SMJ-vingar-6

Klubbens historia

SMJ styrelses
verksamhetsberättelse
för år 2011
  • Antalet medlemmar vid årets början var 109 och vid årets slut 101. Här skall nämnas att ett visst antal ”luft­med­lemmar” finns då en del av dessa anteck­nade medlemmar inte betalat någon avgift på ett bra tag och därför får anses ha lämnat klubben. Även med hänsyn till detta kan vi konsta­tera att medlem­san­talet ändå är mycket högt histo­riskt sett. Vi hoppas, kämpar och ber till högre makter om att detta håller i sig; inte minst med tanke på den ökade hyra vi åtagit oss.
  • Under året har styrelsen samman­trätt nio gånger.
  • Årsmötet hölls den 14 april i klubb­lo­kalen.
  • Nio ordi­narie trafik­kvällar ägde rum under året. Ett särskilt klubb­möte för bildande av arbets­grupper för särskilda banav­snitt hölls den 30 september. Dess­utom hölls ett antal bokade visningar och en klubb­träff för andra mj-​klubbar, detta år även med medverkan av hand­lare i bran­schen. På onsda­garna utövade ”mässings­juntan” sina byggak­ti­vi­teter i loka­lerna och den före­gå­ende år inledda verk­sam­heten med interna körningar på tisdags­kvällar fort­satte och rönte stor uppskatt­ning. Ett tack är på plats till de medlemmar som dragit lasset att arran­gera dessa körningar.
  • Styrelsen bestod under året av herrar Lundin, ordfö­rande, Ekelund, sekre­te­rare, Persson, kassör, Holm­berg och Latter­mann, leda­möter samt Berg von Linde och, fram till årsmötet, Seth Olofsson som supple­anter. Vid årsmötet efter­träddes herr Olofsson som suppleant av Mats Dahl­ström. Styrel­se­mö­tena inleds numera regel­mäs­sigt på restau­rangen ”Glada stinsen”, där särskilt herr kassören, efter vad som kan iakttas på restau­rang­per­so­na­lens reak­tioner, är en särskilt känd gäst.
Tradi­tionen med bryskt utfor­made fakturor till medlemmar som glömt betala avgiften fort­sattes under året genom vår käre hedersord­fö­randes försorg. Enligt kassören har dessa fort­fa­rande sådan skräm­se­lef­fekt att en markant förbätt­ring av medlems­av­gifts­be­tal­ning­arna kan märkas efter dylika utskick.

Klubben har även fort­satt att till­han­da­hålla utrymme för förva­ring av moduler för de av våra medlemmar som bygger sådana.

Klubben har gjort sedvan­liga besök i Göte­borg, Gävle, Väst­berga och på Hjul­mark­naden för att sälja produkter från Ekens­holms lok- och vagns­verk­stad, Green Scene, Södra stations måleri samt Saxnora Bergs­lags Alle­handas Förlag. Besök hos andra klubbar har också ägt rum liksom medver­kande vid MJ-​hobbyexpertens MJ-​träff i butikslo­kalen i Väst­berga.

Till den trista verk­lig­heten hör att de ekono­miska reali­te­terna fram­tvingar enga­ge­mang från före­ningens sida i allsköns affärs­verk­samhet som stjäl tid från att köra tåg. Om denna busi­ness skall nämnas följande.

Ekens­holms lok- och vagn­verk­stad fort­satte under året sina leve­ranser av ånglok littera A7 samt C3- och G-​vagnar, genom samar­bete med Fabrikör Persson, Holm­berg Trac­tion, och andra liknande förtjänta figurer.

Produkt­pro­grammet komplet­te­rades under året med Ramlösa G-​vagnar. Härmed menas inte, som man kan tro, G-​vagnar med själv­bä­rande kaross utan gamla heder­liga G-​vagnar i Ramlösa mine­ral­vat­tens speci­ella reklam­mål­ning. Produkten i fråga rönte stor uppskatt­ning och konceptet vida­re­ut­veck­lades med försälj­ning av Ramlösa­flaskor till det facila priset av 350 kr styck; med varje försåld dylik flaska medföljer dock en vagn­byggsats.

Den till­ta­gande biltra­fiken är det största hotet mot järn­vä­gens ränta­bi­litet, men under året togs ett initi­ativ inriktat på att mota Olle i grind. Under devisen ”If you can´t beat them, joint hem” togs, genom framför allt Automobil­importaktiebolaget Dahl­ström &Co:s initi­ativ, det fram en modell av Volvo PV 444 av 1947 års modell i skala 1:87 från tjec­kiska leve­ran­törer, firma V&V. Att märka är konse­kvensen i produkt­linjen – PV-​bilarna har själv­bä­rande kaross och är således också ramlösa. En prototyp fanns framme att beskådas på Hjul­mark­naden och rönte stort intresse. Dessa bilar skall försäljas till hugade speku­lanter för högsta möjliga pris och järn­vägs­för­valt­ningen hyser stora förhopp­ningar om att detta skall bli ett verk­samt till­skott till järn­vä­gens ekonomi. Högt­fly­gande planer finns även om fram­tida import av andra auto­mo­tiva succé­pro­dukter som t.ex. Tatra­plan och Aero Minor.

