SMJ-vingar-6

Klubbens historia

SMJ styrelses
verksamhetsberättelse
för år 2008

Styrelsen

  • Antalet medlemmar vid årets början var 78 och vid årets slut 93. Denna sentida variant av folk­vand­ring berodde i första hand på ett tätare samar­bete med modul­för­e­ningen MMM, där delar av Stock­holms­sek­tionen valde att flytta in i Saxnora Bergslag med sina portabla ägor.
  • Under året har styrelsen samman­trätt nio gånger.
  • Årsmötet hölls den 17 april i klubb­lo­kalen.
  • Nio ordi­narie trafik­kvällar ägde rum under året. Dess­utom ordnade SMJ två bokade visningar och en klubb­träff för andra mj-​klubbar. SMJ har även haft besök av MJ-​klubben i Ljungby samt den grupp som sköter om Uno Miltons modell­järnväg på Tekniska Museet. Båda grup­perna ville ta del av erfa­ren­he­terna från SMJ:s digi­ta­li­se­ring.
Klubben har gjort sedvan­liga besök i Strängnäs, Göte­borg, Gävle, Väst­berga och på Hjul­mark­naden för att sälja produkter från Ekens­holms lok- och vagn­verk­stad, Green Scene, Södra Stations Måleri samt Saxnora Bergs­lags Alle­handas Förlag.

Besök hos andra klubbar har också ägt rum enligt ett numera tämligen tradi­tio­nellt schema. SMJ var repre­sen­terad på en modulut­ställ­ning på Tekniska museet i Stock­holm och en speci­al­vis­ning av Uno Miltons anlägg­ning ägde rum under samma vecka i månads­skiftet mars—april.

Ekens­holms lok- och vagn­verk­stad fort­satte under året sina leve­ranser av ånglok littera H3/​A6 samt C3- och G-​vagnar. Fabrikör Pers­sons samar­bete med Holm­berg Trac­tion, Malm­grens Modul-​Hus (MM-​Hus) och vagn­sy­nare Otter­bäck har varit fort­satt fram­gångs­rikt, varför fler­talet av de beställda H3/​A6-​loken kunde leve­reras till bestäl­larna under år 2008.

Vagn­verk­staden har un der året också hunnit med att leve­rera några elekt­rolok av typen Oa under det gångna året.
Ett nytt grepp testades då verk­staden försökte enga­gera fler montörer av G-​finkan genom att utlysa en bygg­täv­ling kallad G-​kraft. Många byggare anmälde sig och ett dussintal kunde så småningom visa upp olika färdiga vagnar.

Den speci­fi­ka­tion som lämnades till byggarna var dock något vag. Det medförde att flera av de färdig­ställda vagnarna hade bytt skepnad till den Milda grad att de inte kunde säljas som gods­vagnar littera stan­dard G, trots ett inställ­samt och smörande sätt hos verk­sta­dens försälj­nings­av­del­ning. Förhand­lingar pågick dock länge med ett av varu­husen i huvud­staden som visat intresse för den G-​krubba som blev ett av resul­taten av tävlingen. Herr Lager, chefde­ko­ratör på varu­huset, avbröt slut­ligen förhand­ling­arna med kommen­taren: "vi kunde inte riktigt få in webb­ka­meran i krubban på ett natur­ligt sätt i Jule­vange­liet".

Saxnora Bergs­lags Alle­handa Förlag stor­sat­sade och gav ut en ny bok om person­vagnar av 1940- och 1950-​talsmodell.

Utvidg­ningen av Saxnora Bergslag till nya arealer, som omnämndes redan i förra krönikan, verk­ställdes under året. En sen föränd­ring av planerna medförde att utök­ningen skedde genom att göra Storbo Bergslag blev en del av Saxnora i stället för en del av Ytter Bergs­lags Tingslag som ursprung­ligen plane­rats. Expan­sionen in i Storbro Bergslag har inne­burit väsent­ligt förbätt­rade rekre­a­tions­möj­lig­heter för Saxno­ra­borna. Mark och lager­möj­lig­heter har också kunnat upplåtas för flera av verk­sam­he­terna i Saxno­ra­om­rådet.

