En bilo­lycka händer så lätt, men den här gången blev det tyvärr stora skador så efter­räk­ningar är att räkna med.

Sist­ledna helg var det stor fest i Bång­fors Herr­gård. Det var konsul Encrona som höll fest med anled­ning av sin sonson Hubert Encronas 25-​årsdag. Hubert Encrona har till­bringat det senaste året i den Konungs­liga Hufvud­staden anställd som konsu­lent vid ett större försäk­rings­ak­tie­bolag.
   Under fest­lig­he­terna gick Hubert ut på herr­gårds­trappan för att svalka av sig efter dansen. Då upptäckte han sin farfars nyim­por­te­rade Rolls-​Royce Silver Ghost av 1951 års modell. Eftersom han tidi­gare inte hade sett sin farfars nya bil och eftersom han är nyfiken av naturen, så under­sökte han nu bilen.
   Vid provsitt­ning av förar­platsen så fann han att bilnyck­larna kvar­glömts i tänd­nings­låset. Hubert bestämde sig raskt för att ta reda på om reklamen stämde, nämligen att häst­kraftsan­talet i en Rolls-​Royce alltid är till­räck­ligt. Test­färden synes enligt samstäm­miga vitt­nesupp­gifter ha ägt rum i ett synner­ligen raskt tempo.
   När konsul Encrona en stund senare även han gick ut på  herr­gårds­trappan för att svalka sig, upptäckte han till sin fasa att bilen var borta. Ett upprört tele­fon­samtal till närmaste polis­sta­tion följde.
   Senare på kvällen när polis­kon­stapel Bertil Löfqvist var på väg hem i sin Citroën efter avslutat arbets­pass, så blev denne omkörd av en svart Rolls-​Royce på ett ganska oansva­rigt sätt. Konstapel Löfqvist kände givetvis igen den efter­lysta bilen och upptog genast förföl­jandet.
   När bägge bilarna i hög fart så småningom skulle passera järn­vägsö­ver­gången mellan Kolaråsen och Möggle så upptäcker de att det skulle även kvälls­räls­bussen från Mohäl­larne göra.
  De bägge bilarna brom­sade kraf­tigt. Rolls-​Roycen kom därvid att hamna framför räls­bussen. Kolli­sionen blev häftig och bilen släpades med ett 50-​tal meter innan den slung­ades åt sidan. Av den fordom så granna lyxbilen åter­stod endast skrot, medan Hubert Encrona klarade sig med några intryckta revben.
   Polis­kon­stapel Löfqvist lyckades undvika kolli­sionen genom att köra i diket. P.g.a. den höga farten så stud­sade hans bil upp ur diket och flög över banvallen mot en garn som växte vid sidan av vägen. Bilens tak blev därvid kraf­tigt intryckt, men även konstapel Löfqvist klarade sig från även­tyret med endast lättare skador. (Det visade sig dock att han hade en icke nämnbar passa­ge­rare som fick tas om hand av ambu­lans­per­so­nalen.)
   Efter olyckan så rappor­te­rades det skedda tele­fon­ledes till konsul Encrona. Denne blev förstå­e­ligt nog mycket upprörd och bestämde sig omedel­bart att han skulle dra in under­hållet för "25-​öringen". Denna felsäg­ning s.a.s. myntade uttrycket konsul Enkrona & konsu­lent 25-​öring.
   Tidningens redak­tion har inspek­terat olycks­platsen och tvingas konsta­tera att även järn­vägen får ta på sig en del av ansvaret. Järn­vägsö­ver­gången är inte bara obevakad utan även synner­ligen obevakad. Hur mycket vi än tittade kunde vi inte se en endaste skylt som varnade för järn­vägsö­ver­gång. Vi måste därför för den ansva­rige för järn­vägen, banin­genjör Juhlin, påpeka detta miss­för­hål­lande och kräva att det å det skynd­sam­maste sätts upp någon form av varnings­an­ord­ning å olycks­platsen.
 
Björn S

Sist­lidna helg var det stor fotbolls­fest i Valnäs. Det var vårt eget stjärnlag Möggle AIK som skulle kvala till divi­sion II mot det fruk­tade Valnäs IP.

   Möggles suppor­ter­gäng de s.k. Yellow Army ställde som vanligt mangrant upp på Valnäsvallen. Ortens Polis­makt hade för att undvika bråk på läktarna beordrat samt­liga åskå­dare med gul halsduk upp på Norra ståplats­läk­taren. Detta delvis av prak­tiska skäl eftersom polis­finkan ligger på gatan bakom Norra läktaren.
   Denna gång skämde support­rarna för ovan­lig­he­tens skull inte ut sitt lag. Orsaken syntes vara att man glömt att ta med sig lagret av pils­ner­dricka, som alltså var kvar på det från Ekens­holms­banan chartrade tåget.
   Redan i matchens inled­ning så lyckades motstån­darna göra mål och de höll sedan ledningen hela första halvlek och större delen av den andra. Emel­lertid lyckades i slutet av matchen Möggles Hans "Rudan" Gren göra mål. Dessvärre blev målet bort­dömt av domaren Tor "Nyckel­harpan" Lundin med moti­ve­ringen att Rudan till­tvingat sig bollen efter att först ha sparkat ut tänderna på en motstån­dare. Yellow Army prote­ste­rade givetvis så gott de kunde, men protes­terna blev litet lamare än eljest p.g.a. torra strupar.
   Möggle förlo­rade alltså och det var ett mycket nedslaget gäng av spelare och supportrar som seder­mera embar­ke­rade tåget. Nu blev det till­fälla att få släcka den förfär­liga törsten. P.g.a. att mängden dricka nu måste konsu­meras under en avse­värt kortare tid än man tidi­gare beräknat, så blev verkan desto större.   En banar­be­tare som hade matrast vid den nedlagda Ersben­nings station rappor­te­rade senare om div. platt­forms­grindar, gardiner o.dyl. som kastats av tåget i riklig mängd. Hans tjäns­te­fordon erhöll dess­utom en buckla av en förbi­pas­se­rande pils­ner­flaska.
   Vid Farsar­vets station var man på före­kommen anled­ning tvungen att göra ett längre behovsup­pe­håll. Kön till den lokala bekväm­lig­hets­in­rätt­ningen blev ganska lång. De som uträttat sina behov började strosa eller snarare vingla omkring på stations­om­rådet. Polis­kon­stapel Bertil Löfqvist, som åter­kommit till tjänsten efter en bilo­lycka, fick nu mycket arbete med att finka ett antal personer. Arrest­lo­kalen blev snart över­fylld, men Farsarvs­gruppen räddade situ­a­tionen genom att upplåta sin bygg­futt som till­fällig arrest­lokal.
   När det sedan var dags för tåget att avgå, så var det inte längre många passa­ge­rare kvar; en del sov i moder naturs sköte och andra i Ordnings­mak­tens lokaler. Man stop­pade ett förbi­pas­se­rande godståg och upplät en tom gods­finka för de resande. Gods­finkan ansågs bättre svara mot passa­ge­rarnas antal och deras dåva­rande till­stånd.
 
Björn S