SMJ-vingar-6

Bildgalleri

Temabilder: Flyg­foton över anläggningens byggnader (2015)

Har du också ett sådant där typiskt flygfoto från 1950-talet över gården där hemma? Vi råkade få se en del av dom här kameravinklarna när vi monterade ny belysning i taket på vår banlokal. Det blev en del klättrande på stegar och höga stat

Foto: LGF, Anders L
Text: Anders L

Flygfotot av lokstationen i Mohällarne ger en god överblick av anläggningen. Huvudlokstallet har tre spår som alla nås via vändskivan. Från vändskivan når man även det tillbyggda motorlokstallet. På båda sidor om stallbyggnaden finns uppställningsspår varav ett även tjänstgör som mottagningsspår för leveranser av stenkol till kolgården och för uppställning av vagnar som transporterar bort askrester från slaggropen. Spåret omedelbart hitom kolgården är ankomstspåret till lokstationen där vi hittar vattenhäst, kolgård och slaggrop. Parallellt med detta spår ligger utfartsspåret. Den röda byggnaden hör inte till lokstationen trots att den inkräktar på området. Det är Saxnora Omnibus garage. Bussbolaget är ett dotterbolag till järnvägsförvaltningen.
En bergsmansgård var en stor bondgård som ägdes av en bergsman, dvs. en bonde som hade rätt att bryta och framställa järn. Bergsmännen blev ofta förmögna och lät bygga stora pampiga gårdar med en stor huvudbyggnad kompletterad med flyglar. Byggnaderna moderniserades successivt för att vara i linje med var tids trender. Falu rödfärg började användas tidigt. Utsmyckningar och detaljer i smide på och inne i byggnaderna var vanligt. Ursprungligen skötte varje bergsman hela processen för sin malm. Under 1800-talet blev bergsmännen delägare i olika sammanslutningar och företag som bedrev bergsbruk med specialiserad arbetskraft för varje moment i processen. Modellens förebild heter Erik Annersagården vilken finns i Pershyttan utanför Nora.
En rote J29 Flygande Tunnan över Saxnora Bergslag. Bergslagen hade ingen egen flygflottilj. Närmaste flottilj var F1 i Västerås men där fanns inte Tunnan stationerad. F16 i Uppsala hade Tunnan, kanske kommer roten på bilden därifrån? Jaktversionen var vanligast men det fanns även attack- och spaningsversioner. 661 stycken 29:or byggdes mellan 1951 och 1956. De tjänstgjorde aktivt fram till omkring 1970 och enstaka plan fanns kvar som målbogserare fram till 1976. Tunnan anses ha varit ett för sin tid mycket modernt flygplan som innehade flera hastighetsrekord i på 1950-talet. Tunnan är också en av få svenska flygplan som deltagit i strid (Kongokrisen 1961–1962). Kanske ska planen på bilden till skjutfältet i Slättne utanför Mohällarne för att övningsskjuta.
Bångfors smedja gör år 1955 mindre smidesjobb och här huserar numera gamla smeden Städh. Smedens röda Fordlastbil syns ofta på vägarna i och runt Bångfors lastad med råmaterial och färdiga produkter. Så länge hyttan var i drift ’färskades’ tackjärnet från hyttan med hjälp av smälthammaren och bearbetades därefter i räckhammaren där det hamrades till stänger. Hamrarna drevs av vattenkraft och på bilden kan man på baksidan av hyttan skymta vattenrännan som leder in vattnet till vattenhjulen. Förutom hamrarna drev vattnet även en blåsmaskin som användes vid upphettningen av arbetsstyckena. Bångfors smedja har sin förebild i Ängelsberg och den intresserade kan sommartid besöka Ängelsbergs bruk som är mycket välbevarat och finns med på FN:s världsarvslista.
Bångfors Herrgård i förnäm avskildhet på en udde som sticker ut i Norrbäcksån. Släkten Ehnkrona har varit herrar på herrgården under ett par hundra år och man har även stora intressen i Bångfors Bruk. Konsul Ehnkrona är en brukspatron av den gamla stammen och får anses vara mycket konservativ. Konsuln har till exempel mycket svårt att förstå sina barns och brorsbarns intresse för moderna sportbilar. Förebilden till Bångfors Herrgård finns i Malingsbo nära Smedjebacken i Dalarnas absoluta sydspets. Det är en karolinergård där huvudbyggnaden uppfördes under tidigt 1700-tal. Flyglarna tillkom i mitten av 1700-talet. Det var rikedomarna som kom från järnhanteringen som möjliggjorde byggandet av herrgården i Malingsbo, precis som i Bångfors.
Jättekastet ’Runde sten’ hittar i bildens vänsterkant. Folktron säger att ’Runde sten’ hamnade på sin nuvarande plats då jätten Håkan Nattväktare slängde den mot sin antagonist Hubert Rese i ett av många gräl mellan de två. Nuförtiden vet vi att det var inlandsisen som transporterade flyttblocken. Dretbäcken och sjöarna Djupen och Långkoxen som alla ingår i samma vattensystem som används för flottning av timmer till sågverket i Hammartolfta. På vissa ställen har man byggt speciella timmerrännor för att få timret förbi särskilt svåra passager. Ett exempel på detta hittar vi på den plats där Dretbäcken korsas av SMJ. Timmerrännan kan skymtas i bildens överkant. Flottningen lever kvar då vägnätet i området kring de två sjöarna är mycket dåligt och inte kan bära större lastbilar.
