Digital standard
Välj en utrustning som passar anläggningen, ekonomin, medlemmarna, utbyggnadsmöjligheter etc. (Ingen prioritering gjord.) NMRA/DCC-standarden är den standard som med en bredd och ett utbud (nu och i framtiden) passar för de flesta. Dessa sidor utgår från denna standard men tankar och erfarenheter är i princip allmängiltiga.
På en klubbanläggning kör ju medlemmar sina egna lok och vagnar.  Detta gör att man inte helt kan styra vilken utrustning och dekodrar som används, men så långt som möjligt bör (skall) den gemensamma klubbstandarden användas.
I fallet med NMRA/DCC-standarden anger det ovala märket att tillverkaren har ansträngt sig att få sin utrustning provad och godkänd för denna standard. Detta är alltid en bra utgångspunkt för användning av en viss utrustning.
Matningsavsnitt
Det låter ju fint, "till digitaldrift behövs endast 2 ledningar till rälsen och sedan matas allt därifrån". Så enkelt är det inte. Även på en liten hemmabana kan det bli en del kablage med digitaldrift.
På en större klubbanläggning ställs det en del andra krav på detta med digitalmatning. Här delar SMJ:s Elingenjör (Eiö) Otto Berg von Linde med sig av erfarenheter och tips  angående Digitala matningsavsnitt som klubben har gjort i vårt arbete att införa digitalmatning.
Styrsystem
(centralenhet)
NMRA/DCC-standarden föreskriver enbart det digitala protokollet till dekodrarna. Kopplingen mellan centralenhet och köraggregat är ännu så länge varje tillverkares ensak. Flera olika "standard" har uppkommit och vissa fabrikat är sinsemellan kompatibla men de flesta passar fortfarande inte ihop.
Detta innebär att när man valt "standard" för styrutrustning bör man fortsättningsvis hålla sig till den. Ett undantag utgör boostrarna som i allmänhet kan kombineras fritt. Om man skulle byta system behöver man inte byta dessa.
Det finns även olika begränsningar att tänka på när man skall välja centralenhet, t.ex. om man kan använda 128 körsteg. En annan är antalet samtidiga lokadresser man kan ha inlagda och därmed aktiva samtidigt. DCC-system som sådant har 4-ställiga, dvs. upp till 9999, dekoderadresser, men centralenheten kanske bara klarar 128 stycken 4-ställiga adresser. En sådan begränsning kan visa sig på olika sätt:
- det går inta att mata in fler lokadresser (t.ex. hos Lenz).
- den äldsta adressen försvinner ur systemet (t.ex. hos Digitrax)
- system reagerar "trögt" vilket beror på att centralenheten fortfarande sänder ut telegram till dekodern även om inte loket står kvar på banan.
- man kan inte ur alla system "deaktivera" en lokadress.
För att komma ur en sådan situation kan man behöva göra en återställning av systemet, men man tappar då t.ex. inställda antal körsteg och ändring av funktionstyp till momentan.
Lenz
SMJ har av följande skäl valt att i huvudsak använda LENZ-systemet på sin anläggning:
- Kostnader för dekodrar och utrustning.
- Tillgänglighet i Sverige/Europa.
- Enkelhet i handhavande av körkontrollen.
- Driftsäkerhet på dekodrar och utrustning.
- Tillbehörsflora av utrustning.
- Tillverkningserfarenhet (har tillverkat dekodrar sedan mitten av 1980-talet).
- Bra garanti och serviceanda.
- Ursprunglig uppfinnare av DCC-systemet.
Utveckling går fort på området och idag kanske något annat styrsystem kan vara ett bättre val. Vi har dock goda erfarenheter från LENZ-systemet och det har uppfyllt de krav vi (då) ställde på ett styrsystem. Sedan SMJ började med DCC har två större "uppgraderingar" skett i centralenhet och körkontroller – till en måttlig kostnad.
Intellibox
Intellibox, från firma Uhlenbrock, är en kombinerad centralenhet, booster, programmerare och datorinterface. Den blir därför billigare om man behöver allt (hos Lenz är nästan varje funktion sin egen enhet), dock har den inte samma dynamiska kapacitet som LZ100 (centralenhet från Lenz).
En del fördelar med Intellibox:
- En knapptryckning växlar mellan programmerings- och körläge utan att spåranslutningen behöver kopplas om.
- Kan programmera CVs (Configuration Values) med adress högre än 256 vilket behövs för växel- och signaldekodrar av andra fabikat än LENZ, även hembyggda.
- Kan uppdateras via internet med ny programversion.
- Genererar små störningar genom att utrustningen inte genererar pulser med brantare stig- och falltider än vad som krävs enligt DCC-normen.
- Har svenska som menyspråk (även om begrepp på engelska kan vara lättare att förstå).
- Felinformation visas i klartext även på svenska (dvs. ej koder).
Intellibox kan kombineras med utrustning från många andra fabrikat. Den kan dock inte f.n. kombineras med Lenz köraggregat.
