SMJ-vingar-6

Månadens spår

Före­gång­aren till Måna­dens spår är Veckans bild, en idé från Janne O. Ett antal intres­santa bild­texter från Lars Eric B gav idén till att skapa en sida för mer text och Måna­dens spår är resul­tatet.

Precis som tidi­gare är tanken att få en kopp­ling till pågående verk­sam­heter inom och utanför klubb­lo­kalen. Det är till­fället och möjlig­heten som gör tjuven sägs det och det är litet samma sak här. Det är när någon med kameran framme passar på att ta några bilder som det kan bli en notis i det här området.

Före­ningar brukar ha en medlems­tid­ning, så ock SMJ. En av de senare inkar­na­tio­nerna av vår medlems­tid­ning hette "nya Saxnora Bergs­lags Alle­handa", se etikett nya_sba, med bl.a. notiser från bygden.

Tips 1 – Avslutas rubriken med tecknet », då finns det mer att läsa eller se.
Tips 2 – Klicka på en etikett för att se en "story" och läs den sedan bakifrån för att få tidsaxeln rätt.

1999 > 09

Bilolycka i Kolaråsen

16 april 1955
Bilo­lycka med personskador vid järn­vägsö­ver­gången ute i skogen ner mot Mohäl­larne. Polis och ambu­lans har kallats till platsen.

Text: Björn S      Foto: LGF

En bilo­lycka händer så lätt, men den här gången blev det tyvärr stora skador så efter­räk­ningar är att räkna med.

Sist­ledna helg var det stor fest i Bång­fors Herr­gård. Det var konsul Encrona som höll fest med anled­ning av sin sonson Hubert Encronas 25-​årsdag. Hubert Encrona har till­bringat det senaste året i den Konungs­liga Hufvud­staden anställd som konsu­lent vid ett större försäk­rings­ak­tie­bolag.
   Under fest­lig­he­terna gick Hubert ut på herr­gårds­trappan för att svalka av sig efter dansen. Då upptäckte han sin farfars nyim­por­te­rade Rolls-​Royce Silver Ghost av 1951 års modell. Eftersom han tidi­gare inte hade sett sin farfars nya bil och eftersom han är nyfiken av naturen, så under­sökte han nu bilen.
   Vid provsitt­ning av förar­platsen så fann han att bilnyck­larna kvar­glömts i tänd­nings­låset. Hubert bestämde sig raskt för att ta reda på om reklamen stämde, nämligen att häst­kraftsan­talet i en Rolls-​Royce alltid är till­räck­ligt. Test­färden synes enligt samstäm­miga vitt­nesupp­gifter ha ägt rum i ett synner­ligen raskt tempo.
   När konsul Encrona en stund senare även han gick ut på  herr­gårds­trappan för att svalka sig, upptäckte han till sin fasa att bilen var borta. Ett upprört tele­fon­samtal till närmaste polis­sta­tion följde.
   Senare på kvällen när polis­kon­stapel Bertil Löfqvist var på väg hem i sin Citroën efter avslutat arbets­pass, så blev denne omkörd av en svart Rolls-​Royce på ett ganska oansva­rigt sätt. Konstapel Löfqvist kände givetvis igen den efter­lysta bilen och upptog genast förföl­jandet.
   När bägge bilarna i hög fart så småningom skulle passera järn­vägsö­ver­gången mellan Kolaråsen och Möggle så upptäcker de att det skulle även kvälls­räls­bussen från Mohäl­larne göra.
  De bägge bilarna brom­sade kraf­tigt. Rolls-​Roycen kom därvid att hamna framför räls­bussen. Kolli­sionen blev häftig och bilen släpades med ett 50-​tal meter innan den slung­ades åt sidan. Av den fordom så granna lyxbilen åter­stod endast skrot, medan Hubert Encrona klarade sig med några intryckta revben.
   Polis­kon­stapel Löfqvist lyckades undvika kolli­sionen genom att köra i diket. P.g.a. den höga farten så stud­sade hans bil upp ur diket och flög över banvallen mot en garn som växte vid sidan av vägen. Bilens tak blev därvid kraf­tigt intryckt, men även konstapel Löfqvist klarade sig från även­tyret med endast lättare skador. (Det visade sig dock att han hade en icke nämnbar passa­ge­rare som fick tas om hand av ambu­lans­per­so­nalen.)
   Efter olyckan så rappor­te­rades det skedda tele­fon­ledes till konsul Encrona. Denne blev förstå­e­ligt nog mycket upprörd och bestämde sig omedel­bart att han skulle dra in under­hållet för "25-​öringen". Denna felsäg­ning s.a.s. myntade uttrycket konsul Enkrona & konsu­lent 25-​öring.
   Tidningens redak­tion har inspek­terat olycks­platsen och tvingas konsta­tera att även järn­vägen får ta på sig en del av ansvaret. Järn­vägsö­ver­gången är inte bara obevakad utan även synner­ligen obevakad. Hur mycket vi än tittade kunde vi inte se en endaste skylt som varnade för järn­vägsö­ver­gång. Vi måste därför för den ansva­rige för järn­vägen, banin­genjör Juhlin, påpeka detta miss­för­hål­lande och kräva att det å det skynd­sam­maste sätts upp någon form av varnings­an­ord­ning å olycks­platsen.
 
