Den 25 juli besökte jag Järnvägsmuseet i Gävle. Det var mitt första besök efter nyöppningen för några år sedan.

Jag besökte både huvudmuseet men även fordonsmagasinet i norra delen av Gävle. Under besöket tog jag några bilder som återfinns här intill.

Rälsbussen mellan museet – Gävle C – fordonsmagasinet.

Ett lok från 1955 – Da 888
En sådan här har jag även sett på SMJ:s anläggning
Storebror till den andra dressinen
Vädret under dagen var ok, inget behov att använda någon vingplog.
Inredning i ett rälsbussläp UBF7z
StöRst
Sonnys tidningsmoppe
Är det ett ålderstecken när ens ’egna’ vardagståg står på museum?
Kadeekoppel på svenska
101 är 101 år
101 helbild
En av flera snygga trävagnar i samlingarna
Interiör nr 2772
En smalspårig vagn (1067 mm) så att Björn D blir glad
En magnifik restaurangvagn i utställningen
Plastmacka? Näää…
En av flera lokomotorer som var parkerade vid det bortre lokstallet (avstängt för besökare).
Snöslunga

Vad tyckte jag då? Museet är snyggt men det är tydligt att målgruppen för besökare är allmänheten med ringa eller inga tågkunskapet. Mycket går ut på att sätta in tåget och järnvägen i historien och samhällsutvecklingen. De fordon som finns i basutställningen härrör huvudsakligen från järnvägens barndom till 1950-talet med tonvikt 1856 – 1930.

I mitt tycke blir det lite avhugget vid tiden för andra världskriget i basutställningen.

Jag saknar t ex ett D-lok i basutställningen och något diesellok som exempel på ersättare till ångloken. Jag tror inte att det fanns något smalspårsfordon i basutställningen vilket borde finnas.

Utställningen är som sagt snyggt gjord men den är inte för entusiaster som oss. Vi saknar mångfalden av fordon som fanns förr. Om fordonsmagasinet utvecklas mer kan man nog få den delen där men så är det inte nu.

/Anders L