Vy från Bruksgatan i Bångfors. Sedan den gamla mulltimmerhyttan togs ur bruk i mitten av 1910-talet och verksamheten flyttade till Nya Bruket är industrikaraktären i gamla Bångfors by inte lika påtaglig längre. Några av byggnaderna som hör till gamla bruket används dock fortfarande. Huset till höger på bilden är förvaltarbostället där platschef Mattsson bor. Byggnaden till vänster är gamla brukskontoret. Ett nytt brukskontor finns vid Nya Bruket och Mattsson tagit sig friheten att i kraft av sin ställning annektera gamla brukskontoret för sina egna behov. Jaktlaget, i vilket Mattsson är en tongivande figur, brukar samlas där för att utbyta skrönor samt idka vapenvård. Obekräftade uppgifter talar också om produktion av diverse klara drycker i husets källare.
Förutom Bångfors gamla hytta finner vi flera andra intressanta objekt på bilden. Vi ser ett par av slussarna i Bångfors kanal (klar 1865). Kanalen var en viktig transportled i drygt två decennier innan järnvägen kom och tog över mycket av godset. Den lilla klaffbron över kanalen har troligen baserats på ritningar från Bolinder Munktell. En mycket snarlik bro tillverkad av denna firma finns fortfarande i centrala Eskilstuna. Höjdskillnaderna i landskapet som gör att Norrbäcksån ”bångar” (forsarna bullrar och dånar) var ett av skälen till att bruket anlades just här. Höjdskillnaden används fortfarande till att generera elektricitet, inloppsröret till kraftverket syns tydligt på bilden. Arbetarbostäderna Slaggarbo 1 och 2 syns till höger.
Objekt från olika platser i Saxnora Bergslag ryms i Månadens bild vilket gör den fascinerande. Vattnet har just runnit genom Häggbrons kraftstation belägen söder om Valnäs. Bron med hängande parabelfackverk finns i närheten av Kolaråsen, era mil från Valnäs. Brons förebild byggdes 1905 och finns vid Järle längs f.d. Nora Bergslags Järnväg. Bakom sista vagnen i persontåget syns en sugtransformator, används för att suga till sig återgångsströmmen från kontaktledningen och därmed tvinga denna att följa återledningen istället för att gå ner i jord och då riskera att störa signalsystemet längs banan. Ytterligare ett bevis för Bergslagens (Bengalens?) exotiska och svårförklarade väsen är det stora kattdjur som är på väg till vattenhålet för att dricka. Ingen vill berätta vad den gör där – en svensk tiger!
Den före detta banvaktarstugan tillhörde banvakten Georg Malmgren vid Norra Centralbanan (NCB) som öppnades år 1887 och förband orterna Hedköping–Ålbro–Farsarvet–Västanå–Valnäs. SMJ:s sträcka Saxnora–Ekensholm öppnades redan 1878 vilket gjorde Farsarvet till en järnvägsknut när NCB drogs förbi platsen. Periodvis har olika former av trafiksamarbeten funnits mellan NCB och SMJ för att underlätta för de två bolagens godskunder. År 1946 förstatligades NCB och blev SJ:s 124 Trafiksektion. Ett fortsatt stort transportbehov i regionen föranledde SJ att i början av 1950-talet elektrifiera gamla NCB och även bygga dubbelspår på vissa delar av sträckan. Vägnätet i Saxnora Bergslag är av låg standard och ofta med smala vägar (på bilden måste personbilarna invänta möte med lastbilen).
Sune Anderssons mack på Hammartolftavägen i Ekensholm. Den USA-inspirerande arkitekturen står i stark kontrast till mackens ursprung. Från början låg en Naftasyndikatsmack på platsen men när Sovjet inte längre kunde exportera tillräckligt med bensin för försäljning i Sverige såldes Aktiebolaget Naftasyndikat år 1937 till USA-ägda Gulf. I mitten av 1950-talet har Gulf omkring 15 % marknadsandel i Sverige. I Ekensholm stoltserar Gulf med en nybyggd mackbyggnad med verkstadsdel. Stationens utseende följer den 1954 beslutade företagsprofilen med tre blå ränder och texten GULF i blått. Kanske har Sune Andersson även installerat moderna pumpar som stängs av automatiskt när tanken är full? Dessa pumpar kom 1952 så det är fullt möjligt att så skett. Mackens kunder kan köpa 88-oktanig ’Premiumbensin’ för 61 öre litern.
Mohällarne begravningsbyrå ligger i kvarteret Luckan och betjänar Mohällarne stad med omnejd. Begravningsbranschen är traditionstyngd men förändringar förekommer. Firman har i mitten av 40-talet skaffat sig likbil vilken ersatte den hästdragna likvagnen. På bilden backas likbilen in på husets baksida där det finns ett kistförråd. Man tillverkar sina kistor själva i det kombinerade kist- och möbelsnickeriet i Mohällarnes utkant. Denna typ av begravningsbyråägda kombinationssnickerier var vanliga liksom ägarkombinationer med begravningsbyrå och blomsterhandel. Eldbegängelserörelsen (kremering) fick fäste i Sverige på sent 1800-tal men det var först på 50-talet som antalet kremeringar sköt i höjden rejält. På Mohällarne begravningsbyrå dominerar dock fortfarande jordbegravningar.