SMJ-vingar-6

Bildgalleri

Station Bångfors

Bång­fors samhälle byggdes upp kring den gamla mull­tim­mer­hyttan med dess behov. I dag är hyttan ersatt med ett modernt vals­verk (ej byggt i modell) vilket ger underlag för trafik med stålskrot. Det finns även några småin­du­strier på orten. Bång­fors gamla bruks­om­råde med sin mull­tim­mer­hytta är inspi­rerat av Engels­bergs bruks­om­råde i Bergs­lagen. Bång­fors kanal har numera inte den brusande ström av trafik som den en gång hade…

Läs om förebilden Engelsbergs brukssamhälle.

Bångfors stationshus har förebilden i Nås i närhet av Vansbro på SWB-sträckan Engelsberg–Vansbro. Huset är idag ett bostadshus och har målats ljusgult! Modellen bär emellertid originalfärgen – falu rödfärg. Konsul Ehncrona från Bångfors herrgård skall åka med rälsbussen till Kungliga hufvudstaden och har precis vinkats av av områdets egen M. Hulot som syns i högerkanten, egentligen skolläraren i Ekensholms skola som är ute och cyklar.

Bångfors herrgård med förebild från Malingsbo herrgård (Dalarna). Nuvarande herrgårdsbyggnad är från år 1700 och anläggningen är ett välbevarat exempel på en karolinsk bruksherrgård i timmer (även modellen har ojämna bräder). Konsul Ehncrona är just hemkommen e er en tur i sin sportbil. En av drängarna på herrgården håller på med trädgårdsarbete medan hans kollega verkar mer intresserad av vad som händer på andra sidan kanalen. Det tycks handla om blöta jobb denna dag.. 


Bångfors station i kvällsljus. I mitten av bilden ser vi Klädnypsfjäderfabriken. Förebilden till fabriken låg tidigare i Strängnäs men är nu riven. Godsmagasinet till höger är av standardtyp och har förekommit på många olika platser i landet. Dagens sista rälsbuss mot Farsarvet gör uppehåll på spår 1. Stins Hedlund är ute på plattformen och ger tecken i riktning Ekensholm men infartsväxeln ligger till spår 2. Är det ett extratåg på väg som ska följa efter persontåget mot Mohällarne? 


Bångfors kanals klaffbro har som förebild en bro som fanns i Norsholm där Södra stambanan korsar Göta Kanal. Den nuvarande bron vid Norsholm är av modernare snitt och saknar den stora motvikten. Varför ett soptåg från Lövstabanan kör på linjen mellan Ålbro och Valnäs är höljt i dunkel. Morgonens första solstrålar lyser på stugan där pensionerade banvakten Georg Malmkvist bor. Huset byggdes ursprungligen av hans storebror, byggmästaren Malmgren. Odören som soptåget lämnar efter sig är högst konkret och lär förpesta området under förmiddagen. 

Tågmöte på klaffbron över kanalen som går mellan Uddsjön och Värlingen. På grund av dragkraftsbrist används fortfarande ånglok i vissa tåg inom SJ:s 124:e trafiksektion. På bilden en förarvy från en E2. En ny klaffbro kom på plats i samband med dubbelspårsbygget i början av 1950-talet. Det tycks pågå någon slags efterjusteringsarbete av bron. 

Ångaren Svanen inväntar broöppning innan färden kan fortsätta mot hamnen i Rullshyttan. Sedan järnvägens tillkomst har nyttokanaltrafiken fört en alltmer tynande tillvaro vilket öppnat upp för andra kanaltrafikanter. En sådan är ungkarlen och handlaren Einar Sjökvist i Rullshyttan som ofta tar med traktens unga damer på roddturer längs kanalen. 