Ett av de första använd­nings­om­rå­dena för de nya area­lerna var för källsor­te­ring av diverse lämningar. En hel del lämningar härrörde från elektromekanisk- och kabel­rul­letid. I det nya Saxnora Bergslag behövs inte sådana lämningar, varför de kunde lämnas för åter­vin­ning. Man förstår att det handlar om rikliga mängder lämningar när till och med sopbilen kurkade (dvs. gav upp) i backarna upp mot Sten­kilsbro.

De styrande i områden gjorde även föränd­ringar av sophan­te­ringen och en ny soptipp anlades. Tyvärr visade det sig mycket svårt för inne­vå­narna att hitta till den nya soptippen, varför sopbergen i närheten av bebyg­gelsen växte. Först när man tagit hjälp av den Kolarå­sen­ba­se­rade orien­te­rings­klubben OK Kompassen, kunde läget på den nya soptippen loka­li­seras och soporna äntligen slängas på rätt ställe.

Utök­ningen av Saxnora Bergs­lags arealer har också givit möjlig­heter att ta emot fler besö­kare i området. Till de mer regel­bundna besö­karna hör den så kallade Mässing­sjuntan.

Järn­vägs­för­valt­ningen firade sitt 70-​årsjubileum med en resa för järn­vä­gens personal med anhö­riga. Då all SMJ-​personal var ledig med anled­ning av firandet, anli­tades en annan järn­vägs­för­valt­ning för resan som gick till Nora och till­baka.

En sen kväll i augusti blev läget låst. Ja, egent­ligen hand­lade det inte om läget utan häng­låset på dörren in till klubb­lo­kalen som trils­kades. En period verkade det som om stadens nycklar skulle behöva bytas ut men till slut gick allt i lås och ordningen var åter­ställd.

Ett miss­tänkt svart­bygge har upptäckts i Kolaråsen. Ett stationshus finns nu på motsatt sida av bangården, jämfört med vad stads­planen säger. Detta kan vara en indi­ka­tion på att bygget inte till­kommit i enlighet med de gängse admi­nist­ra­tiva ruti­nerna. Järn­vägen har dock tydligt dekla­rerat att man inte avser att ändra spår­num­re­ringen på bangården med anled­ning av det inträf­fade. Rese­nä­rerna, och inte minst perso­nalen på stationen, är emel­lertid mycket förtjusta i de nya loka­lerna, eftersom man nu kunnat överge och riva det vind­skydd som tidi­gare utgjorde den enda expeditions- och vänt­salslo­kalen på platsen.

Bangården i Ekens­holm har länge till­hört de äldsta längs privat­banan. Under lång tid har trafi­kav­del­ningen och godskun­derna fram­fört önskemål om upprust­ning av bangården för att den bättre skall kunna motsvara tidens krav. För några år sedan uppfördes ett nytt stationshus och under året inleddes arbetet med den nya bangården i Ekens­holm. MM-​Hus har fungerat som entre­prenör i båda fallen. En tämligen oortodox bygg­metod tilläm­pades då hela den nya anlägg­ningen byggdes på annan ort för att i ett senare skede flyttas till Ekens­holm. Järn­vä­gens juri­diska avdel­ning håller som bäst på att utreda om den valda bygg­me­toden tillåter att den nya bangården behåller namnet Ekens­holm. Den bör kanske istället benämnas Täby Norra, baserat på var den faktiskt byggdes.

Saxnoras svar på Klara­kvar­teren i Stock­holm, Ålbro­om­rådet, har haft uppen­bara likheter med sin stock­holmska motsva­righet. Området har under lång tid varit en enda gigan­tisk bygg­ar­bets­plats, precis som Klara­kvar­teren en gång var. Om det är likheten med Stock­holms Klara­kvarter som inspi­rerat till bygget av en järn­vägs­sträck­ning under mark i likhet med City­banan är okänt för kröni­kören. Det finns dock fog för att säga att firma CNMK, Carl­gren & Nils­sons Masto­dont­lika Konstruk­tioner ägnat sig åt under­jor­disk verk­samhet i mer än en dimen­sion i Ålbro.
Trafik­led­nings­cen­tralen i Valnäs har också detta år anlitat Ozon & Son för utbyggnad och förbätt­ringar av järn­vä­gens styr­system. Nya så kallade versioner av styr­sy­stemet har inklu­de­rats i trafik­led­nings­cen­tralen och i själva anlägg­ningen. Den nya under­jor­diska järn­vägen i Ålbro har inkor­po­re­rats i styr­sy­stemet, vilket numera möjliggör att tåg på väg söderut kan vändas i Ålbro för att omedel­bart åter­vända norrut. Vid de till­fällen den lösningen använts har trafik­ex­pe­di­tionen fått motta starka klagomål från rese­närer som stigit på tåget i Farsarvet för att sedan, efter en kortare resa fått veta att nästa station är, just det, Farsarvet. En kris­grupp har till­satts för att hitta en lösning på den nya situ­a­tionen. Ett förslag har redan presen­te­rats och det är att växla in de vändande tågen på den nya sträck­ningen mot Mara­bouplatån och området Mmm. En sådan lösning ställer dock krav på att den nya linjen färdig­ställs av LEL-​Bygg i Kolaråsen som är gene­ra­lent­re­prenör för bygget.