Björn S

Etiketter: sba_kåseri

Fotbollsfest i Valnäs

4 oktober 1955
Fotbollsfest i all ära, men det kan komma litet påtryckningar efteråt. Inte på hur matchen avlöpte utan ... läs vidare så får du se.

Text: Björn S      Foto: LGF

Sist­lidna helg var det stor fotbolls­fest i Valnäs. Det var vårt eget stjärnlag Möggle AIK som skulle kvala till divi­sion II mot det fruk­tade Valnäs IP.

   Möggles suppor­ter­gäng de s.k. Yellow Army ställde som vanligt mangrant upp på Valnäsvallen. Ortens Polis­makt hade för att undvika bråk på läktarna beordrat samt­liga åskå­dare med gul halsduk upp på Norra ståplats­läk­taren. Detta delvis av prak­tiska skäl eftersom polis­finkan ligger på gatan bakom Norra läktaren.
   Denna gång skämde support­rarna för ovan­lig­he­tens skull inte ut sitt lag. Orsaken syntes vara att man glömt att ta med sig lagret av pils­ner­dricka, som alltså var kvar på det från Ekens­holms­banan chartrade tåget.
   Redan i matchens inled­ning så lyckades motstån­darna göra mål och de höll sedan ledningen hela första halvlek och större delen av den andra. Emel­lertid lyckades i slutet av matchen Möggles Hans "Rudan" Gren göra mål. Dessvärre blev målet bort­dömt av domaren Tor "Nyckel­harpan" Lundin med moti­ve­ringen att Rudan till­tvingat sig bollen efter att först ha sparkat ut tänderna på en motstån­dare. Yellow Army prote­ste­rade givetvis så gott de kunde, men protes­terna blev litet lamare än eljest p.g.a. torra strupar.
   Möggle förlo­rade alltså och det var ett mycket nedslaget gäng av spelare och supportrar som seder­mera embar­ke­rade tåget. Nu blev det till­fälla att få släcka den förfär­liga törsten. P.g.a. att mängden dricka nu måste konsu­meras under en avse­värt kortare tid än man tidi­gare beräknat, så blev verkan desto större.   En banar­be­tare som hade matrast vid den nedlagda Ersben­nings station rappor­te­rade senare om div. platt­forms­grindar, gardiner o.dyl. som kastats av tåget i riklig mängd. Hans tjäns­te­fordon erhöll dess­utom en buckla av en förbi­pas­se­rande pils­ner­flaska.
   Vid Farsar­vets station var man på före­kommen anled­ning tvungen att göra ett längre behovsup­pe­håll. Kön till den lokala bekväm­lig­hets­in­rätt­ningen blev ganska lång. De som uträttat sina behov började strosa eller snarare vingla omkring på stations­om­rådet. Polis­kon­stapel Bertil Löfqvist, som åter­kommit till tjänsten efter en bilo­lycka, fick nu mycket arbete med att finka ett antal personer. Arrest­lo­kalen blev snart över­fylld, men Farsarvs­gruppen räddade situ­a­tionen genom att upplåta sin bygg­futt som till­fällig arrest­lokal.
   När det sedan var dags för tåget att avgå, så var det inte längre många passa­ge­rare kvar; en del sov i moder naturs sköte och andra i Ordnings­mak­tens lokaler. Man stop­pade ett förbi­pas­se­rande godståg och upplät en tom gods­finka för de resande. Gods­finkan ansågs bättre svara mot passa­ge­rarnas antal och deras dåva­rande till­stånd.
 
Björn S

Etiketter: sba_kåseri

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

20232022 – 20212020 – 
20192018 – 20172016 – 20152014 – 20132012 – 20112010 – 
2009 – 20082007 – 2006 – 2005 – 20042003 – 2002 – 200120001999