Rälsbussförare Norlander har behövt stanna till för att invänta klarsignal vid järnvägsövergången. På grund av skymd sikt tar de flesta förare det väldigt lugnt just vid denna övergång. Norlanders stora intresse i livet är fotboll och han har nyligen köpt ’Fotbollsboken 1954–1955’ av Rudolf Eklöw. Favoritlaget är Degerfors IF som dessvärre gör en dålig allsvensk säsong 1954–1955. 
En lastbil från Ekensholms Åkeri AB väntar vid bommarna. Gods som ska till orterna runt omkring Bångfors omlastas vid Bångfors station och körs ut med lastbil. Det gäller bland annat gods till Norrby, Smedsbo, Näs och Långheden. Fru Larsson, som också väntar vid övergången, arbetar på brukskontoret. En PV444 från Göteborg är på tillfälligt besök i samhället. 

Bommarna vid vägövergången har gått ner och lokalgodståget får nu kör i infartssignalen (semaforen) och kan rulla in till spår 2. Det mötande malm­tåget har redan ankommit till stationen. Normalt undviker man att stoppa malmtågen, tidtabellen är lagd så att de ska kunna passera stationerna utan att stanna. Kanske en försening just denna dag?Bångfors har många ankommande och avgående vagnar och uppställ­ningsspåren på stationen används flitigt. Det nya bruket nås via ett stickspår i bangårdens norra ända och vägtrafikanter till Nya Bruket måste passera järn­vägsövergången. Brevbärare Persson är på väg till Nya Bruket. Klädnypsfjäderfabriken är välbesökt med flera bilar utanför fabriken.

Tåget befinner sig på bron över Bångfors kanal. Kanalen byggdes mellan 1850–1865 och förbinder sjöarna Eken, Kalven och Storen. Kanalen ut­gjorde en viktig transportapparat i området under dryga 20 år. Sedan kom järnvägen och tog över merparten av transporterna. Postis Per utnyttjar ned­försbacken för att försöka hålla jämn fart med tåget på bron.


Bångfors smedja gör år 1955 mindre smidesjobb och här huserar numera gamla smeden Städh. Smedens röda Fordlastbil syns ofta på vägarna i och runt Bångfors lastad med råmaterial och färdiga produkter. Så länge hyttan var i drift ’färskades’ tackjärnet från hyttan med hjälp av smälthammaren och bearbetades därefter i räckhammaren där det hamrades till stänger. Hamrarna drevs av vattenkraft och på bilden kan man på baksidan av hyttan skymta vattenrännan som leder in vattnet till vattenhjulen. Förutom hamrarna drev vattnet även en blåsmaskin som användes vid upphettningen av arbetsstyckena. Bångfors smedja har sin förebild i Ängelsberg och den intresserade kan sommartid besöka Ängelsbergs bruk som är mycket välbevarat och finns med på FN:s världsarvslista.


Bångfors Herrgård i förnäm avskildhet på en udde som sticker ut i Norrbäcksån. Släkten Ehnkrona har varit herrar på herrgården under ett par hundra år och man har även stora intressen i Bångfors Bruk. Konsul Ehnkrona är en brukspatron av den gamla stammen och får anses vara mycket konservativ. Konsuln har till exempel mycket svårt att förstå sina barns och brorsbarns intresse för moderna sportbilar. Förebilden till Bångfors Herrgård finns i Malingsbo nära Smedjebacken i Dalarnas absoluta sydspets. Det är en karolinergård där huvudbyggnaden uppfördes under tidigt 1700-tal. Flyglarna tillkom i mitten av 1700-talet. Det var rikedomarna som kom från järnhanteringen som möjliggjorde byggandet av herrgården i Malingsbo, precis som i Bångfors.


