Resebyrå Polstiernans reserapport från
Årgångståget till Järnvägsmuseum

Lördagen den 22:a september gav sig några klubbmedlemmar mot Jvm i Gävle. Kl 08,45 avgick det fina årgångståget från Stockolms Central mot Gävle C. Tåget drogs av ett Da-lok och efter loket hängde det pietetsfullt restaurerade 30- och 40-talsvagnar.

Under denna tidsperiod bestod passagerartågen av 1:a, 2:a och tredjeklassvagnar. Vi skulle åka flott varför jag köpt biljetter i första klass. På biljetterna stod 2:a klass varför jag gick tillbaks till SJ och frågade varför. Svaret var att SJ slutat sälja förstaklassbiljetter 1956, i och med klassreformen på 50-talet. Därför stod det inte 1:a klass på biljetten. Jag bytte då biljetter till den rätta sorten.

Vi satt allihop i en nitad 30-talsvagn. Det fanns inga kupéer i vagnen. Vi satt i läderfåtöljer. Läslampor med glaskupor precis som det var en gång. Resan var mycket nostalgisk, precis som det var när jag var liten och åkte tåg. Enda skillnaden var att vi då inte ansåg oss ha råd med något annat är 3:e klass men känslan var densamma, bortsett från att det nuförtiden inte finns några skenskarvar.

När tåget omsider kom fram till Gävle drogs det ned till Jvm av en T43:a. Därefter var det dags att promenera igenom Sveriges järnvägsmuseum och se utställningen "Tåg i tiondel". Modellerna var oerhört fina. Det saknades inga detaljer. I en modell av en gammal 1800-talsvagn fanns det t.o.m. i en kupé en matta som var så gott som utsliten. Förmodligen har modellbyggaren på något sätt suttit och gnidit modellmattan tills den fick det slitna skick som den nu har.

Ett besök hos våra kära kollegor i Gävle Modelljärnvägsklubb stod givetvis på programmet. Deras bana är numera inglasad för att de skall kunna ta emot (betalande museibesökare).

Efter museibesöket var det dags för kaffe i museets restaurantvagn och inköp av böcker i souvenirbutiken. Vi åkte tillbaks till den kungliga huvudkommunen i samma vagn som på uppresan. Tåget drogs först upp till Gävle C av ett litet tanklok.

När vi börjat hemfärden började hungern göra sig gällande. Vi hade förtänksamt beställt bord inför hemresan redan när vi åkte till Gävle. Vi fick då vänta till den första sittningen var färdig. Enligt uppgift hade de som arbetade i restaurantvagnen allihop erfarenhet från den tid då det fanns riktiga restaurantvagnar på järnvägarna. Frågan är vad de gjorde då i så fall. Maken till omständlig utminutering av födoämnen träffar man inte på så ofta, tack och lov. Det fanns i och för sig bord med vita dukar samt personal i vita rockar men det räckte liksom inte med bara detta.

Efter middagen var det dags att betala. Efter det att man bett servitören om notan så gick han mot kassaapparaten som fanns i den bortre delen av vagnen och hämtade notan. Därefter promenerade han tillbaks och lämnade ifrån sig den till gästen. Efter att ha emottaget pengarna måste han gå tillbaks till kassan och hämta växel och sen tillbaks till gästen igen. Hur många gånger han behövt springa om det var frågan om en kreditkortsbetalning vågar jag inte ens tänka på.

Ankomsttiden till Stockholms C började närma sig med stormsteg så tåget saktade hela tiden in farten, men sent omsider kröp det in på Sthlm C. Bortsett från middagen var det en synnerligen trevlig dagsutflykt.

    Björn