SMJ-vingar-6

Medlemsresor

2010-09: Inspirationsresa till Bergslagen

Ole Pade tog ini­ti­a­tiv till resan med Lars Eric Bergman som guide. Syf­tet var att på plats stu­dera och digga mil­jöer som bil­dar bak­grun­den till SMJ:s järn­vägs­mo­dell, eller för att uttrycka det på ett annat sätt,
"Hur har verkligheten lyckats med det vi byggt i järnvägsmodellen".
Bakgrundinformation från Lars Eric

Färdmedel
Vi fick ihop till­räck­ligt med rese­närer för att hyra en liten buss att åka med. Med alla rese­närer i samma fordon fanns det alla möjlig­heter att kunna berätta om de resmål vi skulle besöka för att vara förbe­redda när vi komm fram.

Kostnad
Vi åkte i hyrd liten buss med Ole  Pade  som chaufför. Det fanns plats för 16 rese­del­ta­gare i bussen. Kost­naden beräk­nades till ca 325:- per delta­gare med 16  rese­närer. Tillkom kostnad för mat och evt. fika för var och en under dagen.

Resplan och  preliminära tider
08.00 Avfärd Stock­holm
10.00 Besök i Ängels­berg (bruks­miljö, hytta, smedja, järn­vägs­knut)
12.00 Via Högfors (bruks­miljö med bevarat kolhus) till Norberg
13.00 Norberg (lunch, utvalt besöksmål, Elsa Anders­sons Kondis)
16.00 Skinnskat­te­berg (stationshus) + ev. mat på restau­rangen
17.30 Mot Stock­holm

Anders Lundin
Ordfö­rande SMJ

Resereferat

Text: ALu  Foto: ALa, AB, HP

Strax före klockan 08.00 samlades de första rese­nä­rerna vid Welcome Hotell i Barkarby. Förväntan låg i luften och det var idel glada miner i det milda höst­vädret. Vår medlem och chaufför Ole kom med den gröna bussen vid kvart över åtta och vi kunde rulla mot nord­väst vid några minuter över halv nio.

Första stoppet var vid stations­huset i Ekensho… Enkö­ping där vi ploc­kade upp vår rese­le­dare och guide, Lars Eric som rask grep­pade mikro­fonen och gav en intro­duk­tion till resan och tankarna bakom den. SMJ:s järn­vägs­mo­dell baseras på en verk­lighet som inte längre finns kvar.

Mycket möda har lagts på att skapa en trovärdig histo­ri­e­skriv­ning som bildar grunden för järn­vägs­mo­dellen. När denna grund togs fram utgjorde området kring Ängels­berg och Norberg viktiga inspi­ra­tions­källor.

Det var några år sedan den senaste inspi­ra­tions­resan ägde rum och med många nya medlemmar som inte tidi­gare deltagit på någon resa var det dags att ännu en gång knyta ihop verk­lighet och modell. Lars Eric hade samman­ställt doku­men­ta­tion om våra resmål under dagen och dessa doku­ment delades ut i bussen på vägen till Ängels­berg.

I Ängels­berg gick vi först till Herrs­medjan. Den ligger på privat mark men Lars Eric hade utverkat till­stånd så att vi kunde se smedjan på nära håll. Utanför låg flera exempel på tack­järn som väntade(?) på att bear­betas. Det var dock inget skift på plats när vi var där. Under prome­naden bort mot hytt­bygg­naden såg vi flera bekanta bygg­nader från Bång­fors, till exempel dagkarls­bygg­ningen, inspek­tors­bygg­naden och våghuset. På väg mot hyttan delades gruppen och några gick direkt till caféet medan andra gick mot hytt­bygg­naden. Vid hyttan berät­tade Lars Eric om hur malm­han­te­ringen i hyttan gått till och vi lärde oss förstå inne­börden av uttryck som malm­hund, rostugn och blås­ma­skin. Till slut gick även gruppen med bruks­miss­bru­kare till fiket där hembakad morotskaka serve­rades. Den första av flera kuli­na­riska topp­no­te­ringar denna dag.

=> Bildkavalkad från "Bångfors", dvs. Ängelsberg

Bussen tog en sväng förbi Ängels­bergs station, lokstallet och villa Ulvaklev innan vi körde till Högfors. I Högfors finns ett kolhus i trä. Huset har impo­ne­rande mått, till exempel är det cirka 150 meter långt och omkring 15 meter högt. Tyvärr har naturen gjort sitt bästa för att dölja bygg­naden så det är tur att en mindre variant kan beses i Bång­fors.

Vi stan­nade i centrala Norberg där lunch intogs på olika närings­ställen. Räkmac­korna på Elsa Anders­sons kondi­tori fick högsta betyg.  Några av oss hann gå en sväng och hittade äldre bygg­nader centralt belägna i samhället.

