons samarbete med Holmberg Traction, Malmgrens Modul-Hus (MM-Hus) och vagnsynare Otterbeck har varit fortsatt framgångsrikt. Inte nog med att leveranser av H3/A6-lok fortgick, utan produktprogrammet kompletterades dessutom med lok av typerna H3/P7/A7 från de ärevördiga förvaltningarna DJ och HNJ. Produktionen av loktyperna i fråga plägar på styrelsemötena diskuteras utförligt av de initierade, alltmedan undertecknad tekniskt okunnige skribent inte förmår tillägga annat till ämnet än lämpliga citat från Manuel i "Pang i bygget"[1]. Såvitt kunnat uppfattas lär dock någon form av leveranser försiggå till hugade spekulanter.
Även detta år utlystes byggtävlingen G-kraft. Ett antal med stor finurlighet hopkomna vagnar anmäldes till tävlingen. Segern hemfördes av en prydlig ung man vars alster utvisade att han verkligen brann för uppgiften.
Utvidgningen av Saxnora Bergslag till nya arealer, som omnämndes redan i förra krönikan, utnyttjades till fullo under året trots en åtminstone för somliga besvärande osäkerhet om möjligheterna till disposition av lokalerna för framtiden. Sådana tankar besvärade dock inte Herr Baumeister Dr. Lattermann, som med stor energi framdrev inrättandet av särskilda försäljnings- förvarings och förslappningsytor. Herr Baumeisterns energi hotade t.o.m. existensen av åtskilliga saker som föreningen sparat under den gamla klassiska principen att "det kan vara bra att ha", men en aktion i sista minuten hejdade det planerade bortskaffandet. Den mer konservativa förvararfalangen lyckades således rädda kvar ett och annat som kan komma till nytta för det fall det blir krig, vulkanutbrott eller ransonering av kondensatorer här i landet. Med tanke på att en del av dessa bra-att-ha tingestar var av elektrisk eller elektronisk natur, kan man t.o.m. tala om att de räddades av en motståndsrörelse.
Under året nyttjades lokaliteterna även av den s.k. Mässingsjuntan. För undvikande av stönanden från församlingen avstår jag i detta sammanhang från att dra det gamla skämtet om dessa herrars förtjusning över beskådande av modeller i bara mässingen. Konstateras skall bara att det dock uppenbarligen finns något som drar dessa herrar till lokalerna varje onsdag.
Järnvägsförvaltningen firade sitt 70-årsjubileum så grundligt att firandet fortsatte även under dess 71:a år, genom anordnandet av en subskriberad resa för järnvägens personal till utlandet. Färden ställdes till England, där modelljärnvägsutställningen i Alexandra Palacebesöktes, med tillfälle även till förbrödring med kollegorna i The Model Railway Club. Att medlemmarna uppskattade arrangemanget kanske bäst visas av det faktum att all öl i mässrestaurangen tog slut i samband med att SMJ-folket passerat kassorna. Besök gjordes även på modelljärnvägsmuseet i Pendon samt järnvägsmuseet i Didcot. Åtskilliga hakor tappades i Pendon och en och annan insåg vid studiet av den anläggningen var någonstans i handen den egna tummen satt. Efter besöket i Didcot förstod deltagarna också ungefär vad som menas med att gå den breda vägen. Sammanfattningsvis uttryckte deltagarna unisont sin belåtenhet med resan och förhoppningar om möjligheter till fortsatta resor i järnvägsförvaltningens regi.
Tidigt på året försvann inte bara bangården i Ekensholm utan även hela staden, ehuru några hus tillfälligtvis återfanns i hamnbassängen i Mohällarne. Den i dessa sammanhang välbekanta entreprenören MM-hus installerade med (mer eller mindre) sakkunnig hjälp den pre-preparerade nya bangården och anslöt densamma på Ekensholms gamla plats. Därefter fortgick arbetet med transformeringen av Ekensholms gamla stad så att delar av densamma fortfarande går att känna igen, medan man i andra delar tagit fasta på den första sentensen i psalmversen "berg sjunken, djup stån opp". Finputsningen av staden fortgår alltjämt och inom en snar framtid kan det beräknas att de under mellantiden magasinerade invånarna kan flytta tillbaka till sin nygamla hemstad.
Även i Ålbroområdet har arbete fortgått under året i regi av firma CNMK, Carlgren & Nilssons Mastodontlika Konstruktioner. Under året färdigställdes en underlig slags tingest under Ålbrobangården, som utförts med iakttagande av den för sagda firma sedvanliga omsorgen om konstruktionernas hållfasthet. Vad anordningen egentligen är för något har orsakat en del huvudbry i församlingen. För egen del håller denne skribent dock före att han äntligen förstått vad ingenjören Carlgren menat när denne talat om "terränglåda" i landskapet.