SMJ har använt bl.a. Intellibox för programmering av lok-, växel- och signaldekodrar från en plats med testspår, skild från banan i övrigt. Numera använder SMJ en modifierad Lenz-utrustning i kombination med ett datorprogram som snabbt kan läsa av och skriva alla dekoderregister (CV:ar).
|
|
Körkontroller
En digital körkontroll samverkar med styrsystemet och finns i många typer för DCC-system:
- med knappar, t.ex. LENZ LH100
- med vred, t.ex. LENZ LH90
- med spakar
- kabelanslutna
- IR-sändare
- radiosändare
- fönster på en dator
- DECT telefoner (jo det är sant, Lenz XPA är ett interface mot sådana för att ge billiga, men med begränsad funktionalitet, trådlösa körkontroller)
Se instruktioner för körkontroller på SMJ.
Se även instruktioner för LH100, LH90 och LH200.
Styrprogram
(datorkoppling)
Med många växlar t.ex. i ett tågmagasin eller på en större station, så vill man ofta lägga flera växlar med en beordring. Detta kan göras från olika enheter:
- från mer avancerade körkontroller,
- från separata enheter á la Märklins gamla växelpultar,
- m.h.a. av ett styrprogram på en dator.
(Kallas ofta felaktigt för tågvägsläggning men en sådan är i ett ställverkssystem säkrad för t.ex. ej omläggning under passerande tåg eller skydd för korsande tågvägar.)
Med ett styrprogram, som t.ex. Railroad & Co som SMJ använder, kan du göra en massa tillägg till ett digitalt grundsystem.
- Spårpaneler, fönster på datorn kompletterad med avkänning av omkopplare och växlar på banan.
- Styra lok från egen liten körkontroll som t.ex. även kan visa hastighet.
- Lokfunktioner i varje lokdekoder kan tilldelas en symbolförsedd knapp för mer generell hantering.
- Växelomläggning för en hel tågväg.
- Automater för t.ex. automatiska block på en linjesträcka eller spårval i ett tågmagasin.
- Ställverkssystem för att t.ex. undvika korsande tågvägar eller att växlar läggs om under ett passerande tåg.
- Automatisk tågtrafik t.ex. med körplaner för att mata fram tåg automatiskt.
Lokdekodrar
 Det finns som många dekodervarianter och det är viktigt att du sätter dig in i vilken dekoder du väljer eftersom den skall:
- skall passa lokets motor, både typ och strömstyrka
- skall ha önskade styrparametrar
- skall ha önskade funktioner, t.ex. ljud
SMJ rekommenderar numera sina medlemmar att genomgående använda dekodrar med automatisk farthållning (eng. Cruise Control). För lok med motorer med järnlös rotor ("Faulhauber") bör en dekoder högfrekvensstyrning av motorn användas för att inte motorn skall bli överhettad. En fördel är att frekvensen också ligger utanför det hörbara området (s.k. Silent Drive).
Skillnaden mot normala dekodrar är att man från körkontrollen direkt reglerar lokets hastighet – i stället för att reglera den, till loket, tillförda energin. Hastigheten hålls sedan själv av loket oavsett om det går trögt eller ej i växelgator, kurvor eller uppförsbackar. Detta möjliggör att de datoriserade körkontrollerna visar rätt hastighet och vägmätarställning. Vidare stannar tågen mer exakt framför stoppsignaler utan särskilt avbrott i spåret.
Se information om lokdekodrar på SMJ.
Se även val av lokdekodrar, montering, inställningar och exempel för lokdekodrar.
Lokadresser
På en klubbanläggning är det viktigt att ha hög driftsäkerhet, t.ex. genom att undvika att programmera om lokadresserna inför körningar. (Dessutom skall ju i alla fall vi på SMJ placera ut all rullande materiel i utgångsläge eftersom vi aldrig har rullande material kvar i klubblokalen.) Vi vill därför att alla lok och motorvagnar som ägs av medlemmarna skall ha unika adresser. SMJ har runt 60 medlemmar, med tvåsiffriga lokadresser skulle detta innebära att varje medlem bara skulle kunna ha 1–2 lok och att klubben dessutom måste ta på sig ansvaret – och byråkratin – att se till att medlemmarnas lok har unika adresser.
På SMJ använder vi genomgående fyrsiffriga adresser och
- tilldelar varje medlem som så önskar ett eget intervall (t.ex. en 100-serie) som sedan får disponeras fritt. Medlemmen väljer detta själv enligt någon princip som är lätt att komma ihåg. Vanligen utgörs två sista siffrorna då av loklitterat t.ex. 44 för T44, eller loknumrets två sista siffror t.ex. 06 för Sb 1306.
- hjälper till med programmeringen, om så önskas.
- märker loket med en signering på undersidan med sin registrerade dekoderadress. Märklappen skall sitta på ett sådant sätt att lokets framända skall peka uppåt eller till vänster när märklappen läses rättvänd.
- kalibrerar loket mot klubben styrdator så att hastigheten vid olika körsteg och bromsegenskaper kan lagras (kalibreringen som sker automatiskt tar ca 20 minuter).
|
är driften skall digitaliseras på en klubbanläggning, eller en större hemanläggning, finns det en del att tänka på. Detta gäller oavsett om man bygger nytt eller bygger om från analog drift.
