SMJ-vingar-6

Förebilder

Malingsbo herrgård

Före­bilden till modellen i vinter­skrud.

Herr­gårds­an­lägg­ningen är bygg­nads­min­nes­märke sedan 1935 och är ett ovan­ligt välbe­varat exempel på en karo­linsk bruks­herr­gård i timmer. Malingsbo ligger i hjärtat av Bergs­lagen. Nuva­rande Malingsbo herr­gård är från 1700. Den tidi­gare bygg­naden brann ner. När järn­han­te­rings­e­poken 1891 var defi­ni­tivt slut i Malingsbo blev skogs­bruket huvud­nä­ring i området.

På herr­gården höll Skogs­hög­skolan en del av sina kurser. Idag används huvud­bygg­naden på herr­gården till konfir­mand­läger på somrarna.

Text är hämtad från följande källor:

  • Malingsbo : de blå bergens land, Gösta Dunder­berg
  • Dalarna i ord och bild. Bd 9, Malingsbo socken, Hugo Törn­kvist

Bruksägare
Under närmare ett och ett halvt århund­rade har Malingsbo bruks­e­gendom befunnit sig i den von Ehren­heimska släk­tens ägo (1713–1861) då egen­domen av dåva­rande ägaren stats­rådet Pehr Jakob von Ehren­heim försåldes till bruks­ä­garen och leda­moten av bonde­ståndet Selim Heij­kenskjöld, ”gubben Selim”, som han ibland betit­lades av orts­be­folk­ningen.

Om Ehren­hei­marna av orts­säg­nerna att döma synes hava hört till den humana och välvil­liga kate­gorin av husbönder, så hörde patron Heij­kenskjöld kanske före­trä­desvis till de drif­tiga och prak­tiskt insikts­fulla. Hans plan var bland annat att söka förskaffa åt orten järn­vägs­för­bin­delse, en plan, som han med sin energi och sitt stora infly­tande väl också kunnat förverk­liga, om ej döden alltför hastigt avbrutit hans verk­samhet 1871. Därmed förföllo tyvärr planerna på den redan utsta­kade järn­vägen och fingo stanna vid ett önskemål, som efter honom sedan ingen förmått eller beflitat sig om att driva igenom.

Egen­domen över­gick i statens ägo 1899.

Herrgården
Dessa Malingsbo bruks­ä­gare måste ha varit mycket ansedda och mäktiga män. Bruken hand­hades i regel av inspek­torer eller arren­da­torer, under det att bruks­ä­garna själva blott undan­tagsvis eller på vissa tider torde ha vistats här.
De resi­de­rade då på Malingsbo herr­gård, vilken ännu mer än 300-​årig, kvar­står såsom ett värde­fullt minne från forna lysande tider. Herr­gården torde sanno­likt förskriva sig från tiden före Karl den tolftes segertåg. Den ligger högt och vackert belägen utmed älven mitt emot bruket. Den är byggd av trä och har två fristående flyglar. Husen hava brutna tak och flyg­larna äro försedda med veranda i gammal­dags stil. Färgen är vanlig rödfärg med vita knutar, föns­ter­poster och verandor. Ehuru allt är hållet i enklaste stil, företer dock den gamla herr­gården med sina vackra propor­tioner en utomor­dent­ligt till­ta­lande anblick.

En sägen förmäler också att den skulle haft själva Tessin till mästare, och sägnen före­faller ju icke otrolig, särdeles som man vet, att Tessin verk­ligen byggt andra herr­gårdar i denna del av Bergs­lagen. Samma intryck av god gammal­dags smak och hemtrevnad får man ock vid ett besök inne i rummen med deras lagom höga eller rättare sagt, låga och vackert kantade tak, deras i vackra mönster målade kakel­ugnar och de med små rutor försedda fönstren. Detta gäller framför allt de rum, som icke synas bära spår av en senare tids ”förbätt­ringar”. Efter att en tid ha stått försummad blev den gamla bygg­naden för några år sedan på statens bekostnad istånd­satt och uppsnyggad och ger nu intrycket av att kunna trotsa måhända ännu ett eller annat århund­rade.