Ekens­holms Stads & Lands­bib­li­otek har under året fått avse­värda mängder litte­ratur och tidskrifter done­rade från den Helm­s­te­inska samlingen. Arki­varie Ekelund med medhjäl­pare har haft ett digert jobb att kata­lo­gi­sera dona­tionen samt att hitta ett lämp­ligt förva­rings­ut­rymme för densamma. Samlingen förva­rades tidi­gare i Troll­hättan men har nu alltså flyt­tats till Saxnora Bergslag. Obekräf­tade rykten vill göra gällande att det finns långt gångna planer på att även sälja stadens bilfabrik och flytta den till Hedkö­ping.

En del av dona­tionen har vållat arki­varie Ekelund huvudbry. Det rör sig om diverse järn­vägs­fordon som tycks vara smal­spå­riga med en mycket liten fordons­profil. Åtminstone kan de inte köras på SMJ:s spår i sitt nuva­rande skick. Det kan röra sig om ett misstag när det gäller spår­vidds­an­gi­velsen till fabriken. Minns vad som hände vid Köping-​Uttersberg-​Riddarhyttans järnväg. Herr Ekelund har dock lyckats få kontakt med en nyan­ställd vid järn­vägen, herr Mats Träfot, som lär ha stor erfa­renhet av smal­spå­riga järn­vägar.

Något som inte synts till men väl hörts är det nya bruket av ljudde­kodrar i olika järn­vägs­fordon. Exakt hur det hela fungerar är höljt i dunkel men för att citera Gösta Ekman d.y. - "Det vete f-​n hur det går till men det är något elekt­riskt".

Redaktör Fred­riksson vid Saxnora Bergs­lags Alle­handas virtu­ella Avdel­ning, gemen­ligen kallad Webben har fort­satt med publi­ce­ringen av nyheter och infor­ma­tion om och från Saxnora Bergslag. Ett bild­bib­li­otek över de fordon­styper som normalt rullar i området finns nu till­gäng­ligt i cyber­rymden. Möggle Jakt­lags starke man, Mon seigneur Lé Bergman, har fått några av sina alster om vilt­vård publi­ce­rade i nya Saxnora Bergslag Alle­handa och Herr Baumeister Latter­mann har kreerat en histo­ri­e­lek­tion om året 1955. Firma Ozon & Son har ingå­ende beskrivit tågma­ga­sinet, hur det fungerar och hur det ska användas. Denna arti­kel­serie är väldigt uppskattad för sin folk­bil­dar­gär­ning då få Saxno­rabor (utöver herr Gynther) har sett tågma­ga­sinet i verk­lig­heten och ännu färre har förstått dess fulla förträff­lighet.

Ekens­holms Stads­ho­tells Bakficka har fort­satt med sin utskänk­ning under källar­mäs­tarna Carl­gren och Larsens ledning. Som spon­sorer av dryck och till­tugg har T West­mans Ply & Wood i Hävgången och Gynt­hers Spår­verk­stad fungerat.

Trafik­chefen har som vanligt gått mot strömmen och det har inte heller under det gånga verk­sam­hets­året blivit någon elekt­ri­fi­e­ring av privat­banan.


Älta den 21 april 2009.
.….….….….….….….……
Anders Lundin
Sekre­te­rare SMJ



Åter till Verksamhetsberättelser eller vidare till Verksamhetsberättelse 2007.