SMJ-vingar-6

Bildgalleri

Driftplats Kvarngruvan

Före­bild är Ställ­bergs gruva i Väst­man­land där den avbil­dade gruvan­lägg­ningen byggdes vid 1920-​22. Gruvlaven i betong (längst till höger) användes för att ta upp den mangan­hal­tiga järn­malmen från som mest 912 meters djup (på 1950-​talet den djupaste gruvan i Europa). Sedan kros­sades malmen innan det övre trans­port­bandet tog den till sorte­rings­verket och last­ning. Det undre trans­port­bandet användes för malm som behövde ytter­li­gare kross­ning.


Kvarngruvan med lave och kross. Förebilden, Ställbergsgruvan, var i drift mellan 1867 och 1977 och under lång tid Sveriges djupaste gruva med orter ner mot 1000 metersnivå. Den manganhaltiga malmen togs upp via betonglaven, f.ö. en av de första i det materialet. Spelstyrare Holger Andersson kör bakom Allan Harryssons (Dynamit-Harrys) lastbil. Dynamiten kommer till Kvarngruvan med järnväg och körs sedan ut till gruvorna i området av Allan. Det är stilla på gruvbangården i väntan på de nya tomvagnarna. 


Tomvagnståget har nått fram till gruvan och loket har kopplats loss av växlare Holger Jern, en av två bröder Jern som jobbar vid gruvväxlingen. Bakom loket ses den gamla laven vid Grandalsbergs gruva. Den gamla laven användes fram till 1930-talet då all uppfordring flyttades till Centralschaktets betonglave. 


Ett norrgående godståg möter ett malmtågvid Tvåbäcksnäs där fotografen fångat mötet på bild. Malmtåget närmar sig sitt slutmål Kvarngruvan. Olika typer av dragkraft används i malmtågen mellan Kvarngruvan och Farsarvet. Idag är det ett SJ Ma-­lok som drar tåget. Den vita byggnaden i bakgrunden är ett vattenkraftverk som levererar el till gruvorna i området.Saab:en vid järnvägsövergången är på väg mot byarna Geijerslund och Hol­lola. Den sistnämnda har ett finskklingande namn vilket beror på den lilla grupp finska immigranter som i mitten av 1800-­talet grundade byn på det berg som senare fick namnet Finnhöjden. Dessa trakter är långt bortom brevbärare
Perssons distrikt och han är således inte med på bilden denna gång.


Växling på bangården vid Kvarngruvan som tillsammans med Prostgruvan och Grandalsbergsgruvan utgör Kvarngruveområdet. Gruvorna är förbundna med varandra under jord och Kvarngruvans stabila betonglave är den som används för att forsla malm och gråberg till markytan. På bilden ser vi gruvans lok hämta tomma malmvagnar från ankomstspåret. Vagnarna placeras sedan under utlastningen för att slutligen, efter lastning, knuffa dem till spåret för avgående malmtåg. Området runt gruvan kallas i folkmun ’Norra Territoriet’ och uppvisar en del säregna djurarter. Mest omtalad är Macropodiaehjorten som trots sitt namn saknar horn och förflyttar sig på bakbenen. Månne trivs denna djurart i gruvans närhet då arten vanligtvis lever down under?


Järnmalmsgruvorna stod tätt i Bergslagen. Man bröt magnetit (blodsten) och hematit. Ställbergs gruva, som är förebild till Kvarngruvan, hade manganhaltig järnmalm. För att skilja malmen från gråberget finns anrikningsprocessen. Anrikningen kan vara baserad på magnetism eller en separatorliknande process där malmens och gråbergets olika viktförhållanden gör att de skiljs åt.
Banvaktare var en yrkeskår som fanns från järnvägens tillkomst fram till 1960-talet. Banvakten hade underhållsansvar för ett visst avsnitt av en järnvägslinje. Banvaktarsträckan varierade mellan 2–8 km beroende på hur tät trafik linjen hade. Trampdressinen var ett hjälpmedel som användes dagligen. När linjen Stockholm–Göteborg öppnade fanns det nästan 200 banvaktarstugor längs den sträckan.