Vy från Bruksgatan i Bångfors. Sedan den gamla mulltimmerhyttan togs ur bruk i mitten av 1910-talet och verksamheten flyttade till Nya Bruket är industrikaraktären i gamla Bångfors by inte lika påtaglig längre. Några av byggnaderna som hör till gamla bruket används dock fortfarande. Huset till höger på bilden är förvaltarbostället där platschef Mattsson bor. Byggnaden till vänster är gamla brukskontoret. Ett nytt brukskontor finns vid Nya Bruket och Mattsson tagit sig friheten att i kraft av sin ställning annektera gamla brukskontoret för sina egna behov. Jaktlaget, i vilket Mattsson är en tongivande figur, brukar samlas där för att utbyta skrönor samt idka vapenvård. Obekräftade uppgifter talar också om produktion av diverse klara drycker i husets källare.


Förutom Bångfors gamla hytta finner vi flera andra intressanta objekt på bilden. Vi ser ett par av slussarna i Bångfors kanal (klar 1865). Kanalen var en viktig transportled i drygt två decennier innan järnvägen kom och tog över mycket av godset. Den lilla klaffbron över kanalen har troligen baserats på ritningar från Bolinder Munktell. En mycket snarlik bro tillverkad av denna firma finns fortfarande i centrala Eskilstuna. Höjdskillnaderna i landskapet som gör att Norrbäcksån ”bångar” (forsarna bullrar och dånar) var ett av skälen till att bruket anlades just här. Höjdskillnaden används fortfarande till att generera elektricitet, inloppsröret till kraftverket syns tydligt på bilden. Arbetarbostäderna Slaggarbo 1 och 2 syns till höger.


Vy över hyttdammen i Bångfors. Denna är en vik av Dammsjön som utgör en del av Bångfors kanal. I Bångfors tvingades kanalbyggarna att bygga slussar för att klara höjdskillnaden mellan Dammsjön och Norrbäcksån. Vattnet och höjdskillnaden var orsaken till att hyttor placerades på platsen. Bogserbåten Egil är på väg in i slussen. Egils föregångare drog godspråmar på Bångfors kanal och sjösystemen kring kanalen innan järnvägen blev klar i slutet av 1880-talet. Därefter har kanalens betydelse minskat drastiskt. Egil finns dock kvar och har som huvudsaklig uppgift att dra timmersläpor på sjön Eken. En annan av de få båtar som fortfarande finns kvar är M/S Svanen. På bilden är hon på väg uppströms i kanalen och avvaktar broöppning.


Bångfors är en av de viktigaste industriorterna i Saxnora Bergslag. Här har man bedrivit järnbruksverksamhet sedan 1500-talet. Det stora kolhuset i bakgrunden försörjde Bångfors gamla mulltimmerhytta med träkol. Mulltimmerhyttan var i bruk fram till slutet av 1910-talet. Därefter flyttade verksamheten till Nya Bruket. Huvudproduktionen i Nya Bruket är valsade produkter som stålprofiler, balkar och armeringsjärn. Nya Bruket får råvaror via järnväg, bland annat ämnen från Femparshyttan. De färdiga produkterna skickas med järnväg till Mohällarne för omlastning till fartyg och till Farsarvet för vidare befordran till övriga Sverige. Runt Bångfors Bruk har det växt upp andra industrier i järn- och stålbranschen – Tjuckens Svarveri som tillverkar hissdörrshandtag, Bångfors Skruvfabrik AB samt Sko-Ola, specialiserad på klackjärn.


Krigsmakten var en stor kund hos järnvägsbolagen. Tjänsteresor, permissionsresor och transporter av materiel var dagliga inslag på järnvägarna. Soldater i godsvagnar med kaminer var vanligt vid storövningar. Innehållet i olika slags mob-förråd behövde omsättas då och då, förband och regementen fick regelbundna leveranser av drivmedel och ammunition, allt med hjälp av järnvägen.
Arméns stridsfordon var relativt lätta och små fram till början av 1950-talet. På den vänstra bilden ser vi 24 tons pansarvärnskanonvagnar m/43 som kunde transporteras på standardvagnar. 1953 fick armén sina första stridsvagnar av modell 81 som med sina 50 ton krävde helt andra vagnar. SJ tvingades då skaffa sina sexaxliga Sdu-vagnar för att kunna transportera dessa fordon.