John var en flitig besö­kare i klubb­lo­kalen under flera decen­nier. På senare år, när möjlig­heten att köra egen bil inte längre fanns, fick färd­tjänsten hjälpa till med trans­por­terna mellan hemmet i Nacka och klubb­lo­kalen. John gillade att bygga modeller (gärna med före­bilder från Ostkust­banan och Norbergs­banan) och att delta i SMJs trafik­kvällar.

För många år sedan spelades en film in på klubben. Klipp­ningen av filmen gjorde att trafik­spelet inte fram­ställs i sin bästa dager. En av de personer som syns mest i bild under filmen är dock John. Med tanke på hur många gånger filmen visats på SVT är han antag­ligen Sveriges mest sedda MJ-​utövare! Han hjälpte till med olika modell­pro­jekt inom SMJ och gjorde både prov­byggen och olika lego­jobb av detaljer till byggsatser och färdiga modeller.

Vid sidan av MJ och tåg var han mycket intres­serad av klas­sisk musik och besökte ofta konserter. Ibland kroc­kade konser­terna med klubb­kväl­larna på SMJ och då ställdes John inför ett svårt val vart han skulle gå på tors­dags­kvällen.

Han jobbade under många år i venti­la­tions­bran­schen vilket bland annat tog honom till Indien. Under fikastun­derna på SMJ fick vi ofta höra anek­doter om dråp­liga situ­a­tioner från hans tid i Indien.

En annan historia är den om när John som ung skulle resa till Dalarna under Midsommar till­sam­mans med en kamrat. På frågan om det var för att träffa flickor och festa kom svaret; ”Nej – för att titta på tåg!”

John må  ha varit vår äldste medlem, men mentalt hade han fort­fa­rande kvar sitt barna­sinne och med massor av humor. Någon lär ha sagt att "det är barnet inom dig som gör dig vuxen" denna någon måste ha träffat John.

John blev 92 år.

Han var en av dem som drev på och utveck­lade den så kallade Tisdags­tra­fiken som är ett tämligen avan­cerat trafik­spel med utgångs­punkt i banans godskun­ders trans­port­behov. Med sina IT-​kunskaper kunde Erik förbättra de doku­ment­mallar och slump­vals­ge­ne­ra­torer som behövs för Tisdags­tra­fiken och de doku­ment vi nu använder är Eriks verk. Att sedan delta i trafik­spelet och lösa de utma­ningar det inne­håller var ett stort nöje för Erik.

På grund av sin sjukdom kunde inte Erik delta i Tisdags­tra­fiken under den gångna hösten men hans mål var att åter­komma när kände sig star­kare. Tyvärr blir det inte så.

Vilka färg­pulver har använts till den nya bergs­skär­ningen undrar du kanske, här kommer svaret.

Foto: Thomas G

Nu börjar skär­nings detaljer verk­ligen ta form.

Text och foto: Thomas G

Detalj­ar­betet börjar med skär­ningen (för där skall snart passera tåg!).

Foto: Thomas G

Nästa steg i utveck­lingen till ett nytt berg (och inte ett bergs­massiv).

Foto: Thomas G

Som synes är det ett nytt angrepp av armén Thomas G, han har sina soldater uppsträckta i ordentlig ordning. Slut­re­sul­tatet får vi åter­komma till efter litet mer arbete.

Vad det är? En ny bergs­for­ma­tion i Ekens­holms­ba­nans natur har uppstått efter det att den gamla blev sprängd.

Foto: Thomas G

Hans H har målat vidare på bakgundsmål­ning med tjusig himmel. Den här gången är det fort­sätt­ningen efter Ekens­holm åt vänster.

Den uppmärk­samme lägger märke till ett antal saker på bilden:

• Det saknas väl ett berg mitt i bilden?
• Rätt, för att kunna montera den nya himmels­duken så var berget tvunget att rivas eftersom det satt dikt mot den gamla bakgrunden. Den kommer att åter­uppstå på något sätt och i en litet annorlunda skepnad.
• Ekens­holm ser ut att sakna den nya stads­delen till vänster om stations­huset (som skymtar i höger bildkant).
• Rätt igen, för att skydda husen under montaget så har huset tempo­rärt tagits bort.

Men, var så säkra. När ni kommer ner någon gång under hösten för att njuta av den nya himlen ser det ut mer som normalt igen (berget kanske låter vänta på sig litet längre dock).

