Varför SMJ klubbanläggning är försedd med "spårledningar". I samband med modelljärnvägar, i Sverige, benämns de vanligen (felaktigt) för "spårblockindikering". På SMJ föredrar vi att använda förebildens beteckning, spårledning. I Sverige är spårledningar fortfarande ovanligt på modelljärnvägar. Utomlands är användningen ganska vanlig speciellt på större klubbar. SMJ har använt sådana sedan början av 1960-talet. De används på SMJ, liksom i verkligheten, för att detektera närvaron/frånvaron av fordon på ett visst spåravsnitt. Spårledningar är vidare ofrånkomliga om man som SMJ vill bygga signalanläggningar som fungerar verklighetstroget.
Spårledningsdetektering utnyttjas liksom hos förebilden för ett antal olika ändamål exempelvis:
- Indikera närvaron av fordon på olika spåravsnitt på paneler och i dator.
- Möjliggöra att tågnummer (adress) följer med tågets rörelser på anläggningen, så att man kan se vilket tåg som är var.
- Hindra omläggning av växlar under fordon.
- Låsa upp tågvägar på stationer sedan dessa passerats av tåg.
- Hindra att två tåg får köra ut på samma linje från var sitt håll samtidigt.
Vi har för närvarande ca 160 st. spårledningar i drift på SMJ. Med hjälp av dessa och vår styrdator kan vi helautomatiskt köra upp till 30 tåg samtidigt på SJ-delen av vår anläggning. På privatbanedelen föredrar vi att köra manuellt men vi utnyttjar även där spårledningarna för ställverksfunktioner som indikering av tågs position, spärrning och förregling av växlar, styrning av signaler m.m. Detta är, förutom indikeringen, ännu inte helt utbyggt men utbyggnad sker i samma takt som det tidigare reläsystemet avvecklas.
Principen Spårledningarna som används på SMJ klarar, utan att gå sönder, en ström upp till 3A (våra matningsavsnitt har lampsäkringar som också begränsar kortslutningsströmmen till detta värde). Efter införandet av digitaldrift har tekniken att göra spårledningar blivit betydligt enklare, än vid tidigare tvåräls likströmsdrift, eftersom det nu alltid finns (DCC-) spänning i spåret. Detta betyder att motståndsvärdena för vagnsmotstånden nu kan göras ca. tre gånger högre än tidigare vilket minskar strömmen och därmed belastningen på våra "boostrar". För att aktivera en spårledning krävs numera bara en ström om minst 1,3 mA mellan rälerna (= ett blött finger). Lok och vagnar med belysning, drar automatiskt ström men övriga fordon måste förses med vagnsmotstånd på 8,2 kohm, totalt för tvåaxlig vagn och per boggi för fyraxlig vagn. För närvarande gäller kravet alla fordon som trafikerar SJ-delen, men det är redan nu önskvärt även för fordon på privatbanan (t.ex. för att "hindra" påkörning av oavsiktligt avkopplade vagnar i tunnlar). HurTvå olika principer måste tillämpas beroende på om vagnarna har isolerande eller ledande axelboxar. De flesta köpta vagnar liksom plastbyggsatser har isolerade axelboxar. Fleischmann-vagnar och metallbyggsatser har ledande axelboxar. Vagnar med väl fungerade belysning behöver inga motstånd.
OBS Lok med trådbygelkoppel bör helst ha dubbelisolerade hjul eller ha isolerade koppel (för att hindra att trådbygeln brinner upp när två lok direkt eller indirekt genom vagnarna kopplas ihop). Detta, som beror på den större effekten hos DCC aggregaten, har inte något med motstånden att göra, bör alltid gälla!
Isolerade axelboxar
Olika metoder finns.
Den billigaste, häng ett "vanligt" motstånd 8,2 kohm 1/4 W (Elfa 60-106-07) mellan hjulaxlarna på varje boggie. Hjulaxlarna måste förstås ha metallaxel och vara enkelisolerade samt vända åt olika håll i boggien. Detta innebär i allmänhet att ett hjulpar i varje boggie måste tas loss och vändas. Motstånden hängs mellan hjulaxlarna genom att vira motståndets anslutningstrådar runt axlarna, så löst att hjulen fortfarande rullar lätt.
