Trafikområdet
Bakgrunden
Ett land som flödar av mjölk och honung.
2. Mosebok
Ekensholmsbanan
Ekensholmsbanan
Ekensholmsbanan är i våra ögon en enskild järnväg i mitten av 1950-talet som är dragen genom den mellansvenska Bergslagen. Utmed bansträckningen återfinns miljöer från Västmanland, Gästrikland såväl som från Uppland.
Ursprungligen utgick banan från Saxnora och Saxnorafältets många järngruvor. Banan passerade Farsarvet – ett stationssamhälle vid statsbanelinjen mellan Ålbro och Valnäs. Linjen är dragen i ett kuperat, skogbeväxt landskap och följer i huvudsak Holmströmmens och Norrbäcksåns dalgångar. Slutpunkt för banan är Mohällarne – en ort med utskeppningshamn vid sjön Storen.
Brytningen på Saxnorafältet upphörde i slutet av 1920-talet. Järnvägsförvaltningen behöll dock sitt ursprungliga namn, Saxnora–Mohällarne Järnväg (SMJ), i folkmun kallad Ekensholmsbanan.
Näringslivet
Trafikområdet utgörs av gammal Bergslagsbygd med en högt specialiserad industri och månghundraåriga kulturtraditioner. Detta är inte en jordbruksbygd utan huvudnäringarna är skogsbruk, malm och järnhantering.
Förutom Saxnorafältet finns i regionen flera fyndighet, bl.a. Karlsbergsfältet och Kvarngruvan utanför Ålbro samt Utmålsbergsfältet. Historiskt har det även funnits många små gruvor som alla numera är nerlagda.
De rika järnmalmstillgångarna, liksom stora skogsarealer och många små vattenfall, gav tidigt upphov till ett stort antal hyttor och hamrar. Ännu på 1870-talet kunde man vid vattendragen se masugnens eldslåga mot skyn eller höra hamrarnas dunkande. I dag är all järnindustri inom området koncentrerad till Bångfors och Västanå, större industriort ca 7 km norr om Farsarvet.
Rika skogstillgångar gav även upphov till omfattande trä- och cellulosaindustri med sågverk, snickerifabriker, pappersbruk och massafabriker. I det lilla stationssamhället Ramsbo finns fortfarande en ångsåg i drift. Dess produktion har visserligen avtagit sedan högkonjunkturen på 1890-talet och glansperioden i början av seklet. Storstrejken 1909 och den ekonomiska krisen på 1930-talet ledde till att de flesta av sågarna måste läggas ned.
Hästfororna
Sedan gammalt har områdets produkter utskeppats via Mohällarne lastageplats, vid Mosundet mellan sjöarna Kalven och Storen. Där finns idag en modern hamn för malm, kol, olja, skogsprodukter och styckegods. Hamnen kan numera ta emot fartyg med upp till 5 000 ton dödvikt.
Transporterna inom området ombesörjdes vid 1800-talets mitt med hästforor, som började att köra så snart vinterföret tillät. På detta sätt forslades malm från gruvorna samt tackjärn och stångjärn från hyttorna till järnvågen i Mohällarne. Kol transporterades till såväl hyttor som hamrar.
Vintern igenom genljöd skogarna av bjällrornas klang och forkarlarnas rop. En enda dag kunde upp till fyrahundra kolryssar passera malmbacken på väg till kolhusen i Bångfors.
Kanalen byggs
Under åren 1850–1865 färdigställdes Bångfors kanal. Den byggdes huvudsakligen genom en kanalisering och rensning av Norrbäcksån mellan sjöarna Eken och Kalven och vidare genom Mosundet till sjön Storen. Kanalen kom att väsentligt underlätta transporterna till och från bruken vid Norrbäcksån. Dessutom fick den lilla staden Ekensholm en direkt ångbåtsförbindelse med huvudstaden, vilket medförde ett avsevärt uppsving – åtminstone för Ekensholm.
Järnvägen kommer
Det har funnits några kortare smalspårsbanor för häst- och ångdrift inom området. Dessa hade dock blygsam betydelse för utvecklingen i trafikområdet.
Starka krafter, ledda av brukspatronen på Bångfors, verkade från mitten av 1860-talet för byggandet av en järnväg från Saxnorafältet till en lämplig plats vid sjön Eken, företrädesvis Ekensholm.
År 1878 öppnades banan för trafik till Ekensholms hamn. Tio år senare hade banan förlängts till Mohällarne och bolaget benämndes därefter Saxnora Mohällarne Järnväg (SMJ). Nu fanns det förutsättningar för en rationell järnhantering inom området.
I trafikområdet finns även Norra Centralbanan med bandelen Hedköping–Ålbro–Farsarvet–Västanå (öppnad 1887). Denna bandel är viktig för malmtransporterna från Kvarngruvan där den tidigare sidolinjen Kvarngruvan–Ålbro Järnväg var en viktig länk. Dessa transporter svarar för en betydande del av Ekensholmsbanans trafik.
Mellan 1924 och 1938 skedde samtrafik mellan de tre bolagen Norra Centralbanan, Kvarngruvan–Ålbro Järnväg och Saxnora Mohällarne Järnväg. Samtrafiken upphörde på begäran av SMJ.
Förstatligande?
För att undgå ödet att förstatligas beslutade SMJ dels höja banans standard till statsbanornas nivå och dels att fastare knyta upp Ekensholmsbanans viktigaste trafikanter. Insatserna infattade dessutom personalens anställningsvillkor och bolagets service till allmänheten. För detta ändamål bildades Trafikaktiebolaget Norra Bergslagen som övertog järnvägsbolaget med Mohällarne hamn, Löfdala Grufvaktiebolag, Västanå Bruks Aktiebolag med Bångfors bruk samt Rederiaktiebolaget Polstiernan (ägdes av konsul Ehncroona på Bångfors bruk), vars flotta fraktade en stor del av malmen från Mohällarne.
Servicen till trafikanterna ökades genom högre tågtäthet. Samordning gjordes med statsbanornas taxor och tågtider för såväl person- som godstrafiken. Slutligen upprustades banan till 20 tons axeltryck och en sth på 90 km/h. Genom dessa åtgärder undanröjdes hotet om förstatligande åtminstone tills vidare.
Banan drivs idag i nära samarbete med statsbanan, vars 124. trafiksektion och SMJ trafikeras som en enhet. Norra Centralbanan (Hedköping–Ålbro–Farsarvet–Västanå–Valnäs) förstatligades 1946 och elektrifierades på 50-talet. Automatisk linjeblockering infördes längs hela sträckan. Dubbelspår har också byggts på sträckan Hedköping–Farsarvet.
Vill du skriva ut en egen karta?
- Karta_A3.jpg 1.8 MB
- Karta_A3.pdf 2.7 MB
- Logga och typsnitt.zip 154 KB