Ålbroområdet har under året inte blott bytt skepnad under bangården, utan även ovanför densamma. I början av året nåddes styrelsen av en diskret förfrågan från en konstnärligt begåvad medlem, som försynt undrade om den bakgrund han målat i olja kunde vara något för föreningen. Studier av fotografier av konstverket föranledde inget annat än bifallsrop från betraktarna, men trots detta lät sig konstnären inte övertygas förrän han fått en manstark delegation av medlemmar att på plats i ateljén besiktiga och godkänna konstverket. Till på köpet bjöds de besökande på mat och dryck med tillhörande snaps[2] och kort före årsskiftet kunde konstverket beskådas på sin rätta plats över Ålbroområdet. Vi avstår från att här nämna den blygsamme konstnärens namn, utan konstaterar blott som engelsmännen, att - He´s a humble man indeed.
Trafikledningscentralen i Valnäs har som vanligt detta år anlitat Ozon & Son för utbyggnad och förbättringar av järnvägens styrsystem. Under året genomfördes även en digitalkurs, där sagda firma i möjligaste mån sökt meddela en del av sitt skrås hemligheter till nya adepter. Detta synes ha varit åtminstone delvis framgångsrikt; i vart fall synes det trafikala kaoset på järnvägen inte ha förvärrats efter kursens framgångsrika genomförande.
Under året färdigställdes Ekensholms Stads & Landsbiblioteks katalogisering av den litteratur och de tidskrifter som erhölls genom den Helmsteinska donationen. Härigenom har åtminstone den fördelen nåtts att numera är klarlagt vilka böcker och tidningar som det inte går att hitta var någonstans i samlingarna de finns.
Saxnora Bergslags Allehandas virtuella Avdelning, gemenligen kallad "Webben", har under året liksom tidigare föreståtts av redaktör Fredriksson. I sitt arbete har han understötts av målarmästare Nordström, som inte blott är en färgstark figur utan även visat sig ha betydande ljustekniska och fotografiska talanger (om herr målarmästaren även är fotogenisk eller annars är ett ljushuvud må diskuteras i annat sammanhang). Som ett exempel på duons framgångsrika samarbete kan nämnas de kolorerade vykort med motiv från äkta fotografier av järnvägens närområde som utkommit under året.
Järnvägens verkliga kärnverksamhet, kaffet, har tillgodosetts genom den utskänkning som Ekensholms stadshotells bakficka bedrivit under källarmästarna Carlgren och Larsens ledning, med biträde av ingenjör Eriksson. Som sponsorer av dryck och tilltugg har förtjänstfullt T Westmans Ply & Wood i Hävgången och Gynthers Spårverkstad fungerat.
Till sist skall nämnas några ord till höjande av församlingens allmänbildning. Som säkert alla minns från historielektionerna i skolan grundades Ekensholms stad år 1595 av hertig Karl av Södermanland, sedermera Karl IX. På platsen fanns tidigare en kungsgård, som återuppbyggdes av hertigens far, Gustav Vasa, efter att den bränts ned under Daljunkerns uppror på 1520-talet. Genom ivriga forskningar i riksarkivet har den välkände läraren vid Ekensholms Högre Allmänna Läroverk, lektor Hulén[3], i Gustav Vasas registratur lyckats återfinna ett av kungen dikterat brev som inte blott anger när kungsgården återuppbyggdes utan även namnet på dess byggmästare, en bergsman vid namn Lars Eric.
Som synes fanns det, precis som är fallet idag, missnöje med byggförseningar även på femtonhundratalet. Huruvida bergsmannen Lars Erik innan julmarknaden lyckades bli klar med sitt bygge förtäljer dock inte historien.
Vad avslutningsvis beträffar den klassiska frågan om elektrifieringen av privatbanan, skall här blott konstateras att ingen i järnvägsförvaltningen ansett detta som en nödvändig förutsättning för utövandet av en upplyst förvaltning.
Någon elektrifiering av privatbanan har således inte heller genomförts under det gångna verksamhetsåret.
Stockholm den 20 april 2010
.….….….….….….….……
Mikael Ekelund
Sekreterare SMJ
[1] Que?
[2] Kassören fick två snapsar
[3] Det är han som brukar synas cyklande, rökande pipa, vid Bångfors station.
Åter till Verksamhetsberättelser eller vidare till Verksamhetsberättelse 2008.