Samma princip kan tillämpas på tvåaxliga vagnar men då måste man förlänga den ena anslutningstråden på motståndet för att den skall nå mellan hjulaxlarna. Metoden med hängande motstånd medför högre rullmotstånd samt sämre kontakt, speciellt på tvåaxliga vagnar som ju då bara har ett motstånd och ibland kan rulla på "fel" diagonala hjul.
- Den dyra latmansvarianten, köp hjulaxlar med inbyggda motstånd. Roco har sådana med 18 kohm motstånd. Två sådana i parallell ger 9 kohm vilket är OK. För två eller treaxliga vagnar skall man alltså ha två sådana axlar. På boggivagnar använder man 4, två i varje boggie. De finns med 11 mm hjul Roco art.nr. 40186 och med 9 mm hjul, 40187.
- Nästan lika enkelt men billigare, skaffa hjulaxlar med delade axlar Roco art.nr. 40192 med 11 mm eller 40191 med 9 mm hjuldiameter samt 18 kohm SMD-motstånd på Elfa art nr 60-177-92 och Kadee koppelfjädrar.
Ta loss det ena hjulet med sin korta axel från röret (som håller ihop hjulen) stoppa sen ner Kadee-fjädern och därefter SMD-motståndet (Obs med ena kontaktändan först inte på tvärs). Det enklaste är att lägga smådelarna i handen och "hälla" ned dem i röret. Sätt ihop axeln igen, tryck ordentligt så att inte spårvidden blir fel och kontrollera med en ohm-meter att motståndet mellan hjulen är 18 kohm. Ett gult färgband kan markera att hjulaxeln är motståndsutrustad. Vissa Lima-vagnar är redan från början utrustade med delade axlar varför inköpet sparas in.

- Vill man göra det lite enklare för sig, kan man för boggievagnar begränsa sig till yttersta axeln i varje boggie alltså den som är närmast vagnsänden. men då måste motstånden ha ett lägre värde, 8,2 kohm Elfa nr 60-177-19.
Ledande axelboxar
På dessa fordon är det betydlig svårare.
En metod som är under utarbetande på SMJ innebär att man utnyttjar ett SMD-motstånd som försetts med två tunna anslutningstrådar. Hjulet tas försiktigt loss från sin axel. Isolerbussningen/ ekerpaketet pressas försiktigt loss från hjulet. Trådarna läggs på var sin sida om isoleringen som sedan pressas tillbaka in på sin plats. SMD-motståndet kan sedan limmas på baksidan av en eker. Ett motstånd behövs på varje axels båda hjul. Här måste, eftersom två motstånd seriekopplas, 4,6 kohm motstånd (Elfa 60-176-51) användas, 0,45 x 1,25 x 2,0 mm. Metoden innebär att vagnens metallchassie hamnar på en elektrisk potential som ligger mellan de båda rälerna och att hjulaxlarna därför hjälper varandra om något hjul tillfälligt skulle befinna sig i luften. Med oisolerade trådbygelkoppel hjälper även olika vagnar varandra.
För den riktigt händige som vill dölja motståndet bättre, finns ett ännu mindre 4,6 kohm motstånd (Elfa 60-440-45) med måtten 0,5 x 0,8 x 1,6 mm.
- En enklare men osäkrare metod är att använda enbart ett SMD-motstånd per axel. På motståndet löder man försiktigt fast två tunna trådar, en kardel ur en mångtrådig ledare. Dessa kläms fast mellan isolering och hjulskiva på respektive hjul. Motståndet limmas sedan fast på hjulaxeln. Varje vagn bör ha minst två axlar utrustade. Motståndsvärdet skall då vara 18 kohm (Elfa 60-177-92).
OBS Kontrollera att trådarna inte gör kontakt med axeln.
Provning
Ett enkelt sätt att slutligen prova att vagnarnas motstånd är OK är att på klubben ställa upp vagnen på Kolaråsen spår 1. I panelen skall då upptagetmarkeringen (röd) tändas.
Lycka till med motståndsmontaget! Otto BvL
|