Under året färdig­ställdes och inflyt­tades i den intil­lig­gande f.d. ”musiker­lokalen” bredvid ”gamla” klubb­lo­kalen. Ett omfat­tande arbete ägde rum med att iord­nings­ställa, inreda och utrusta lokalen för före­ningens behov. Arbetet, som leddes av banin­genjör Juhlin samtfabrikör Persson, utfördes av hand­lings­kraf­tiga och arbets­vil­liga medlemmar som frivil­ligt offrade sin tid och arbets­kraft. Ett stort tack till dem! Ett stort tack också till Rickard, en anhörig till inne­ha­varen av firma Ärlige Lasses Bil & Motor. Utan Rickards kvali­fi­ce­rade elekt­riska arbete skulle lokalen varit, om inte försänkt i totalt mörker, så åtminstone betyd­ligt brand­far­li­gare än idag. Den nya ytan uppskattas av alla och det är bara att hoppas på att före­ningen i längden skall mäkta med att skaffa sig till­räck­liga inkomster för att betala hyran för två lokaler även i fram­tiden. Hyres­kon­traktet för tilläggs­ytan är utformat med tanke på att före­ningen med rela­tivt kort varsel skall kunna kliva ur kontraktet, om den ekomo­miska bördan skulle visa sig bli för stor.

Den lånade extralo­kalen utrymdes hastigt och lustigt – måhända mindre lustigt för de ekorrar i medlemskåren som gärna sett att före­ningen sparat ännu fler oumbär­liga ting­estar i form av gamla motstånd och annat som kan vara bra att ha om det blir krig. I allt väsent­ligt lyckades före­ningen väl anpassa sig till vår nya lokals mindre yta genom en effek­ti­vare förva­ring av allt vårt skräp, förlåt, allt vårt histo­riskt intres­santa eller annars oumbär­liga mate­rial.
Under hösten erhöll före­ningen den sista delen av Hans Helm­s­teins dona­tion av järn­vägs­ma­te­rial och järn­vägslit­te­ratur. Den som tar sig en titt i före­ningens bibli­o­teks­hörn kan nu konsta­tera att före­ningen har ett impo­ne­rande och närmast komplett bibli­otek av svensk järn­vägslit­te­ratur. Härtill kom att före­ningen även av Fru Helm­s­tein erbjöds ett förnäm­ligt bildarkiv, omfat­tande SJK/​Stig Nybergs samt Hans Helm­s­teins egna bilder, sedan Järn­vägs­mu­seum avböjt att ta emot mer än nega­tiven. Bildar­kivet är nu instal­lerat i klub­bens lokaler och har blivit en succé; stän­digt ses medlemmar sitta fördju­pade i någon eller några av de blå pärmar där bilderna förvaras.

Bygg­verk­sam­heten på banan fort­gick i jämn takt under året. Förny­elsen av Ekens­holm fortskred med plågsam lång­samhet, vilket åtminstone delvis får skyllas på förfat­taren till dessa rader. Land­skapet kring Ålbro och berg­mans­gården förskö­nades under året och försågs bl.a. med ett stort antal fagra träd med ursprung från en känd plant­skola i Eneby­berg. I hamn­om­rådet har stort arbete nedlagts på sten­pirer och kajer; särskilt beträf­fande sten­ar­be­tena vidtog en ovetande medlem en särskilt syssel­sätt­nings­ska­pande åtgärd, som medförde att en hel del arbete fick göras om på nytt. Denna åtgärd uppskat­tades synner­ligt av åtminstone de lokala arbetsmarknads­myndigheterna i Mohäl­larna. Den 30 september hölls ett särskilt medlems­­möte för att bilda särskilda arbets­grupper för olika banav­snitt och syftet med detta var att bättre till­va­rata medlem­marnas byggin­tresse och initi­a­tiv­kraft.

Trafik­led­nings­cen­tralen i Valnäs har som vanligt detta år anlitat Ozon & Son för utbyggnad och förbätt­ringar av järn­vä­gens styr­system. Ett lokalt intranät lär enligt insatta personer ha till­kommit, möjlig­gö­rande använ­dandet av s.k. ”smartp­hones” som körkon­troller vid flera stationer. Det är bara att hoppas att detta skall visa sig vara ett smart drag. Rykten går dock om att en analog tele­fon­växel skall ha dykt upp någon­stans på banan…
Saxnora Bergs­lags Alle­handas virtu­ella Avdel­ning, gemen­ligen kallad ”Webben”, har under året liksom tidi­gare förtjänst­fullt före­ståtts av redaktör Fred­riksson. I sitt arbete har han som tidi­gare under­stötts av målar­mästare Nord­ström och andra foto­gra­fiskt intres­se­rade. En SMJ:s kalender produ­ce­rades även, till allmän uppskatt­ning, under 2011.

Vad så gäller järn­vä­gens verk­liga kärn­verk­samhet, kaffet, har denna såsom tidi­gare till­go­do­setts genom den utskänk­ning som Ekens­holms stads­ho­tells bakficka bedrivit. Som tidi­gare spons­rades verk­sam­heten av T West­mans Ply & Wood i Håv­gången och Gynt­hers Spår­verkstad med dryck och kaffe­bröd. Som ny sponsor av dryc­kesvara uppen­ba­rade sig under året även Stenin­du­stri AB Aron Jeppson med ett, om uttrycket tillåts, strå­lande resultat.[1]

Slut­ligen kan, beträf­fande den klas­siska frågan om elekt­ri­fi­e­ringen av privat­banan, konsta­teras att frågan om en dylik åtgärd även under det förflutna verk­sam­hets­året bestämt avvi­sades av styrelsen. Eldrifts­förespråkarnas förhopp­ningar härom blev följakt­ligen även denna gång behand­lade på samma sätt som banvallen, d.v.s grusade.
Stock­holm den 12 april 2012
 
……………………………..
Mikael Ekelund
Sekre­te­rare SMJ
 
[1] Det medges att det lustiga i denna formu­le­ring kräver att läsaren är insatt för att förstå.


Åter till Verksamhetsberättelser eller vidare till Verksamhetsberättelse 2010.