Text och foto: LGF

Folke W, mång­årig medlem i SMJ har passerat yttersta växeln. Folke gjorde många insatser för SMJ, både som husbyg­gare, som admi­nist­ratör (han var med i styrelsen under ett antal år i slutet av 80-​talet och början av 90-​talet) och inte minst som redaktör och primus motor för SMJ:s första egna bok – Ekens­holms­banan – Bergs­lagen på spåren. De av oss som var med i redak­tionen för boken minns speci­ellt det avslu­tande mötet där bokens slut­gil­tiga utform­ning och inne­håll bestämdes. Redak­tions­mötet ägde rum en helg ombord på en stor motorbåt i den före detta torped­båts­basen på Gålö i Stock­holms södra skär­gård. På andra sidan bryggan låg en av vete­ran­tor­ped­bå­tarna och det var en stark ljudupp­le­velse när den lade ut och gasade ut på närmaste fjärd under vår frukost.

Folke var mycket intres­serad av språk och funge­rade även som språklig kontrollin­stans för fler­talet av SMJ:s skrifter, bygg­be­skriv­ningar och texter på hemsidan under den tid han var aktiv inom SMJ. Mycket av detta arbete gjordes i det dolda men bidrog till ett strin­gent och adekvat uttrycks­sätt i de publi­ka­tioner som SMJ kree­rade.

Sågen i Ramsbo och masugnen i Bång­fors utgör en högst konkret och varaktig påmin­nelse om Folke och hans bidrag till SMJ. Kanske heter sågverks­di­rek­tören Folke i förnamn i den grön­kö­pings­värld som komplet­terar modellen?

Anders Lundin
Ordfö­rande
---
Har många trev­liga minnes­bilder men den star­kaste är nog (med risk för att mitt minne sviker något) week­enden på Gålö som Folke arran­gerat och där vi valde och vrakade bland det det rikhal­tiga mate­ri­alet för att besluta vad som skulle ingå i blå boken. Folke hade verk­ligen ansträngt sig för att få fram ett rikhal­tigt underlag, även från i samman­hanget kända bra förfat­tare utanför klubben! I början av boken står en del om hans sedan barn­domen växande intresse för hobbyn.

Han besökte oss på klubben för något år sedan medfö­randes sin  thai­ländska livspartner och hennes tonå­riga son. Han visade då stort intresse för våra fram­steg på banan, samti­digt som han visade sitt säll­skap runt.

Otto Berg von Linde
(Hedersord­fö­rande)
---
Folke W var kommen­dör­kapten i marinen och utbildad anes­te­si­lä­kare (narko­slä­kare) och jobbade många år som stafett­lä­kare och även på sjuk­trans­porter från bl.a. Forna Jugo­sla­vien.

Folke bidrog på många olika sätt med sitt stora kunnande på många fronter. Hans text­be­ar­bet­ningar och typo­gra­fiska kunskaper var stora och han gjorde många arbeten även utanför klubben. Eftersom Folke var gammal Lidin­göbo kände han speci­ellt för det området och företag och före­ningar där var ofta uppdrags­gi­vare.

Efter karriären i marinen så stude­rade Folke till stats­ve­tare och bidrog med många värde­fulla insikter från sin nya bostad i Bangkok. Jag kommer ihåg ett Skype-​samtal vi hade under orolig­he­terna där för ett antal år sedan. När det hördes några smällar i bakgrunden så kom det bara litet lako­niskt… "Det är masking­e­vären man hör men man går inte ut just nu eller badar i poolen på fem trappor, det är säkrast." Folke var också en entu­si­as­tisk seglare och bl.a. mång­årig redaktör för en båttid­skrift.

Folke var alltid entu­si­as­tisk i allt han blev intres­serad av. Skulle det göras något så skulle det göras ordent­ligt som när han byggde in några nya instru­ment till båten. De monte­rades i böjd teak­panel, som han själv basade i en låda på golvet i vardags­rummet.

Folke var en mycket duktig byggare av lok och vagnar, men arbets­platsen kunde ibland vara bättre vald. I en hyrd och möblerad våning använde Folke den fina flygelns lock som arbet­syta, den hade rätt höjd. Trots utlagda skydd att arbeta på fick Folke ta fram den svarta Humbrol­burken när det var dags att flytta…

Lars-​Gunnar F