I en annan del av Norberg, Moss­gruve­parken, kunde vi se gamla gruvlavar och andra konstruk­tioner som använts vid gruv­bryt­ningen. Något som skulle kunna kallas för ett ekorr­hjul stod där men var inte i ett skick som inbjöd till att man ville test­springa i det. Här kunde vi även se hur stång­gången anslöt till laven för att driva vatten­pum­parna i gruvan. Några vänner av ordning i gruppen såg till att en av de uppställda gruv­vag­narna åter­bör­dades till att stå på spåret.

=> Bildkavalkad från Mossgruvan och Polhemshjulet

Efter att ha hämtat en nyckel i en kiosk åkte vi mot Polhems­hjulet. På vägen dit passe­rade vi några lämningar av den omfat­tande järn­vägs­trafik som bedri­vits i Norbergs­om­rådet. Från Ängels­berg kom Norbergs Järnväg. Från Krylbo i nordost kom Krylbo-​Norbergs Järnväg (KNJ). KNJ levde kvar som privat­bana till det bittra slutet på sent 1950-​tal medan Norbergs Järnväg inför­li­vades i SWB som i sin tur blev förstat­ligad i mitten av 1940-​talet. Respek­tive bana hade sitt eget lokstall i Kärr­gruvan och båda lokstallen finns kvar ännu idag.

Vid Polhems­hjulet kunde vi digga mer stång­gång och framför allt själva hjulet. Hjulet finns inne i ett hus och först när man kommer dit in inser man hur stort hjulet verk­ligen är med sina ca 15 m i diameter (ombyggd 1877). Beräk­ningar av effekten på hjulet och stång­gångs­lös­ning­arna visar att effekten vid hjulet är cirka 15 häst­krafter. Effekt­för­luster i stång­gången gör att effektut­taget vid gruvan är omkring 7–8 häst­krafter. Stång­gång­arna hade gått i flera olika rikt­ningar vilket kunde studeras i den doku­men­ta­tion vi fått. 

Vid Polhems­hjuls­skylten tog vi resans grupp­foto.

För att få se en hyfsat välbe­varad gruv­miljö styrdes kosan mot Klack­berg. Här finns flera bygg­nader kvar från gruv­bryt­nings­tiden bland annat en lave och ett maskinhus byggt i slagg­sten vid Floras schakt.

Här möttes vi av Torsten Bergman som berät­tade om anlägg­ningen, dess historia och demon­stre­rade även hisspelet och kompres­so­rerna som försåg gruvan med tryck­luft. Både hisspelet och kompres­so­rerna funge­rade och hade använts från dess att de instal­le­rades under tidigt 1900-​tal till gruvans nedlägg­ning 1967. I området fanns också många andra intres­santa lämningar från gruv­driften och omlast­ningen till järn­vägs­vagnar och det var relativ lätt att bilda sig en uppfatt­ning av hur det sett ut på den tiden då allt var i drift.  Bilder och texter i det utde­lade mate­ri­alet bidrog till tolk­nings­möj­lig­he­terna.

=> Bildkavalkad från Klackberg

Vi tog farväl av Norbergs­om­rådet och rullade söderut. Ett kortare stopp gjordes vid Västan­fors station (nu för tiden benämnd Fagersta C). Förutom stations­huset i samma stil som de övriga längs stats­banan Frövi–Krylbo note­rade vi ett platt­formstak som måste till­höra landets kortaste. Från en bro i Västan­fors såg vi slussar som påminde mycket om dem som finns i Bång­fors.

Efter en tvär höger­sväng och en liten nerförs­backe var vi framme vid Dagarns station vars stationshus uppvi­sade stora likheter med Ersben­nings stationshus. Stations­huset i Dagarn var välbe­varat utan synliga spår av vandaler. Bygga­rens lösning av konstruk­tionen för takfönstret vållade en del funde­ringar men det var onek­ligen en udda lösning. I Dagarn såg vi för övrigt dagens enda rullande tåg och vi fick en tut-​hälsning av föraren.

=> Bildkavalkad från "Ersbenning", dvs. Dagarn

Dagens sista besöksmål var Skinnskat­te­berg vars stationshus är en spegel­vänd version av Snytens dito. Och som den initi­e­rade vet är Snytens stationshus före­bilden till Farsar­vets station. Även Skinnskat­te­bergs stationshus var tämligen välbe­varat.

Efter att ha gynnat Skinnskat­te­bergs pizzeria hoppade vi in i bussen på nytt. Via Västerås och Enkö­ping (där rese­le­daren Lars Eric lämnade oss) körde vi sedan mot Barkarby.

=> Bildkavalkad från "Farsarvet", dvs. Skinnskatteberg

En inspi­re­rande dag var till ända men den gav defi­ni­tivt mersmak och redan på E18 började reso­ne­mangen om vart nästa inspi­ra­tions­resa skall gå.


Tack Lars Eric för din guid­ning och tack Ole för initi­a­tivet och busskö­randet!

/​Anders Lu