Under veckan 10:e till 14: augusti skulle avloppet i vårt hus renoveras med s.k. ”relining”. Vatten och avlopp skulle inte kunna användas under tiden. Men vi erbjöds torrdass medan vi fick fixa vatten själva. Diska och tvätta sig var upp till oss.

Elisabet och jag bestämde oss för att, under tiden göra en resa till ”Höga Kusten”, som vi länge haft på vår ”bucket list”. Vi hade sommaren 2011 seglat från Stockholm till Örnsköldsvik och då angjort ett stort antal små hamnar och fiskelägen längs vägen. Den seglatsen har vi kvar i minnet som en fantastisk upplevelse och nu ville vi uppleva det igen men denna gång landvägen.

Med Lotsstugan på Härnön där Härnösand delvis är belägen, började äventyret.

Kuststräckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik kallas Höga Kusten. Sträckan inleds, efter Härnösand, med ”Höga Kusten bron”. En enorm hängbro över Ångermanälven med 180 meter höga pyloner.Utsikten är hissnande! Landskapet är mycket kuperat med höga berg som ibland sträcker sig ända ut mot havet.

Jag rekommenderar, att ibland ta av från E4:an och istället köra mindre vägar, närmare kusten. Det gjorde vi och det ångrar vi inte!

Innan vi åkte hemifrån kontaktade jag Kenneth Landgren, ordförande i SMJK (Sollefteå Modelljärnvägsklubb). Vi hade nämligen tänkt att också bese ”Ådalen”, en trakt utmed Ångermanälvens södra sida. Trakten är ökänd för en hemsk händelse, nämligen ”skotten i Ådalen 1931”. Där sköt svensk trupp ihjäl ett stort antal människor i ett demonstrationståg. Man demonstrerade mot  usla förhållanden i ortens träindustrier och mot dåliga löner. Detta ledde till Socialdemokraternas framgång och deras motvilja mot militären. Dessutom ledde det till ”Saltsjöbadsandan” då näringslivets toppar, med Wallenbergarna i spetsen och LO den 20 december 1938, kom överens om hur de fredligt skulle förhandla om kollektivavtal, utan statens inblandning. Från och men 1938 tills långt in på i970-talet rådde fred på den svenska arbetsmarknaden. Detta och att vi undkom 2:a världskriget lade grunden till att vi gick från en av Europas lägsta levnadsstandaerder till den absolut högsta.

Det här är politik- och nutidshistoria av högsta dignitet. Tack vare framsynta personer inom svenskt näringsliv och fackföreningsmänniskor under 1930-talet, kunde den svenska industrin utvecklades och blev mycket innovativ under många år.

Men det var ju inte detta jag skulle berätta om! Även om Ådalen är en oerhört vacker del av landet så var vårt mål för dagen Sollefteå, eller rättare sagt Långsele och SMJK.

Väl komna till Långsele letade vi oss fram med hjälp av Kenneths vägbeskrivning och GPS-navigator till SMJK:s lokal, där vi mottogs på ett mycket trevligt  sätt av Kenneth och ett antal andra medlemmar.

Banan beskriver järnvägar genom mellannorrland , sommaren 1963. Alltså 8 år senare än tiden för oss på SMJ:s bana. Men skillnaderna är inte särskilt stora. Temat för banan är ”Från fjäll till kust”.

Banan har 4 större stationer: Långsele, Forsmo, Svartlien och Bureåborg. Långsele är tågmagasin samtidigt som det är byggt och detaljerat som en riktig station, med samma spårplan som Långsele hade i verkligheten (förutom spårlängden). Ovanför på väggen i Långselerummet sitter den äldre ställverksplanen m/59 från verklighetens Långsele station. Fullt fungerande och digitaliserad  med LED som indikering i stället för de gamla lamporna.

Bild: Långsele srtation på SMJK

Banan är för övrigt digitaliserad med ROCO Z21 och sladdlösa körhandtag. Signalsystem och växeldrivning  är från MGP.

I Forsmo passerar Stambanan genom Öfre Norrland. Här utgår en linje västerut mot Svartlien samt banan mot kuststaden Bureåborg. Mycket växling sker på stationen.

Svartlien är en gränsstation mot Norge. Här sker lokbyte till NSB:s rundnosar (litt Di3) eftersom NSB inte är elektrifierad härifrån.Vagnar med slutdestination Svartlien växlas ur samt regionala norska vagnar in. Godståg mot och från Norge drogs ibland med stora norska ånglok t.ex. type 63a. Orten har turisthotell som är välbesökt vinter som sommar. Dessutom ligger en gruva i trakten som levererar järnmalm för utskeppning i Bureåborgs hamn, via järnvägen. Dm och Of lok står för dragkraften.

Mellan de nämnda orterna ligger dessutom mindre stationer och hållplatser. På Svarlienbanan finns driftsplatserna Hällåsen, Tväråbäck och Lairoträsk. Utefter den oelektrifierade Bureåborgsbanan ligger Risnäs och därefter militärlastplatsen Rävberget, sedan kommer Trolldalens och Hildingsfors hållplatser. Slutligen nås Bureåborg och Bureåborgs hamn. Staden Bureåborg är livlig med massor av folk på gatorna och på stationen. Hamnen trafikeras av både skärgårdstrafik och havsgående fartyg. Här ligger lastfartyget Elisabeth som fraktar trävaror till Gotland och tar med sig cement därifrån till Bureåborgs cementguteri.

Trafiken sker med hjälp av grafiska tidtabeller likt oss på SMJ. Stationerna bemannas med tågklarerare. Lokförarna följer tågen med sina trådlösa kontroller.

Det jag tyckte var fascinerande var historien om livet kring banan och de olika trakterna den genomkorsar. Mycket av detta visualiseras med olika scenarier och roliga inslag. Alla industrier, gårdar och samhällen befolkas med individer med egna namn och bakgrunder.

Vårt besök hos SMJK i Långsele avslutades med en härlig fikastund med äkta kokkaffe och färska wienerbröd. Mycket nöjda och glada över besöket och det trevliga mottagandet från Kenneth och  hans vänner, fortsatte vi resan tillbaka till Härnösand. Denna gång efter Ångermanälvens norra sida. Här var vägarna urusla, med tjälskador och sprickor. Ibland var hela beläggningen borta. Hastighetsbegränsningen var 80 km/h men det var väldigt obekvämt  att  köra i den farten. Men ibland var man tvungen om man inte ville bli omkörd av en fullastad timmerbil som inte alls höll sig till hastighetsbegränsningen. Timmerbilstrafiken var enorm på vägen. Inte undra på att vägen var i så dåligt skick.

Om någon vill veta mer om Sollefteå Modelljärnvägsklubb och dess bana rekommenderar jag att skaffa Kenneth Landgrens bok ”Mellannorrland 1963. En resa mellan dröm och verklighet i skala 1:87”.ISBN 987-91-980701-0-1, utgiven av SNJ Förlag och Trafik AB

/Janne O